Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
I riktning mot en hållbar välfärd – samhällspolitisk kommentar
I veckan kom den emotsedda handlingsplanen från Agenda 2030-delegationen ”I riktning mot en hållbar välfärd”. Utgångspunkten är att skissa upp läget och föreslå åtgärder för att Sverige ska nå FN:s hållbarhetsmål.
Delegationen föreslår sex prioriterade områden i arbetet för en hållbar välfärd:
- Ett jämlikt och jämställt samhälle
- Hållbara städer
- En samhällsnyttig och cirkulär ekonomi
- Ett starkt näringsliv med hållbara affärsmodeller
- Hållbara och hälsosamma livsmedel
- Stärkt kunskap och innovation
Ur facklig synpunkt är inte minst det första målet intressant. Sverige har onekligen ett gott läge inom många av de ursprungliga 17 målen, men vi har långt kvar till ett jämlikt samhälle. Under punkten jämställdhet lyfter delegationen upp löneskillnaderna mellan kvinnor och män som en av de viktigaste åtgärdsområdena. ”Sammantaget är den svenska välfärden ojämlikt fördelad” konstaterar rapporten, och delegationen efterlyser en långsiktig finansiering inför ökande krav på vård och omsorg. En vass formulering och en relevant slutsats; det är välkommet att delegationen så tydligt lyfter upp välfärden som en grundsten i det svenska arbetet för hållbarhet.
Delegationen har även i uppdrag att utifrån identifierade behov lämna förslag på åtgärder som regeringen behöver vidta för att genomföra agendan. Här märks efterlysandet av en parlamentarisk beredning för riksdagsförankring av genomförandet av agendan. Delegationen föreslår också att det inom Regeringskansliet inrättas ett sekretariat för Agenda 2030 med mandat att verka över politikområden och departementsgränser. En annan prioriterad åtgärd är utbildning, och både revideringar i läroplaner och kompetensutveckling för pedagoger lyfts upp.
En övergripande kritik mot handlingsplanen måste dock vara att den nästan helt saknar ett digitaliseringsperspektiv. Kvalitativa resonemang om digitalisering som disruptiv och samhällsomskapande kraft saknas i princip helt – detta trots att digitaliseringen sannolikt är den process som snabbast förändrar förutsättningarna för alla tre dimensioner av hållbarhet just nu. Jag hade önskat både en skarp nulägesanalys av frågorna och ett distinkt ställningstagande om önskad och möjlig inriktning för framtidens digitalisering. Detta hade gett en grund för ett politiskt samtal om demokratisk digitalisering och hållbarhet. Man kan bara hoppas att detta kommer i delegationens framtida produkter.
Fackförbund är viktiga samhällsaktörer i en hållbarhetsdiskurs. Därför är det tråkigt att handlingsplanens avsnitt om fackliga organisationer (s. 128-129) håller anmärkningsvärt låg analysnivå. Men delegationen konstaterar ändå:
”det finns stora möjligheter att inom ramen för befintlig samverkan mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna få genomslag för Agenda 2030. Det handlar exempelvis om hur parterna tillsammans kan ta ledning i arbetet med grön omställning, gröna jobb och hållbara värdekedjor, ledarskapets betydelse och hur kunskapen om Agenda 2030 på bästa sätt kan nå ut till olika yrkeskårer.”
Challenge accepted!
Utredningsenheten
