Kommunals utredare

Läget i äldreomsorgen är akut. Lösningen är inte RUT

Regeringen ska utreda ”lämpligheten av en särskild utvidgning av rutavdraget för äldre personer”. Bland annat om att utöka antalet tjänster som omfattas men också en högre subventionsgrad eller ett högre tak. Är det här en del av lösningen på problemen inom äldreomsorgen?

Krisen i äldreomsorgen är akut. Sedan 1990 har de som får tillgång till hemtjänst minskat från 270 000 till dagens 165 000. Samtidigt har befolkningen över 65 år ökat med över en halv miljon. Och prognosen för de kommande åren ser minst lika dyster ut. Antalet personer som är 80 år och äldre förväntas enligt SCB öka till cirka 808 000 personer 2030. Förutsatt att behoven inom åldersgruppen är desamma, och tillgängligheten till insatser är oförändrad, innebär det att cirka 291 000 personer kan förväntas ha insatser enligt Socialtjänstlagen 2030, vilket är en ökning med över 50 procent.

Resurserna till välfärden är långt ifrån tillräckliga. Och under tiden av privatiseringar sedan 1980-talet har läget för äldreomsorgen försämrats, där resurser flyttats från det offentliga till det privata. Att genom ett äldre-RUT ytterligare flytta samhällets åtagande för att leverera en värdig ålderdom till privata företag inom hushållsnära tjänster och till den enskilda individen som har resurser är ett steg i helt fel riktning.

Trots välfärdens utmaningar finns frågan om en utvidgning av RUT-avdraget med i två punkter i Januariavtalet.

”Taket i RUT ska tredubblas. RUT-avdraget ska utvidgas till tvätt-, flytt-, hämt-, och trygghetstjänster. (Utredning under 2019, införs i BP21). Ett äldre-RUT ska utredas. (Tillsätts 2019).” (Januariavtalet punkt 16)

I början av juni kom så direktivet till den utredning som ska se över utvidgningen av RUT-avdraget och frågan om ett äldre-RUT. Det kan dock konstateras att i Januariavtalet är hållningen till äldre-RUT relativt passiv om man jämför med skrivningarna om utvidgningen till nya tjänster samt det tredubblade taket. Om äldre-RUT står endast att frågan ska utredas. Och den statliga utredningen ska ”analysera behovet av och lämpligheten av en särskild utvidgning av rutavdraget för äldre personer”. Det finns således en gnutta hopp om att utredningen kommer fram till det enda rimliga. Att äldre-RUT bidrar till ojämlikhet, att det kostar mer än vad det smakar och att det undergräver hela välfärdsmodellen.

Under förra mandatperioden sänkte den rödgröna regeringen taket för RUT-avdraget till 25 000 för personer under 65 år. Sedan 1 juli i år är taket på 50 000 kr dock tillbaka. Taket för äldre har dock hållits på samma nivå som tidigare med motiveringen att äldre personer kan ha ett större behov av hjälp med hushållsarbetet. Dessutom har rutavdraget använts mer bland äldre än bland yngre personer. Mot denna bakgrund ska regeringen därför utreda ”lämpligheten av en särskild utvidgning av rutavdraget för äldre personer”. Bland annat om att utöka antalet tjänster som omfattas men också en högre subventionsgrad eller ett högre tak. Förslagen som utredningen ska presentera ska så långt som möjligt bidra till att köparna ökar sitt arbetsutbud. De må vara gällande för yrkesverksamma personer men för pensionärer faller detta argument för en utvidgning av RUT-avdraget.

Det finns en risk att den höga subventionsgraden övertiger skatteintäkterna det genererar genom de som arbetar i rutföretagen. Denna risk finns i och för sig även för ett RUT riktat mot yngre personer. Beräkningar finns som visar på att den höga subventionsgraden på 50 procent gör att den samhällsekonomiska vinsten blir plus minus noll, då de inkomster staten får i form av inkomstskatt och sociala avgifter för den anställde används till att betala skattereduktionen till köparen av RUT-tjänsten (https://www.dagensarena.se/opinion/martin-linblom-almega-bluffar-om-rut/ ).

