Kommunals utredare

En liten delseger i kampen för ett jämställt arbetsliv

Idag finns det en bättre insikt om att ohälsa i kvinnokodat arbete beror på organisatoriska faktorer i arbetsvillkor och arbetsmiljö. Detta borde kanske firas som en liten delseger i en lång kamp för ett jämställt och jämlikt arbetsliv och hälsa, som Kommunal har varit med och drivit. En reell framgång i detta kräver dock att arbetsgivare ansluter sig till kampen och allt de behöver göra är att leva upp till arbetsmiljölagen och ta sitt ansvar för en systematisk riskbedömning inför alla planeringar att ändra i verksamheter inom vård och omsorg samt avstå från att genomföra ändringar utan att åtgärda identifierade risker.

Förklaringar till ökad sjukfrånvaron på kvinnodominerade arbetsplatser har man länge sökt i hushållens kök, i kvinnans privata liv eller i kvinnan själv. Detta kan ses som en bortförklaring av organisatoriska brister och strukturella problem på arbetsplatser där de flesta som arbetar är kvinnor. Idag finns dock en insikt om detta och det finns också relativt mer kunskap om hur arbetsmiljörisker uppstår på kvinnodominerade arbetsplatser. Ohälsa i kvinnokodat arbete beror på organisatoriska faktorer i arbetsvillkor och arbetsmiljö.[1] Detta borde kanske firas som en liten delseger i en lång kamp för ett jämställt och jämlikt arbetsliv och hälsa, som Kommunal har varit med och drivit.

Arbetsgivare borde vara med i kampen och ta sitt ansvar för det systematiska arbetsmiljöarbetet. Inga ändringar bör göras i verksamheter inom vård och omsorg utan systematiska bedömningar om riskerna för arbetsmiljö och hälsa. Vidare borde arbetsgivare systematiskt och regelbundet undersöka arbetsplatsen, med särskild fokus på att identifiera risker som är relaterade till brist på inflytande.

Låt mig förklara detta först genom att återge erfarenheter av två medlemmar i Kommunal, som jag presenterar med fingerade namn och sedan genom fakta ur en undersökning Kommunal gjort bland skyddsombuden.

Mia är en utbildad barnskötare som har jobbat inom barnomsorgen i närmare tjugo år. Hon gillade sitt jobb som barnskötare trots att det var stressigt med större barngrupper, för lite personal och mycket sjuknärvaro. Hon och hennes kolleger valde alltid barnens säkerhet före sin egen hälsa. Men en dag blev Mia övertalig, då verksamheten skulle omorganiseras och fler förskolelärare skulle anställas. Hon omplacerades på en förskola som vikarie på deltid, där hon helt saknade inflytande över sin arbetstid. Hon fick både öppna tidigt och stänga sent. Hennes arbetsliv kom att bli allt annat än det hon hade tänkt sig, efter tjugo långa år i yrket. Arbetsglädjen, arbetsmiljön och privatlivet påverkades negativt. Hon drabbades av ångest och depression som blev långvarig. Korta omgångar av sjukfrånvaro varvades med längre sjukskrivningar, ett ohälsotillstånd som ytterligare förvärrades av en dåligt fungerande sjukskrivningsprocess och oro för sin egen försörjning.

Inger har arbetat som vårdbiträde i hemtjänsten i flera år. Hon upplever att den hårda tidsstyrningen i verksamheten gör det svårt att tillmötesgå omsorgstagares individuella behov och leva upp till värdegrunden. Hon berättar om omsorgstagaren, som aldrig fick något annat besök än från hemtjänsten. Hen försökte alltid berätta om händelser ur sitt liv för att på det viset locka personalen till att dröja kvar en lite längre stund. Men personalen hade inte tid för att lyssna, utan måste alltid rusa i väg till nästa omsorgstagare. Inger försökte dock ofta lyssna på honom, men det innebar att hon sedan måste jäkta sig; springa till bilen och köra fortare för att hinna till nästa person, som bodde flera mil bort. Hon försökte tillmötesgå omsorgstagares individuella behov, men det var aldrig tillräckligt, hur mycket än hon ansträngde sig. Förutom att hon blev fysiskt ansträngd, gnagde både otillfredsställelsen och skuldkänslan i hennes samvete. En dag, som alla andra dagar, gick hon till jobbet, men kände sig obeskrivligt konstig i hela kroppen, enligt hennes egna ord. Hon kände inte igen sig i den överväldigande trötthet som störtade över henne utan någon förvarning. Och det skrämde henne att hon inte kunde kontrollera sina tårar – hon bara grät, men kunde inte direkt förstå varför hon gjorde det. Det var senare, efter kontakt med vården, som hon insåg att det varit början till en utmattning. Hon fick olika symptom och hennes tillstånd förvärrades och det ledde till flera sjukskrivningsturer med ytterligare konsekvenser både för hälsa och plånbok. Hennes kamp blev lång, men till slut fick hon tillbaka sin balans. Hon har bytt arbetsplats, men än idag mår hon dåligt, när hon ser hemtjänstbilen fara förbi. Den påminner henne om sin tidigare arbetssituation, om stressen, ensamheten och bristen på inflytande i hur hon utförde arbetet.

