Kommunals utredare

Lagstiftningens betydelse för valet mellan egen regi och upphandling

Tiotusenkronorsfrågan är om vi i Sverige har hittat rätt balans mellan upphandling och egen regi?

När ska en kommun upphandla istället för att utföra i egen regi? Svaret på frågan är på inget sätt självklart. Inom den ekonomiska forskningen har frågan väckt ett visst intresse och John Donahues Den svåra konsten att privatisera (1992) har blivit något av ett standardverk. På senare tid har också en viktig del av problemet uppmärksammats då forskare inom s.k. kontraktsteori belönades med förra årets nobelpris i ekonomi (se t.ex. https://ekonomistas.se/2016/10/10/ekonomipriset-2016-till-holmstrom-och-hart/)

Valet påverkas givetvis också av hur lagstiftningen är utformad, både de lagar som styr driften i egen regi som de lagar som styr upphandlingen. En kommuns beslut om att upphandla kan under viss lagstiftning vara samhällsekonomiskt rationellt men sedan efter en lagändring vara mer lämpligt att driva själv. Detta gör frågan än mer komplicerad.

När jag idag möter företrädare för kommuner och landsting anser de ofta att lagarna om offentlig upphandling är för svåra och krångliga. Lagstiftningen anses rimligt väl anpassad vid inköp av stapelvaror men sämre när det gäller mer komplexa tjänster, särskilt inom välfärden. Kommunerna säger också att de saknar rätt kompetens för att på ett bra sätt kunna använda upphandlingar som ett effektivt verktyg. Denna bild stärks av statistiken då endast 4/10 kommuner har en egen anställd jurist (SKL 2015). Givet lagstiftningens omfattning innebär bristen på jurister att det ofta borde blir mer rationellt att driva verksamheten i egen regi.

Tiotusenkronorsfrågan är om vi i Sverige givet detta har hittat rätt balans mellan upphandling och egen regi.

Av den senaste statistiken från upphandlingsmyndigheten framgår att det i Sverige år 2015 genomfördes 18 345 annonserade upphandlingar till ett värde av ca 650 miljarder kronor. Den absoluta majoriteten av dessa genomfördes av kommuner och landsting, ca 80 %.

Av dessa dryga 18 000 upphandlingar genomfördes 3/4 av upphandlingarna av en organisation som det året gjorde färre en tio upphandlingar. Nästan 1/4 av upphandlingarna genomfördes av organisationer som endast gjorde en upphandling. Endast tio upphandlande myndigheter gjorde fler än 150 upphandlingar och kan antas ha en permanent upphandlande verksamhet.

Detta går att tolka på olika sätt. Jag tror att fler kommuner och landsting framöver kommer att börja utföra allt fler tjänster själva. Och jag tror att ett viktigt skäl är regelverkets utformning. När det gäller central/känslig verksamhet innebär det en för hög risk för kommunerna att inte veta att de har en fungerande verksamhet pga regelverket/eventuella överklaganden osv. Och det blir för dyrt att anställa tillräcklig kompetens givet att man gör för få upphandlingar per år.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen i statistiken framöver

måndag 6 mars 2017

Av Oskar Taxén

KATEGORIER: Upphandlingar & driftsformer

TAGGAR: offentlig upphandling, upphandling