Kommunals utredare

Visstid på livstid

Få saker skulle få så tydlig effekt för kvinnors villkor på arbetsmarknaden, som att få bort missbruket av de otrygga anställningarna.

Fortsätt läsa

Jag har jobbat och betalat skatt hela mitt liv i Sverige men har aldrig haft en fastanställning. Så fort man närmar sig målet, vad är det 740, 720 dagar?, så slutar de boka in dig. Då är man plötsligt ute ur bilden. Tillslut så måste man ju söka ett nytt jobb, de tvingar ju ut dig i arbetslöshet.

Som timanställd kan man inte planera eller styra när man får jobba. Tackar du nej till ett pass blir du den sista de ringer så man tackar alltid ja. Jag jobbar dag och natt, alla möjliga tider. Man måste avboka viktiga saker för att vara beredd att hoppa in. Mina barn de tror inte på mig längre när jag säger att vi ska hitta på saker, för jag kan alltid bli inringd.

Vad ska man göra, man måste försörja sig.

Det som den 33-åriga undersköterskan Aisha beskriver är verkligheten för de drygt 80 000 ”timmisar” som arbetar inom vård och omsorg. Personal som utgör en oumbärlig del av välfärdens ryggrad, men som behandlas som om de vore utbytbara. Detta samtidigt som kommuner och landsting brottas med stora kompetensförsörjningsbehov.

Inom vård och omsorg är ungefär var femte tidsbegränsat anställd. För arbetare inom vård och omsorg är det betydligt vanligare; nästan var tredje var tidsbegränsat anställd 2017 enligt SCB. Av de som är tidsbegränsat anställda är allmän visstid – en tidsbegränsad anställningsform som infördes 2008 och som innebär att arbetsgivaren inte behöver motivera tidsbegränsningen – den dominerande anställningsformen. Oftast finns det ingen avtalad arbetsmängd utan personen kallas in vid behov och avlönas per timme.

Istället för att ha en grundbemanning som svarar mot de faktiska behoven, läggs grundbemanningen på en miniminivå och så fort det inte räcker till fyller arbetsgivaren på med timmisar som aldrig riktigt integreras i verksamheten.

Denna typ av kortsiktiga personalpolitik drabbar framförallt arbetarkvinnor. Inom de kvinnodominerade arbetaryrkena i offentlig sektor, service och handel är problemet med visstidsanställningar som mest utbrett. Det hänger också ihop med kvinnors deltidsarbete. Inom vård och omsorg är heltidsarbetet drygt tio procentenheter lägre hos tidsbegränsat anställda än hos tillsvidareanställda (SCB 2017).

Barnomsorgen råkar vara en av de branscher där de tidsbegränsade anställningarna är som absolut vanligast. Jag kan ta mitt barns förskola som exempel. Det har inte gått en dag det senaste året utan vikarier på förskolan. När jag frågar förskolechefen varför det ska vara så, varför de inte bara ökar grundbemanningen får jag till svar Folk blir sjuka och vabbar, det går inte att göra något åt.

Om det nu inte går att göra något åt att personal frånfaller, kanske det är dags att planera för det också? Kanske är det rentav så, att sjukfrånvaro och dålig personalpolitik, hänger ihop?

Flera kommuner testar nu att överanställa, för att minska användningen av tidsbegränsade anställningar, öka andelen heltidsarbetande och förbättra arbetsmiljön. Ett lyckat exempel som nu sprids är ett psykiatriboende i Karlskrona som överanställde 1,5 tjänst. Det visade sig både förbättra arbetsmiljön och kosta mindre än motsvarande kostnader för introduktion, timanställda och övertid.

Det bästa för både medborgare och personal är att tillsvidareanställning på heltid är norm i välfärden. För undersköterskan Aisha, som har ett ansvar inte bara för sig själv utan också sin familj, skulle det betyda allt.

Det är hon inte ensam om. Få saker skulle få så tydlig effekt för kvinnors villkor på arbetsmarknaden, som att få bort missbruket av de otrygga anställningarna.