Omvårdnaden av maskiner värderas fortfarande högre än omvården av människor

Med brister som otillräcklig bemanning och tajta scheman som försvårar överlappning mellan arbetspass, avsaknaden av basala rättigheter som att kunna ta en paus för att gå på toaletten eller rast för att få tid att äta, anställningsformer och strukturella löneskillnader som inte medger en lön som går att leva på gör att nästan tre av tio av Kommunals medlemmar inom äldreomsorgen inte tänker stanna kvar om tre år. Jag tänker, i vilken manligt dominerad bransch är det så illa?

Häromdagen fick jag en möjlighet att lyssna på min kollega Yeshi Wondmeneh som anordnade ett seminarium för att presentera sin nya rapport ”Personal som stannar – en rapport om arbetsmiljön i äldreomsorgen”. Rapporten som baseras på en medlemsundersökning visar att nästa tre av tio inte räknar med att finnas kvar inom äldreomsorgen om tre år. Med brister som otillräcklig bemanning och tajta scheman som försvårar överlappning mellan arbetspass, avsaknaden av basala rättigheter som att kunna ta en paus för att gå på toaletten eller rast för att få tid att äta, anställningsformer och strukturella löneskillnader som inte medger en lön som går att leva på gör att nästan tre av tio inte tänker stanna kvar om tre år. Jag tänker, i vilken manligt dominerad bransch är det så illa?

Jag har själv haft en relativt lång bakgrund i processindustrin som skiftarbetare, allt från att vårda en anläggning till att köra en anläggning. Även om det var några år sedan och villkoren förmodligen förändrats är ändå synen mellan manligt och kvinnligt dominerade yrken vitt skilda, omvårdnaden av maskiner värderas fortfarande högre än omvården av människor. Flera av de brister som rapporterats inom äldreomsorgen är förmodligen otänkbara inom processindustrin.

Om du kommer som ny till en processanläggning får du en introduktion för att hitta i anläggningen, hur den fungerar och vilka rutiner som finns med mera innan du betraktas som helt självständig. Inom omsorgen förväntas du vara högproduktiv från det du sätter foten innanför dörren.
Äldreomsorgens precisionsbemanning syftar till att maximera antalet arbetsuppgifter per timme så att alla ska prestera 100 procent vid varje tillfälle. Inom processindustrin har du en grundbemanning som oftast är oberoende av driftläge.
När personalen inom omsorgen blir sjuka har arbetsgivaren ofta en ”armé” med tillfälligt anställda som ligger med sin mobil under huvudkudden och väntar på meddelandet. Industrins heltidsanställda förväntas få restidsersättningar, övertidsersättning och kanske ersättning för så kallad inställelsetid om de behöver rycka in och ersätta en sjuk kollega.
Om processföretaget investerar i nya system får de anställda nödvändig utbildning för att hantera de nya systemen. När anställda slutar ligger denna utbildning oftast med i introduktionsprogrammet till den nya personalen. När en arbetsgivare inom omsorgen investerar i välfärdsteknik får personalen utbildning men oftast saknas nödvändig infrastruktur eller rutiner för att föra över kunskap när någon slutar.
Inom processindustrin finns ofta rutiner och tid för att lära sig av varandra. Precisionsbemanningen inom omsorgen omöjliggör detta eftersom det ligger i arbetsgivarens sätt att organisera så att denna tid inte finns.

Och lista kan göras längre.

Jag blir beklämd över att denna värdediskriminering av villkor mellan olika typer av jobb fortgår år och decennier efter varandra. Jag har många gånger fått motargumenten att det inte går att jämföra olika yrken, men det är inte detta som är syftet. Syftet är att vilja se systematiken i värdediskrimeneringen mellan kvinnligt och manligt dominerande yrken. Det är dags att vakna. Det är dags för jämlika villkor.

Jag frågar mig ofta, varför är det mer lönsamt att vårda en maskin?