Kommunals utredare

Den feministiska storstriden handlar om din mormors livsvillkor

Äldreomsorgen är en kvinnosfär. Hela 70 procent av de som får offentligt finansierad äldreomsorg är kvinnor. Och 70 procent av den omsorg som utförs obetalt av anhöriga till närstående står kvinnor för. Samtidigt utgör kvinnor mer än 90 procent av alla som arbetar i äldreomsorgen.

Fortsätt läsa

Därför är det en feministisk fråga. För att det handlar om kvinnors kroppar, om kvinnors lycka, om kvinnors välbefinnande och hälsa, som omsorgstagare, anhöriga och anställda. Det handlar om kvinnors möjlighet till egen försörjning och oberoende.

I Sverige och i några andra länder har vi gjort någonting unikt: Vi har professionaliserat omsorgen.

Det arbete som utförs oavlönat av miljontals kvinnor i hela världen får man här betalt för att utföra. Nog för att det fortfarande till stora delar utförs av kvinnor och fortfarande värderas lägre i jämförelse med manligt dominerade yrken, de värdediskrimineras.

Det hänger samman med att omsorgen utgör mittfåran av det som brukar anses vara kvinnlig kompetens. Iden om att vi som kvinnor föds med en särskild omsorgskunskap och vilja att vårda. Att ta hand om. Att sätta andras behov framför våra egna.

Den idén påverkar hur kvinnors, och mäns, kompetens uppfattas och värderas. Den professionella omsorgsarbetaren får ständigt göra motstånd mot ersättningsbarheten. Mot den befängda tanken att “vem som helst” kan släppas in i människors mest intima stunder för att utföra det som ligger allra närmast kroppen och själen.

Äldreomsorgen är den mest kraftfulla omfördelningen av samhället resurser – pengar – från män till kvinnor. Män tjänar mer och betalar därför mer i skatt. Kvinnor tjänar mindre, men lever längre, och är därför beroende av vård och omsorg som äldre.

Äldreomsorgen gör att medelålders döttrar kan förvärvsarbeta och inte behöver stanna hemma från sitt arbete för att ta hand om sina gamla föräldrar eller svärföräldrar.

Välfärden måste värnas. Inte bara för enskilda personer som är beroende av den, utan för att vårt samhälle inte ska glida isär. För att vi ska hålla ihop. Och för att alla, oberoende av kön, ska samma möjlighet att forma samhället och sina egna liv. Det är därför en feministisk politik att satsa på äldreomsorgen. Att höja ambitionsnivån i lag från ”skälig levnadsnivå” med ”goda levnadsvillkor”. För skäligt är inte gott nog.