Mias och Ingers erfarenheter är bara två exempel bland många professionella vård- och omsorgsarbetare, som väljer sitt yrke för att de anser att det är meningsfullt att arbeta med människor, men som blir sjuka på grund av bristande förutsättningar för att möta kraven som arbetet ställer.

Förändringar i vård och omsorg kan generellt handla om alltifrån genomgripande strukturella förändringar av de sorter som genomfördes i samband med 1990-talets omfattande besparingar i offentliga utgifter till besparing i verksamhetsbudgetar, där behov av fler anställda löses med nya schemaformer.

Trots kunskap och regelverk är det vanligt med ändringar i verksamheter inom vård och omsorg samt förskola utan någon systematisk bedömning av konsekvenserna för arbetsmiljö och hälsa eller, där det görs riskbedömningar, utan att vidta åtgärder mot identifierade risker.

I en enkätundersökning som Kommunal genomförde i slutet på 2019 rapporterar cirka 80 procent av skyddsombuden på 2935 arbetsplatser inom äldreomsorg och förskola att arbetsgivaren har under de senaste 12 månaderna gjort ändringar i verksamheten på arbetsplatsen. Av dessa skyddsombud rapporterar mindre än hälften, cirka 41 procent, att arbetsgivaren vid planeringen av ändringar i verksamheten har gjort riskbedömningar. Hur riskbilden såg ut och hur den hanterats visas i följande figur:

De översta och mellersta staplarna tillsammans indikerar att risker för ohälsa är mycket vanligare vid ändringar i verksamheter inom barnomsorg och äldreomsorg.

De mellersta staplarna visar att på cirka hälften av arbetsplatserna har verksamhetsansvariga vidtagit åtgärder mot identifierade hälsorisker innan planerade ändringar verkställdes.

Däremot visar de två liggande staplarna högst upp i figuren att 25 procent i barnomsorgen respektive 35 procent i äldreomsorgen av totalt 1201 skyddsombud som rapporterat att riskbedömningar hade gjorts, rapporterar också att ändringar har genomförts i verksamheten utan att åtgärda identifierade risker för ohälsa.

Ändringar i vård- och omsorgsverksamheter handlar ofta om besparingar som påverkar bemanningen och detta har direkta effekter för personalen och därmed konsekvenser för arbetsmiljön, eftersom verksamheterna till sin karaktär är mycket personalintensiva. Vidare finns det en väsentlig skillnad mellan vård- och omsorgsarbetet och andra slag av arbeten, då vård och omsorg huvudsakligen riktas till människor som helt eller delvis är beroende av de anställdas fysiska, emotionella och sociala arbete. Vid förändringar som påverkar arbetets uppläggning och organisation borde verksamhetsansvariga ta hänsyn till dessa speciella egenskaper. Brister i detta avseende innebär påtagliga arbetsmiljörisker och kan resultera i svår stressrelaterad ohälsa. Under de senaste tre decennierna har detta fått uttryck i ökad sjukfrånvaron på grund av utmattningssyndrom eller liknande psykiska diagnoser och symtom. Men detta kan undvikas med ett par självklara åtgärder:

• Planerade ändringar i vård- omsorgsverksamheter borde alltid föregås av systematiska konsekvensbedömningar, med en tydlig fokus på risker för arbetsmiljön och anställdas hälsa.
• Vid riskanalyser borde kvalificerade företagshälsoexperter delta.
• Inga ändringar borde genomföras i verksamheten utan att åtgärda identifierade risker.
• Planerade ändringar som, trots identifierade risker för arbetsmiljö och hälsa genomförs, borde direkt anmälas till Arbetsmiljöverket.

[1] Organisera för en jämställd arbetsmiljö – från ord till handling: En vitbok från Arbetsmiljöverkets regeringsuppdrag ”Kvinnors arbetsmiljö” 2011-2016. https://www.av.se/test-jamstalld-arbetsmiljo/