Kommunals utredare

Agenda 2030 – för en hållbar framtid

Vad är Agenda 2030 och vad har den för betydelse för fackföreningsrörelsen? Delegationen för Agenda 2030 beskriver initiativet på sin hemsida: en historisk FN-resolution 2015 för att förändra vår värld med globala hållbarhetsmål som spänner över en bredd av samhällsutmaningar. FN:s medlemsländer har förbundit sig att fram till 2030 jobba tillsammans för att uppnå de globala målen och en långsiktigt hållbar utveckling. Det handlar om att anpassa samhället hållbart och klimatsmart ur ett socio-ekonomiskt perspektiv.

Fortsätt läsa

Det som är intressant i målen är att de står för en hållbar utveckling och skall vara integrerade och odelbara. Hållbara mål innebär att de lösningar hela världen söker på dagens problem även måste ta hänsyn till morgondagens och därför måste bygga på tre av varandra beroende perspektiv: det sociala, miljön och ekonomin. Med integrerade och odelbara mål menas exempelvis att om vi ska utrota fattigdom måste även frågan om jämställdhet och utbildning lösas.

I Sverige består Delegationen för Agenda 2030 av sju ledamöter utsedda av regeringen som tillsammans har en bred kompentens och erfarenhet av arbete med frågor som rör bland annat mänskliga rättigheter, CSR, kultur, klimat och miljö, kommuner, myndigheter, näringsliv, civilsamhälle och forskning. Delegationen ska ta fram ett förslag till övergripande handlingsplan för Sveriges genomförande av Agenda 2030, som innehåller såväl nationella som internationella perspektiv och åtaganden.

Fackföreningarna har en given roll i att förverkliga Agenda 2030. Eftersom Agendan ska sättas i ett svenskt sammanhang blir det viktigt att se målen utifrån förhållanden i vårt samhälle. Om vi i Sverige vill utrota fattigdom behöver fackföreningsrörelsen också vara med och definiera vad fattigdom är. Vad kan exempelvis vi göra tillsammans för att ingen ska behöva sluta sitt liv som fattigpensionär trots ett långt yrkesliv? Hur ska vi göra för att få jämställda arbetsvillkor?

I början av förra veckan bjöd Delegationen in till en tvärsektoriell konsultation, den första av fyra, med syfte på att lyssna på olika samhällsaktörers idéer på hur vi ska kunna ställa om. Detta första möte fokuserades bland annat på mål 13 Klimat – Att vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser.

Inledningsvis hölls ett antal anföranden där representanter från flera myndigheter presenterade sin bild av vad vi står idag och vad som krävs. Av det som presenterades var det framför allt två saker som jag funderat lite extra på:

1. Naturvårdsverket berättade om en modell som de använde i miljöarbetet – en modell som bygger på att primärt skapa förutsättningar för främjande av det förebyggande miljöarbetet. Om de främjande och förebyggande skulle misslyckas måste vi (samhället/verksamheter) anpassa oss efter de nya förutsättningarna. Skulle vi trots detta misslyckas måste vi i slutänden kompensera miljön.
2. SMHI menade att enda förutsättningen för en långsiktig hållbar utveckling är att framtida samhällen fungerar samt hur de framtida omställningsmöjligheterna ska finansieras.

Båda inläggen är synnerligen viktiga analyser men lika mycket som det visar behovet av att anpassa oss under våra förutsättningar och tron på att det går att alltid kunna kompensera undrar jag om viljan att förändra tillräckligt stor.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad som händer om vi inte kan kompensera för våra misslyckanden i Naturvårdsverkets modell.

En kollega till mig som är agronom berättade att om genomsnittstemperaturen i södra Sverige ökar med 1,5-2 grader kommer lantbrukare förmodligen inte kunna plöja åkrarna på våren eftersom marken inte kommer bära traktorerna. Hur kompenseras detta?

Även om framtidsfrågor av det här slaget lätt blir dystopiska så finns det möjligheter och hopp. Sol- och vindkraft har blivit konkurrenskraftigt. Det görs stora framsteg när det gäller fossilbränslefria fordon, företag som exempelvis SSAB utvecklar en metod för produktion av stål utan fossila tillsatser. Det finns mycket som tyder på en ökad konsumentmedvetenhet om klimatsmarta och ekologiska varor. Sammanfattningsvis är mina intryck av diskussionerna på detta första möte att det finns gott om idéer och en tydlig vilja att jobba för förändring i civilsamhället. Frågan är om det till slut finns en vilja hos våra folkvalda att fatta (obekväma)beslut för att rädda framtiden.

I slutet av maj kommer Delegationen att presentera ett förslag till en handlingsplan för regeringen. Med fackföreningarnas ca 3,5 miljoner medlemmar kan vi göra mycket tillsammans när handlingsplanen ska genomföras. Med 3,5 miljoner medlemmar med familjer, släkt och vänner kan vi få genomslag för hållbar konsumtion som i sin tur har effekt på klimat och energi. Facket är en del av civilsamhället som gör skillnad.