Kommunals utredare

Ta vara på undersköterskornas hela kompetens: professionalisering av yrket undersköterska visar värdet av kvinnors arbete

Undersköterska är Sveriges vanligaste yrke. Yrket är också en av de mest kvinnodominerade: nio av tio undersköterskor är kvinnor. En undersköterskelegitimation eller en reglering av yrket undersköterska vore ett bevis på värdet av kvinnors arbete.

Fortsätt läsa

Som en del av Utredarbloggens jämställdhetsvecka tänkte jag skriva om undersköterskor, Kommunals största yrkesgrupp. Innan jag började jobba som utredare på Kommunal läste jag folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet och skrev en masteruppsats om en ny typ av sjukhusavdelning som fanns för några år sedan (Huupponen: Summer without nurses. Experiences of a skill-mix change in four Swedish hospitals, 2018).

Under sommaren 2017 fanns det avdelningar på svenska sjukhus som bemannades av läkare (och/eller) underläkare och undersköterskor, dvs. avdelningar som helt saknade sjuksköterskor. Sjuksköterskebristen var och är fortfarande så extrem att ledningen såg avdelningar utan sjuksköterskor som den enda lösningen för att kunna hålla avdelningar för med vårdkrävande patienter öppna under semestertider. Avdelningarna som min studie handlade om var till för utskrivningsklara patienter som annars hade varit tvungna att åka hem för tidigt.

I studien intervjuade jag anställda som antingen jobbade på dessa avdelningar eller var enhetschefer där. I dagens blogginlägg tänkte jag skriva lite om hur deltagarna i min studie reflekterade över sin yrkesroll samt sin roll i det multiprofessionella teamet i ljuset av en fråga Kommunal länge drivit, nämligen införandet av en undersköterskelegitimation eller annan typ av reglering av yrket undersköterska.

 

Taskshifting och hierarki

Tidigare studier har visat att taskshifting, jobbglidning (kallas ibland också ny skillmix), där en yrkesgrupp med kortare utbildning tar på sig nya arbetsuppgifter, ofta bidrar  till att man blir mer nöjd med arbetet, ofta på grund av ökad autonomi och motivation. Autonomi, som i svensk arbetslivsforskning också kallas handlingsutrymme syftar till hur personalen uppfattar sina möjligheter att påverka och styra det egna arbetet, om de har handlingsfrihet och befogenhet i arbetet, till exempel möjligheter att variera eller ändra ordningsföljden mellan olika arbetsmoment, variera arbetstakt och vara med och besluta om arbetsmetoder.

Det var intressant hur studiedeltagare kände att den nya bemanningspolicyn var mindre hierarkisk än en traditionell sjukhusavdelning. Enligt dem var fokus på patienten och patientens behov, inte på “vem gör vad” eller vad man har för titel. En deltagare tyckte att arbetssättet påminde om teamarbetet som hen hade upplevt när hen tidigare hade jobbat på akuten. Det nya arbetssättet kan ha gjort det möjligt att omförhandla yrkesroller på arbetsplatsen. Både underläkare och undersköterskor fick ta mer ansvar, men man fick också använda hela sin kompetens tillsammans med arbetslaget. Som helhet tyckte studiedeltagarna att avdelningarna hade en positiv påverkan på hur de uppfattade sina yrkesroller och sitt team.

Deltagare berättade hur avsaknaden av den vanliga sjukhushierarkin gjorde att undersköterskorna fick ta mer ansvar och “visa framfötterna” på ett annorlunda sätt än på en vanlig avdelning. Enligt deltagarna var det bara positivt med att kunna ta ansvar, eventuellt för att de tyckte att de samtidigt hade en möjlighet att påverka hur arbetet organiserades och tid att reflektera, dvs. handlingsutrymme. Deltagarna reflekterade över sin kunskap och erfarenhet som en trygghetsskapande faktor: undersköterskorna berättade att deras långa yrkeserfarenhet fick dem att känna sig trygga, medan underläkare betonade att avdelningens organisation och kultur bidrog till en känsla av trygghet; kollegor fanns där och var tillgängliga, det fanns tydliga riktlinjer och låga trösklar att fråga om hjälp.

