Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

Inte bara flex i flexicurity

Ska det ”löna sig att jobba” måste alla kunna räkna med att jobbet medför en ekonomisk trygghet även vid sjukdom, föräldraledighet och pension.

Samtidigt som Moderaterna kampanjar om bidragstak på Twitter släpper sin LO slutrapport av Jämlikhetsutredningen. Den visar bl.a. hur ett snävare reformutrymme gör att socialförsäkringarnas nivåer inte håller jämn takt med reallöneökningarna. Detta är en viktig faktor som driver de ökade inkomstklyftorna i Sverige. I och med att socialförsäkringarna inte är indexerade blir det i praktiken en årlig dold besparing (läs Marika Lindgren Åsbrinks text på temat).

En indexering av socialförsäkringsnivåerna skulle i korthet innebära att det sker en automatisk uppräkning med hänsyn tagen till inflationen. Nu är uppräkningen istället avhängig politiska beslut, vilket i ljuset av kampanjer som Moderaternas, inte sker särskilt ofta.

Om LAS nu ska reformeras i enlighet med en dansk Flexicurity-modell, som stipulerats i januariavtalet, är det viktigt att socialförsäkringarna hänger med. För som det är nu har vi redan en väldigt flexibel arbetsmarknad, i och med de alltför vida möjligheterna för arbetsgivare att missbruka tidsbegränsade anställningar (något som Sverige fått kritik från EU-kommissionen för).

Tidsbegränsat anställda har redan svårt att kvalificera sig för socialförsäkringarna. Nuvarande regler som arbetsvillkoret om att det krävs 80 timmar per månad för att få A-kassa, gör att ex. timmisar med oregelbunden arbetstid faller utanför. Ofta är de som jobbar timvis tvungna att gå till socialen mellan arbeten.

Det går mer och mer mot ett A- och B-lag på arbetsmarknaden, med en krympande kärna som har fasta heltidsjobb. Gränsdragningen går inte längre bara mellan att ha ett jobb och inte ha ett jobb, utan lika mycket mellan att ha ett tryggt jobb och ha ett otryggt jobb – med prekära anställningsvillkor och svårigheter att klara sin försörjning. Utöver de med otrygga deltidsjobb växer gruppen ofrivilliga egenföretagare och bemanningsanställda.

Denna arbetsmarknadssituation känner alltför många medlemmar i Kommunal igen. Bland vårdbiträden är 60 procent tidsbegränsat anställda. Bland barnskötare är 34 procent tidsbegränsat anställda. Detta ska jämföras med att snittet på arbetsmarknaden i sin helhet är 17 procent (SCB 2018).

Om LAS ska förändras i en riktning som gör att även ”kärnans” (tillsvidareanställdas) trygghet försämras, är det oerhört viktigt att samtidigt stärka inkomstbortfallsprincipen, höja taken och göra det möjligt för fler att omfattas av trygghetssystemen. Oavsett anställningsform. Ska det ”löna sig att jobba” måste alla kunna räkna med att jobbet medför en ekonomisk trygghet även vid sjukdom, föräldraledighet och pension.