Kommunals utredare

RUT – en framgångssaga för bra för att vara sann

Sverige har brist på personal inom äldreomsorgen. Brist på sjuksköterskor. Brist på lärare. Brist på förskollärare. Brist på poliser. Brist på ingenjörer. Brist på programmerare. Listan kan göras långt. Bristen på personal är så stor att Sveriges befolkning och dess framtida utveckling långt ifrån räcker till. Svensk välfärd och tillväxt hänger på att varje möjlig person fyller detta avgrundsdjupa gap. Samtidigt skapades genom RUT-reformen 2007 en helt ny bransch. Ett av RUT-avdragets syften är bland annat att ”omvandla sådant arbete som utförs av hushållen själva till marknadsarbete” (Dir. 2019:26, s 1). Genom konstgjord andning och miljarder i skattemedel kreerades en efterfrågan på tjänster som visserligen har skapat arbetstillfällen. Men till vilken kostnad?

Tillväxtanalys poängterar efter att de konstaterat att RUT-reformen skapat många jobb att den sammanlagda samhällsekonomiska nyttan är outredd (Utvärdering av RUT-avdraget – effekter på företagens tillväxt och överlevnad, 2019, s 26). Jag ämnar inte utreda detta här och nu men ett resonemang kring nyttan kan vara på sin plats eftersom januariavtalet redan innan man gjort en sådan analys slagit fast att RUT-avdraget ska utvidgas.

Tätt kopplat till frågan om kompetensförsörjning och brist på personal är frågan om pengar. Enligt konjunkturinstitutet behövs 114 miljarder till välfärden den kommande mandatperioden. LO-ekonomernas beräkningar är snarlika och hamnar på 100 miljarder. Är det rimligt att satsa ytterligare på RUT-avdraget när verkligheten bankar på dörren? Ska vi förlita oss på en reform som skapar ett ännu mer ojämlikt samhälle och som genom skattemedel skapar arbeten i en av de branscher med de absolut sämsta villkoren? Det pratas också om RUT-avdraget som en jämställdhetsreform. Jämställdhet för vem?

RUT-avdraget sägs bidra till att framför allt kvinnor genom hjälp med hushållsarbetet kan satsa på sin karriär och i sin tur bidra till svensk tillväxt. År 2013 fick de 10 % rikaste hushållen i genomsnitt nästan 2 500 kronor i RUT-avdrag, motsvarande siffra för de fattigaste 10 % är cirka 100 kronor. Medelinkomsttagare (decilgrupp 5) fick i snitt cirka 300 kronor i RUT-avdrag (SCB). Av detta kan konstateras att jämställdhetsreformen inte gäller alla. Den arbetsmarknadspolitiska åtgärden som RUT-avdraget haft karaktär av börjar mer och mer likna en fördelningspolitisk sådan där ekonomiskt starka grupper gynnas.

Problemet för tjänstemannakvinnor att kunna kombinera familjeliv och arbete handlar till mångt och mycket om de krav som ställs i dagens arbetsliv. Det räcker oftast inte med att arbeta heltid utan för att vara attraktiv för sin arbetsgivare och på arbetsmarknaden krävs övertidstimmar vars ersättning man i de flesta fall redan avtalat bort. Att lösa detta problem med hushållsnära tjänster är att helt kapitulera för vad som är arbetsgivarnas ansvar i dagens flexibla arbetsliv.

Sverige har en av de mest generösa föräldraförsäkringarna i världen och likaså barnomsorgen. Det offentliga är designat för att kunna ta hand om våra barn när vi arbetar. Det är snarare så att för de grupper som av ekonomiska skäl inte har möjlighet att använda sig av en hushållsnära tjänst och RUT-avdraget så är tillgången till barnomsorgen också begränsad. Det handlar tex om medlemmar i Kommunal som jobbar helger, natt, sommar och storhelger.

I början av juni kom direktivet till den utredning som ska se över en utvidgning av RUT-avdraget. Frågan om RUT-avdraget engagerar och för många är möjligheten att kunna ta hjälp för att få livspusslet att gå ihop en motiverad användning av skattemedel. För andra innebär RUT-avdraget ingenting – mer än att de med sin magra inkomst betalar skatt som går till att någon annan med högre inkomst kan få städat i sitt hem varannan torsdag.

Utredningen av ett utökat RUT-avdrag ska föreslå en höjning av avdraget från 50 000 kr per person och år (från och med 1 jul 2019) till 75 000 kr. Vidare ska man föreslå hur fler tjänster kan komma att omfattas av avdraget samt att föreslå en särskild ordning för RUT-avdrag för äldre personer. Frågan är alltså inte OM man ska föreslå detta, utan direktivet är just att det är det utredningen ska komma fram till. Sedan blir det utredarens spännande uppdrag att hitta motiven – och jag antar den samhällsekonomiska nyttan.

