Kommunals utredare

Kvinnor betalar högsta priset när äldreomsorgen brister

Att ge omsorg till en äldre eller sjuk anhörig har negativa konsekvenser för många anhörigvårdares vardagsliv, arbete och ekonomi. Det har särskilt negativa konsekvenser för kvinnor, som i hög grad får betala priset när det offentliga ansvaret stramas åt och omsorgen refamiliseras.

Fortsätt läsa

Trots oförändrade politiska ambitioner och önskemål har de offentliga resurserna till äldreomsorg minskat i relation till antalet äldre i befolkningen under hela 1990- och 2000-talen. Sedan år 2000 har drygt var fjärde äldreboendeplats försvunnit. Figur 1 illustrerar hur andelen över 80 år med hemtjänst och äldreboendeplats ökade från 1960 till 1980, för att därefter kraftigt minska.

Parallellt med det offentligas tillbakadragande har anhöriga fått ta ett allt större ansvar för vården av äldre närstående. Inom forskningen talar man om perioder av defamilisering (1950-1980, då familjen i allt högre grad avlastas) och refamilisering (från 1980, när ansvar i allt högre grad faller tillbaka på familjen) av omsorgen, vilket också kan ses i utvecklingen av anhörigomsorgen. Siffrorna i Figur 2 baseras på SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden (ULF) och visar att andelen av de äldre med omsorgsbehov som får hjälp av en närstående utanför hushållet har ökat från 40 procent 1988 till 65 procent 2010.

Men hur påverkar det hälsa, arbete och försörjning att ge omsorg mitt i livet? I rapporten Att ge omsorg mitt i livet: Hur påverkar det arbete och försörjning (Szbehely, Ulmanen och Sand, 2014) framgår att konsekvenserna många gånger är negativa. Detta gäller generellt, men de negativa konsekvenserna är tydligast för kvinnor:

• Fyra av tio kvinnor och en av fyra män i åldrarna 45-66 år har gått ner i arbetstid, sagt upp sig eller gått i pension i förtid på grund av att de ger omsorg till en närstående.
• Cirka fyra av tio kvinnor och omkring var fjärde man som hjälper en anhörig minst en gång i månaden har upplevt svårigheter att hinna med fritidsaktiviteter eller att umgås med vänner till följd av omsorgsgivandet.
• 114 000 kvinnor och 75 000 män i åldrarna 45-66 år beräknas ha fått minskade inkomster på grund av att de ger omsorg till en närstående.

Studien kan räknas till den rad av belägg som finns för att kvinnor, och då specifikt döttrar till äldre med omsorgsbehov, står för en större andel av anhörigomsorgen och i genomsnitt påverkas mer negativt när det offentliga brister. Det är alltså kvinnor som betalar det högsta priset när omsorgen refamiliseras. Ändå är detta ett perspektiv på äldreomsorgen som ofta missas.

Petra Ulmanen, biträdande lektor på Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet, menar att äldreomsorgens utbyggnad genom historien har motiverats enbart i relation till äldre personers behov. Detta till skillnad från barnomsorgens utbyggnad som har motiverats med hänsyn till barnens behov såväl som till mödrarnas behov av förvärvsarbete och samhällets behov av arbetskraft. Enligt Ulmanen har behovet av omsorgstjänster för att underlätta förvärvsarbete bland äldres döttrar varit en blind fläck i svensk äldreomsorgspolicy.

”Det har sällan diskuterats i de termerna, men rent samhälls- och privatekonomiskt så har äldreomsorgen samma funktion som förskolan. Den är avgörande för att människor, i praktiken oftast kvinnor, ska orka och hinna förvärvsarbeta också när de har anhöriga med stora omsorgsbehov.” säger Petra Ulmanen, när jag når henne på telefon.

Som Figur 3 visar finns också ett starkt samband mellan förvärvsfrekvensen för kvinnor i åldrarna 55-64 år (en åldersgrupp där många har äldre närstående med omsorgsbehov) och hur stor andel av BNP som avsätts till omsorgstjänster i ett givet EU-land. Det är ovanligt att personer helt slutar arbeta på grund av anhörigvård, men som en del av en helhet och på längre sikt är en fungerande äldreomsorg en viktig faktor för hög sysselsättningsgrad och jämställdhet på arbetsmarknaden.

Refamiliseringen av omsorgen – där det offentliga drar sig tillbaka och anhöriga får lappa ihop efter förmåga – drabbar samhället i allmänhet och döttrar till äldre med omsorgsbehov i synnerhet. Det är hög tid att äldreomsorgen i likhet med barnomsorgen på allvar lyfts som en jämställdhetspolitisk fråga.