Kommunals utredare

Skattesubvention som missar målet

Rut har återigen hamnat i den politiska hetluften. I januariavtalet fick Centerpartiet och Liberalerna igenom en tredubbling av taket för rutavdrag, en utvidgning av antalet rut-tjänster, samt en utredning av äldre-rut. Idag, den 31 januari, överlämnade Rut-utredningen sitt delbetänkande om utvidgningen. Slutbetänkandet, där även äldre-rut kommer tas upp, ska presenteras senast 1 september.

I rut-utredningens delbetänkande ”Fler ruttjänster och höjt tak för rutavdraget” föreslås att det sammanlagda taket för rut- och rotavdragen ska höjas från 50 000 kronor till 75 000 kronor per person och beskattningsår. Ett första steg mot tredubblingen av taket togs den 1 juli 2019 då summan höjdes till 50 000 kronor.

Ett uttalat mål för rutreformen har varit att öka sysselsättningen bland individer med kort utbildning och en svag position på arbetsmarknaden. En viktig fråga för utredningen (Fi 2019:03) och ansvariga politiker är därför om denna riktade skattesubvention verkligen är rätt insats för att öka sysselsättningen och få grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden i arbete.

I myndigheten Tillväxtanalys nysläppta rapport ”Skattesubventioner riktade till branscher – vad ger de för sysselsättningseffekter?” beräknas att rutreformen har bidragit till mellan 7 700 och 9 300 fler arbetstillfällen mellan åren 2010–2015. Bruttokostnaden per rut-jobb ligger på mellan 1,55-1,87 miljoner kr. Statens utgifter för rut har ökat från 277 miljoner år 2009 till drygt 5 miljarder år 2018. I rapporten konstaterar Tillväxtanalys att rutreformen har blivit mer kostsam över tid och att den till stor del missar sin utpekade målgrupp.

Anställda i rutsubventionerade företag

Majoriteten av de anställda inom rutföretagen är kvinnor. Många är utrikesfödda, framför allt i storstäderna. En stor andel av de individer som har sysselsättning i de subventionerade företagen hade året innan anställningen inkomst från ett annat förvärvsarbete. Endast 20 procent bland kvinnorna har bara grundskoleutbildning. Var femte kvinna inom rutbranschen har till och med eftergymnasial utbildning. Utbildningsnivån bland männen i branschen är jämförelsevis något lägre. Tillväxtanalys menar därför att reformens träffsäkerhet är sämre för gruppen kvinnor än för män.

I Kommunalarbetarens granskning av härkomst bland rut-arbetare presenteras statistik från SCB som visar att var fjärde rutarbetare inom städbranschen är född utanför Europa. Det kan tolkas som att rut lyckats som integrationsmotor för dem som står långt från den svenska arbetsmarknaden. Men, enligt nationalekonomen Johanna Ricknes SNS-studie har endast 3 procent av kvinnorna som är sysselsatta i rutsubventionerade företag flyktingbakgrund. Det är hälften så hög andel jämfört med företag inom lokalvårdsbranschen, som inte är nischade mot hushållsnära tjänster. De flesta rutarbetare som är födda utanför Sverige är arbetskraftsinvandrare som kommer hit för att börja arbeta direkt, eller anhöriga till någon som inte är flykting. Till stor del handlar det alltså om skattesubventionerad arbetskraftsinvandring.

Skev spridning

När vi tittar på den geografiska spridningen av rutföretagen och rutavdragen är den mycket ojämn. Företagen är överrepresenterade i storstadskommuner och kommuner nära en större stad. Enligt Skatteverkets statistik görs runt 60 procent av alla rutköp i de tre storstadslänen. De största rutavdragen görs i höginkomstkommunerna Danderyd, Lidingö och Sollentuna. Enligt SCB (2016) är det relativt ovanligt att utnyttja rutavdraget i glesbygdskommuner och där är avdragen även mycket mindre.

Brodin och Anderssons (2017) studie av den framväxande marknaden av hushållstjänster visar att i kommuner med en skev inkomstfördelning utnyttjas rutavdraget mer, jämfört med i kommuner med en mer jämlik inkomstfördelning. Förklaringen är att det inom dessa kommuner finns en grupp med höga inkomster, som efterfrågar rut-tjänster, och en grupp med låga inkomster, som utför rut-tjänster.

Rutavdragets fördelning är även skevt sett till konsumtion efter olika inkomstgrupper. SCB:s statistik över skattereduktioner för hushållsarbete i 2018 års taxering visar att bland personer med en inkomst på över 83 000 kronor i månaden gör hela 42 procent rutavdrag, alltså nära hälften. Höginkomsttagare gör också större avdrag. Bland dem som har en månadsinkomst över 83 000 kronor ligger genomsnittet på 10 700 kronor per år. LO konstaterar att i gruppen med en genomsnittlig LO-inkomst, på 26 500 kronor i månaden, gör knappt var tionde rutavdrag.

Utvidgning gynnar inte Kommunals medlemmar

Enligt Skatteverket låg det genomsnittliga avdragsbeloppet för samtliga rut-användare mellan år 2007-2015 på runt 5 000 kronor per år. Få personer har hittills kommit upp i maxbeloppet. År 2015 gjorde endast 687 personer rutavdrag för 50 000 kronor. Ett höjt avdragstak till 75 000 kr per person och år kommer alltså endast att gynna en marginellt liten grupp i den allra högsta inkomstklassen. Det kommer inte att gynna Kommunals medlemmar, varken som anställda i rutföretag eller köpare av rut-tjänster. Rutföretagens anställda behöver inte i första hand fler rutföretag som gör högre vinster. Det de behöver är goda arbetsvillkor och att fler omfattas av kollektivavtal, samt att mer skattemedel satsas på att säkra den gemensamma välfärden.

Sverige har dessutom ett stort underskott av arbetskraft i de flesta av välfärdens kärnområden. Finansministern har sagt att 55 procent av alla som får sitt första jobb fram till år 2026 behöver välja att arbeta i vård och äldreomsorg, för att välfärdens kompetensförsörjning ska gå ihop. Betydligt mer välinvesterade pengar för samhället i stort vore därför att rusta arbetslösa och nyanlända till ett långsiktigt hållbart arbetsliv inom äldreomsorgen och vården.

Rut gynnar i första hand de som redan är privilegierade. Om rut nu skulle utökas, med höjt tak och fler tjänster, är det en politik som i första hand subventionerar låglönemarknader i och runt de större städerna. På sikt kommer det bidra till ökade klassklyftor och ojämlikhet. Än finns tid för regeringen att istället satsa på yrkesutbildningar och kombinationer av språkutbildning, utbildning och arbete. Så kan fler arbetslösa och nyanlända få en långsiktigt hållbar etablering på den ordinarie arbetsmarknaden. Så kan vi få en ännu bättre gemensam välfärd.