Tillväxtanalys har gjort ett antal studier under 2018-2019 kring om branschspecifika skattelättnader har skapat tillväxt. Två studier riktar in sig på RUT-reformen. De lyfter frågan om att marknaden kan ha blivit mättad och att effekterna av reformen verkar vara avtagande över tid.

”Med bakgrund av de resultat vi har fått fram kan det framöver finnas vissa överhängande risker med att kostnaderna för reformen stiger i takt med att man får göra avdrag för fler och nya tjänster samtidigt som det kan bli allt svårare att uppnå förväntade effekter” (RUT-reformen – en deskriptiv analys av företagen och företagarna, 2018, s.45)

Trots detta ska RUT nu utvidgas.

Förslagen från utredningen ska så långt som möjligt också bidra till ökad sysselsättning hos personer med svagare anknytning till arbetsmarknaden. I dagarna kom en rapport som analyserar hur RUT-avdraget bidragit till att sysselsätta kvinnor med flyktingbakgrund. I ”Kvinnor med flyktingbakgrund i RUTsubventionerade företag” (SNS analys nr 56) framkommer en hel del intressanta fakta. Andelen kvinnor med flyktingbakgrund är lägre inom RUT-företag än inom närliggande branscher som lokalvård och hemtjänst. Andelen personer med kort utbildning var år 2015 15-20% av de anställda inom rutnischade företag medans det inom lokalvården var ca 30%. Vad det gäller andra grupper långt ifrån arbetsmarknaden är inte heller RUT-branschen specifikt framgångsrik om man jämför med närliggande branscher. 15 % av de som träder in i sysselsättning var tidigare arbetslösa eller kommer från ett ekonomiskt utanförskap. De är således ett mindre antal av de som sysselsätts tack vare nya arbetstillfällen genom RUT-avdraget som gått från någon typ av försörjningsstöd från stat eller kommun till anställning.

Tillväxtanalys konstaterar i kontrast till detta att RUT-företagen har lyckats relativt bra med att rekrytera personer långt från arbetsmarknaden med kort utbildning (RUT-reformen – en deskriptiv analys av företagen och företagarna, 2018, s.44). Men denna analys har inte jämfört med närliggande branscher på det sätt som studien från Stockholms universitet gjort.  Dock lyfter de både studierna att antalet med gymnasial eller eftergymnasial utbildning är relativt stor. Tillväxtanalys menar att ”RUT-reformen varit mindre effektiv på grund av upptäckta risker för inlåsningseffekter” (ibid, s. 44).  Slutsatser man kan dra ändå är att RUT-branschen som sådan har varit bra på att få personer långt från arbetsmarknaden i jobb men att det finns andra branscher som varit bättre. Således, om detta ska vara syftet med RUT borde vi rent samhällsekonomiskt då inte satsa skattepengar på de branscher som gjort detta bättre och som samtidigt bidrar till att lösa välfärdens personalbrist och komma alla invånare till gagn? Branscher där villkoren dessutom är bättre och där möjligheten till språkutveckling, yrkesutveckling och varaktig integration är större?

Under tiden taket för RUT-avdraget legat på 25 000 för personer under 65 år har taket för äldre hållits på samma nivå som tidigare med motiveringen att äldre personer kan ha ett större behov av hjälp med hushållsarbetet. Dessutom har RUT-avdraget använts mer bland äldre än bland yngre personer. Mot denna bakgrund ska regeringen därför utreda ”lämpligheten av en särskild utvidgning av RUT-avdraget för äldre personer”. Bland annat om att utöka antalet tjänster som omfattas men också en högre subventionsgrad eller ett högre tak. Frågan om ett äldre-RUT har så många dimensioner att jag kommer diskutera denna fråga vidare i ett kommande blogginlägg under sommaren.

Men kortfattat kan ändå konstateras att RUT har inneburit en undanträngningseffekt gentemot det offentliga, framförallt hemtjänsten. En högre subventionsgrad kan göra att kostnaderna blir högre än intäkterna. Dessutom kan det bidra till att resursstarka pensionärer har möjlighet att köpa den hjälp de behöver medan de med låga pensioner (många av medlemmarna i Kommunal) är hänvisade till det offentliga som får sämre och sämre förutsättningar att leverera en värdig ålderdom.

Vi står nu vid ett vägskäl kring hur vi ska använda våra skattemedel och i vilken riktning vi vill att vårt samhälle ska ta. Låt oss nu hoppas att vi har kloka remissinstanser och att politikerna ser verkligheten i vitögat. Framgångssagan kring de arbetstillfällen som skapats via RUT-reformen är för bra för att vara sann. Baksidan är ytterligare steg mot ojämlikhet och en nedmonterad svensk välfärd.

Missa inte del 2 om äldre-RUT under sommaren.