Men den höga subventionen är långt ifrån det enda som utgör ett problem med tankarna kring RUT för äldre. RUT har inneburit en undanträngningseffekt gentemot det offentliga, framförallt hemtjänsten. Enligt direktiven till den statliga utredningen ska förslagen så långt som möjligt se till att det inte sker en undanträngning av befintliga tjänster. Något vi alltså sett redan idag innan RUT-avdraget utvidgats. I kommuner som tillämpar kundvalssystem har de privata utförarna möjlighet att erbjuda tjänster med rutavdrag, så kallade tilläggstjänster, som de inkomststarka äldre kan ”toppa” sin hemtjänst med. Det blir ett sätt för kommunen att skjuta över kostnader till staten och individen. I dag är andelen äldre över 65 år som gör skatteavdrag för hushållsnära tjänster lika stor som andelen som får insatser från hemtjänsten.

Förutom barnfamiljer är det framför allt äldre med högre tjänstemannapension som konsumerar ruttjänster.  Även om skattesubventionen har gjort det billigare att köpa städning privat är det fortfarande för dyrt för de flesta. Sju av tio av Kommunals kvinnliga pensionärer är beroende av garantipension och får förlita sig till den offentligt finansierade äldreomsorgen och anhörighjälp. Få pensionärer med arbetarbakgrund kan därmed köpa privat hjälp.

Problemet med avdraget utifrån detta perspektiv ligger i dess grundkonstruktion. Ett skatteavdrag förutsätter en viss inkomst. Få pensionärer kommer upp i den inkomstnivån. Pensionärer med en högre pension kan vända sig direkt till en utförare och köpa sig omsorg, medan de med lägre pension hänvisas till en åtstramad offentligt finansierad äldreomsorg.

Flera svenska kommuner erbjuder redan biståndsbedömda serviceinsatser: den hjälp som brukaren behöver för att städa bostaden, tvätta och torka kläder samt för att göra inköp av varor och tjänster. De som behöver stöd borde få stöd oavsett inkomst. På sikt menar Liberalerna att RUT-avdraget ska ersätta hemtjänsten för dem som bara behöver servicetjänster. Men andelen äldre som enbart får serviceuppgifter från kommunerna minskar och allt fler behöver både hjälp med dessa uppgifter och personlig omvårdnad. Samtidigt har det kommit att krävas allt större hjälpbehov för att komma ifråga för kommunens insatser. Detta tillsammans med ökad överlevnad bland äldre i svåra och komplexa sjukdomar har inneburit att hälsa och funktionstillstånd bland de äldre som personalen arbetar med i kommunernas vård och omsorg har blivit alltmer omfattande och komplexa.

Parallellt med denna förändring har en ökad andel av de äldre som får vård och omsorg kommit att bo i ordinärt boende som jag nämnde i inledningen av denna text.

Risken med att det skapas en gräddfil i äldreomsorgen för de som har råd är stor och därmed riskerar förslaget att urholka den gemensamma välfärden. Viljan att betala skatt hänger ihop med att man också får ta del av det välfärden kan erbjuda. Forskning visar på att de länder där den offentligt finansierade välfärden riktar sig till de fattigaste också är de länder som omfördelar minst. Det kallas för omfördelningsparadoxen och innebär att de som fördelar välfärdstjänster jämlikt oavsett inkomstnivå och för det stora flertalet har mest resurser kvar till de fattigaste.

En ojämlik äldreomsorg hotar också kvaliteten. Resursstarka äldre behövs i den offentligt finansierade äldreomsorgen för att kunna ställa krav på kvalitet. Det håller uppe kvaliteten även för de personer som inte har samma förutsättningar att ställa krav.
Sist men inte minst handlar det om kvalitet och möjligheten att leverera en värdig ålderdom. En yrkeskunnig undersköterska eller vårdbiträde är en garant för kvaliteten i den allt mer komplexa äldreomsorgen, kan ge anpassat stöd, förebygga undernäring, kontakta biståndshandläggaren, vårdcentralen eller sjuksköterskan om det behövs.

Idag är det Socialdemokraternas dag i Almedalen. Magdalena Andersson bildar en Välfärdskommission och poängterar att kommande förhandlingar om en skattereform måste ha som ingångsvärde att skattetrycket inte kan minska för att klara av åtagandet till välfärden. Om det är vi överens. Men så en vädjan till Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna. Fall inte för framgångssagan om RUT och allt vad det kan åstadkomma. Krisen i äldreomsorgen är akut. Lösningen är inte RUT.

fredag 5 juli 2019

Av Lisa Bondesson

KATEGORIER: Äldreomsorg, Arbetsmarknad, Ekonomisk politik, Hemtjänst, Hemtjänst, Kommunal ekonomi, Skatter, Välfärd, Vinster i välfärden