Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Fakta, analyser och kommentarer
För 90 år sedan upptäcktes penicillinet. På grund av överanvändning tappar antibiotika nu allt mer kraft och sjukdomar vi kunnat behandla riskerar återigen att bli livsfarliga. Det är lättare att smittas av bakterier om man jobbar nära människor. Men hur stor risken för resistenta bakterier är på sådana arbetsplatser vet tyvärr ingen. Resistenta bakterier har tidigare belysts ur patient- och folkhälsosynpunkt men inte ur en arbetsmiljösynpunkt. Här spelar rätt bemanning en stor roll.
Vi vet för lite om vilka risker som finns med antibiotikaresistenta bakterier i arbetslivet, menar Arbetsmiljöverket och forskarna Ann Tammelin och Ingemar Qvarfordt. Arbetsmiljöverket ville ta reda på inom vilka yrken och arbetsmiljöer medarbetare riskerar att smittas av antibiotikaresistenta bakterier, undersöka konsekvenserna för dem som smittats och ta fram förslag på förebyggande åtgärder. Det är framför allt de som arbetar inom vård, omsorg och förskola och med att hantera djur – dvs. ofta Kommunals medlemmar – som löper ökad risk att utsättas för bakterier.
Risken att smittas av bakterier i allmänhet är högre på exempelvis sjukhus, förskolor, hemtjänst och äldreboenden, även om risken är liten. Med tanke på att antibiotika är vanligt i sluten- och äldrevården antar de också att antibiotikaresistenta bakterier ökar i sådana miljöer. Antibiotika dödar vanliga bakterier, vilket gynnar de motståndskraftiga, resistenta bakterierna.
I Arbetsmiljöverkets rapport har man granskat hur utsatta yrken inom äldreomsorg, barnomsorg och djurhållning är. Ett av de viktigaste resultaten var upptäckten att det saknas forskning om riskerna. Utifrån den forskning som gjorts i Sverige menar dock Tammelin att smittorisken är låg.
Risken för vård- och omsorgspersonal att exponeras för antibiotikaresistenta bakterier är liten, men kan vara något högre i arbetsmiljön än utanför arbetet på grund av att antibiotikaresistens är vanligare bland vård- och omsorgstagare än i normalbefolkningen.
Det allra viktigaste för att skydda vård- och omsorgsanställda från smitta är att man förhindrar att fler bakterier blir resistenta och att sådana bakterier sprids. För anställda handlar det om att följa hygienrutinerna noggrant: man förebygger smitta och resistenta bakterier genom god hygien, till exempel handtvätt. Samtidigt behöver vården vara sträng med att inte förskriva antibiotika när det inte behövs.
Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter AFS 2018:4 om smittrisker, som omfattar över en miljon arbetstagare, börjar gälla den 19 november och ersätter AFS 2005:1. Föreskrifter fokuserar på basala hygienrutiner och åtgärder. Ett hygieniskt arbetssätt med exempelvis god handhygien och personlig skyddsutrustning, i de arbetsmoment som kräver det bidrar till att förebygga både risken för smitta och för att förhindra att smitta sprids.
Vårdrelaterade infektioner är den fjärde största dödsorsaken inom vården och leder årligen till minst 500 dödsfall. Här har medlemmar i Kommunal en nyckelroll. Genom rätt bemanning, mindre barngrupper och mer tid för tydliga hygienrutiner skapar vi förutsättningar för barnskötare, undersköterskor och lokalvårdare med mera att förebygga infektioner och spridning av bakterier.
Förutsättningar är långt ifrån ideala: var tredje barnskötare anser att bemanningen är otillräcklig varje dag. 70 procent av personalen inom äldreomsorgen uppger att bemanningen är otillräcklig minst någon dag per vecka. Det försvårar det förebyggande arbete som behövs.
Kommunals rapport ”Livräddarna – en rapport om lokalvårdare i hälso- och sjukvården” beskriver lokalvårdarnas roll i förebyggandet av vårdrelaterade infektioner. Konkurrensutsättning har lett till prispress och sämre kvalitet, vilket påverkat patientsäkerheten negativt.
Enligt Arbetsmiljöverkets rapport behöver vi mer kunskap till exempel om effekten av förebyggande åtgärder inom vård och omsorg för att skydda patienter och brukare eftersom åtgärderna, om de är effektiva, även skyddar anställda. Det är viktigt att öka kunskapen om hur välfärdens anställda på bästa sätt kan skydda sig själva, patienterna och alla oss andra.
För att personalen ska ha förutsättningarna som krävs måste det finnas en bemanning som svarar mot behovet och att personalen har den kunskap och kompetens som ett hygieniskt arbetssätt kräver.