Kommunals utredare

Ovägd och standardvägd ojämställdhet – Vad säger lönestatistiken?

Svensk arbetsmarknad plågas fortfarande av en strukturell ojämställdhet, där yrken med en majoritet kvinnor systematiskt undervärderas och därför också betalas lägre än manligt dominerade yrken. För att få till stånd en förändring krävs satsningar som tillåter löneökningstakten inom kvinnodominerade yrken att öka snabbare än genomsnittet på arbetsmarknaden. Undersköterskesatsningen som drevs igenom av Kommunal 2016 var en sådan satsning.

Om fyra dagar, den 8 mars, är det den internationella kvinnodagen, en dag som sätter fokus på den ojämställdhet som fortfarande råder i vårt samhälle. Jämställdhetspolitikens mål måste därför bli att ändra status quo och säkerställa att kvinnor och män har samma möjlighet och makt att forma samhället och sina egna liv. För att nå dit är det nödvändigt att komma till rätta med den ekonomiska ojämställdheten på svensk arbetsmarknad, då tänker jag framförallt på löneskillnaden mellan kvinnor och män.

Den offentliga debatten om löneskillnaden mellan kvinnor och män är dock inte alltid lätt att greppa. Många olika siffror, till synes omöjliga att sammanjämka, används utan att innebörden av dem alltid förklaras. Vissa menar på att löneskillnaden är så stor som 12,5 % medan andra hävdar att den snarare ligger runt 4,85 %.

Går det att förklara att olika studier kommer till så olika slutsatser? Det korta svaret på den frågan är ja. Hur stor löneskillnaden mellan kvinnor och män uppskattas vara beror till stor del på vilka individer som jämförs. De som framhåller en större löneskillnad mellan könen jämför grupperna kvinnor och män rakt av med varandra (den så kallade ovägda löneskillnaden), medan de som argumenterar för att lönegapet är mindre jämför ”likvärdiga” individer, en metod som ofta refereras till som den standardvägda löneskillnaden. Skillnaden mellan de två olika sätten att tänka kring ekonomisk ojämställdhet illustreras bäst genom ett exempel från Landstingssektorn (se figur 1). Den genomsnittliga månadslönen för kvinnor inom Landstinget var år 2016 33 700 kronor i månaden, motsvarande siffra för männen var 42 700 kronor/månad, det vill säga en skillnad på 21.1 %. En stor del av skillnaden förklaras dock av att kvinnor är kraftigt överrepresenterade inom yrken med lägre lön, medan könsfördelningen är mer jämn inom de högavlönade yrkesgrupperna. Om hänsyn tas till detta – samt andra faktorer så som utbildning, ålder, arbetad tid etc. – sjunker löneskillnaden mellan kvinnor och män med drygt 17 procentenheter till 3,8 %.

Figur 1: Löneskillnaden mellan kvinnor och män som jobbar inom Landstinget (2016)

Betyder det att ett sätt att räkna är bättre än det andra? Nej. Vilket sätt som bör användas beror helt enkelt på vad statistiken ska användas till. Skillnaden mellan de två måtten säger oss att vi har kommit betydligt längre i att rätta till den individuella ojämställdheten på arbetsmarknaden än vad vi har med den strukturella. Den strukturella löneskillnaden, ofta kallad värdediskriminering, tar fasta på det faktum att yrken med en övervägande del kvinnor konsekvent värderas lägre och därför också har lägre löner än manligt dominerade yrken. I den officiella lönestatistiken ser vi ett tydligt samband mellan andelen kvinnor och medellön. En majoritet av yrkena med mer än 50 % kvinnor befinner sig under den horisontella linjen i figur 2, vilket indikerar att de har en medellön som ligger under den genomsnittliga medellönen för arbetare. Motsatt förhållande är sant för yrken inom vilka en majoritet män arbetar. Enkelt uttryckt, ju större andel kvinnor inom ett yrke/sektor desto lägre medellön.

Figur 2: Värdediskrimineringen för arbetaryrken på svensk arbetsmarknad (2016)

Att stirra sig blind på den standardvägda löneskillnaden mellan kvinnor och män riskerar därför att osynliggöra den strukturella ojämställdhet som svensk arbetsmarknad brottas med. Det är också här åtgärderna framförallt måste sättas in om vi vill komma till rätta med den ekonomiska ojämställdheten i samhället. Då är relativlöneförändringar mellan kvinnligt och manligt dominerade yrken nödvändiga, något som Kommunal har jobbat hårt med under 2000-talet och en stor del av 1990-talet. Nu senast genom en undersköterskesatsning som syftar till att lyfta gruppen undersköterskor över den genomsnittliga löneökningstakten på arbetsmarknaden och därigenom minska relativlönegapet. Det är värt att uppmärksamma den 8 mars!

söndag 4 mars 2018

Av Ludvig Lundstedt

KATEGORIER: Arbetsmarknad, Arbetsmarknadens parter, Fackligt arbete, Jämställdhet, Löner