Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Vem vill arbeta i äldreomsorgen?
Socialdepartementet arrangerade 20 april den nordiska konferensen ”Vem vill arbeta i äldreomsorgen?”. I fokus stod äldreomsorgens personal och deras arbetsmiljö. Medverkande var ledande experter, politiker och praktiker från Sverige, Norge och Finland.
Lena Hallengren har lovat att prioritera äldrefrågorna i sin roll som barn-, äldre- och jämställdhetsminister. Hallengren inledde fredagens konferens med att lyfta Sveriges befolkningsutveckling och konsekvenserna av en allt äldre befolkning. Idag är var femte person i Sverige över 65 år. En halv miljon är över 80 år. Om ett par år passerar de första 40-talisterna 80-årssträcket. Vilka krav kommer de att ställa på äldreomsorgen?
När Hallengren tog upp personalens situation inom äldreomsorgen lyfte hon bland annat problemen med den utbredda deltidsnormen och delade turer. Hon betonade att vem som helst inte klarar av att ge omvårdnad till demens- och multisjuka. För att möta de allt större vårdbehoven inom hemtjänsten och på äldreboenden behövs en nationell likvärdighet i personalens kompetens. Det kräver utbildning och utbredd kunskap, bland annat om demenssjukdomar. Och för att dessutom få den utbildade personalen att vilja stanna och utvecklas inom yrket behövs goda arbetsvillkor.
Hallengrens slutsatser kunde varit hämtade från Kommunals rapport på samma tema, ”Personal som stannar. En rapport om arbetsmiljön i äldreomsorgen.” (mars 2018)
Foto: Ninni Andersson, Regeringskansliet
Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet, har sedan 1980-talet forskat på hur äldreomsorgens förändringar påverkar omsorgsbehövande äldre, deras anhöriga och personalens arbetsvillkor. En tydlig utveckling är att andelen som bor på äldreboende har minskat i Sverige sedan 90-talet, medan andelen som bor hemma och får hemtjänst har ökat. Sedan år 2000 har mer än var fjärde plats i äldreboende försvunnit (Szebehely och Trydegård 2018). Szebehelys forskning visar att många som är över 80 år inte alls föredrar att bo själva hemma, utan hellre skulle bo på ett äldreboende, om de bara fick plats.
I fredags presenterade Szebehely en jämförande enkätstudie mellan personalens arbetsvillkor i Danmark, Finland, Norge och Sverige, år 2005 och 2015. Enkätstudien är ett forskningssamarbete mellan Szebehely, Stranz och Strandell.
En nordisk jämförelse mellan arbetsvillkor inom äldreomsorgen
Jämfört med hur det ser ut i de nordiska grannländerna är det högst andel utbildad personal som vill sluta arbeta inom äldreomsorgen i Sverige. De låga lönerna är en anledning, men även schemaläggning, arbetstider och organisatoriska arbetsmiljöproblem. I både Sverige och Finland är 6 av 10 oroliga för att lönen inte ska täcka utgifterna. Problemen med delade turer är överlägset störst i Sverige. År 2015 arbetade 45 procent delade turer minst en gång i månaden. I Danmark och Norge är det endast 2 procent. Drygt hälften av alla anställda inom äldreomsorgen i Sverige arbetar en kombination av vardagar, helger, dagar, kvällar och nätter. 4 av 10 är missnöjda med sina scheman, eftersom arbetstiderna krockar med familjeliv och sociala aktiviteter.
I hela Norden är bristen på handlingsutrymme och bristen på stöd av chef det som äldreomsorgens personal rankar som verksamhetens största problem. I Sverige har äldreomsorgscheferna många flera anställda under sig jämfört med i de andra länderna, vilket försämrar den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Följaktligen har också Sverige sämst resultat när det gäller personalens upplevelse av att bli både kroppsligt och psykiskt uttröttad av jobbet.
Szebehely lyfte att minutstyrningen och detaljstyrningen är ett allvarligt arbetsmiljöproblem inom hemtjänsten. Normen är 15 hembesök per arbetsdag, där hälften av besöken varar i högst 15 minuter. Tidspressen och bristen på flexibilitet gör att personalen känner att de inte räcker till. Känslan av otillräcklighet har visat sig starkt kopplad till viljan att sluta.
En av Szebehelys slutsatser av jämförelsen mellan åren 2005 och 2015, är att resurserna till äldreomsorgen inte hängt med utvecklingen i Sverige. Den förändrade demografin, med allt fler äldre, har lett till mer omfattande vård- och omsorgsbehov. Samtidigt har andelen av 80+ äldreboenden minskat i 98 procent av landets kommuner. Det här leder till ett många äldre som bor hemma är väldigt sjuka. Det i sin tur leder till ett tyngre ansvar för hemtjänstpersonal och för äldres anhöriga, som försöker kompensera både för bristen på vård och omsorg och den bristande koordineringen mellan vården och omsorgen (Szebehely & Trydegård 2018).
Mer resurser behövs
Regeringen har visserligen satsat 2 miljarder per år sedan 2015, för att öka bemanningen inom äldreomsorgen. Socialstyrelsens utvärdering 2017 visade att stimulansbidragen lett till över 5000 fler årsarbetskrafter. Det är väldigt bra, men tyvärr långt ifrån tillräckligt.
Szebehelys komparativa studie bidrar till att blotta den svenska äldreomsorgens realiteter och pekar på vilka problem som behöver åtgärdas. Med rätt satsningar går det att leva upp till höjda politiska ambitioner, som reflekteras i arbetsgivarnas styrdokument om en god och jämlik omsorg. Men för att kunna rekrytera all personal som kommer att behövas under de närmaste decennierna och dessutom få den befintliga personalen att vilja stanna och utvecklas inom yrket, då behövs ordentliga satsningar och mer resurser till äldreomsorgen.
Läs mer om Kommunals förslag för att få undersköterskorna och vårdbiträdena att stanna kvar inom äldreomsorgen.
torsdag 26 april 2018
Av Maria Ahlsten
Utredningsenheten