Det var också intressant hur deltagarna betonade personlig kunskap och erfarenhet istället för förväntningar på vad en undersköterska eller en underläkare brukar kunna göra, eller har för traditionell roll, yrkesutbildning, etc. Det här kan bero på att yrkesrollen undersköterska inte brukar vara så tydlig.

 

Undersköterskelegitimation och tydligare yrkesroller

Enligt forskning bidrar tydliga yrkesroller på arbetsplatsen till yrkesutveckling för vårdpersonalen, medan otydliga roller (role ambiguity, dvs. dåligt differentierade roller, otillräckliga arbetsbeskrivningar) kan leda till ineffektivitet. Det borde råda konsensus bland anställda på en arbetsplats vad var och en har för förväntningar på sin roll och yrkesgrupp, annars kan rollkonflikter förekomma. Enligt en kanadensisk studie kan rollkonflikter leda till ett slags ställningskrig, “turf wars” i ett multiprofessionellt arbetslag när en viss grupp blir oroliga över sin position. Framgångsrikt teamarbete kräver således rollkonsensus, respekt, tillit, möjlighet att omförhandla roller enligt organisationens och patientens behov, icke-hierarkiska organisationer och känslan att varje teammedlem “får mer än de förlorar” i teamet. I min studie berättade deltagarna att de själv hade skapat roll- och arbetsbeskrivningar för att undvika detta.

Här kommer frågan om undersköterskelegitimation in. På sistone har politikerna och arbetsgivarna börjat inse hur viktigt omvårdnads- och omsorgsarbetet är i sjukvården, inte minst för patienternas trygghet och för att andra professioner ska kunna arbeta utifrån sina kärnkompetenser. I takt med att trycket ökar på vården tar både undersköterskor och sjuksköterskor på sig nya arbetsuppgifter. Det är väldigt viktigt för arbetsmiljön att ha tydliga roller. Det gör det också mycket enklare för chefer som organiserar arbetet att kunna lita på personalens kompetens – samt att kunna använda personalens hela kompetens.

Titeln undersköterska är idag inte skyddad, och den används efter arbetsgivarnas godtycke. I princip får en arbetsgivare själv bestämma vem som är undersköterska och vem som inte är det. Samtidigt är det svårt för en arbetsgivare att veta vad en undersköterska har för utbildning att det saknas ett nationellt fastslaget utbildningsprogram. Situationen för undersköterskor avspeglar något mycket större än så – synen på kvinnors arbete. Att det inte finns någon reglering förminskar det viktiga arbete som Kommunals medlemmar utför varje dag inom vård och omsorg.

 

Patientnära omvårdnad – ett arbete som vem som helst kan utföra?

Att erkänna vårdens alla kompetenser bidrar till bättre teamarbete och bättre vård. I framtiden måste vi kunna använda olika professioners kompetens effektivt och mer flexibelt. Ett sätt är att fördela om arbetsuppgifter mellan läkare, sjuksköterskor och undersköterskor och vårdens andra yrkesgrupper och arbeta i multiprofessionella team. Sjuksköterskor kan ta över uppgifter med högre medicinska krav men också lämna ifrån sig arbetsuppgifter när det är möjligt och patientsäkert. Idag har professionerna för mycket låsningar kring sina arbetsuppgifter, och otydliga roller bidrar till en ineffektiv användning av resurser. Också utredningen Effektiv vård pekade på att undersköterskornas kompetens kräver formalisering och att de behövs i sjukvården för att säkerställa ett fungerande teamarbete.

Att det inte finns några riktlinjer på vem som är undersköterska visar på en föreställning att det här är ett arbete som lite vem som helst kan utföra. Men att exempelvis ta hand om multisjuka äldre på en avdelning för utskrivningsklara patienter eller understödja en operation på ett sjukhus är inga enkla jobb. Det kräver yrkesskicklighet, yrkesutbildning och kontinuerlig yrkesutveckling. I Danmark och Norge har det redan införts legitimation för undersköterskor med goda resultat. Nu är det dags för Sverige att följa våra grannländers exempel och visa uppskattning för kvinnornas arbete.

Därför vore en undersköterskelegitimation en riktigt bra jämställdhetsreform.