Kommunals utredare

Kommande forskningsrapport ”Ofrivillig deltid är betydligt vanligare i Sverige än i Danmark”

Gästblogg av rapportförfattaren och forskaren Marta Szebehely. Den 15e februari presenterar jag och mina kollegor Rebecka Strandell och Anneli Stranz en rapport om hur äldreomsorgens arbetsvillkor har förändrats mellan 2005 och 2015. Rapporten bygger på enkätsvar från cirka 1 200 undersköterskor och vårdbiträden i den svenska äldreomsorgen och från cirka 4 400 i motsvarande yrkespositioner inom äldreomsorgen i Danmark, Finland och Norge.

Fortsätt läsa

Dessvärre är det en ganska mörk bild som framtonar, inte minst av den svenska äldreomsorgens förändringar.  Hälften av alla tillfrågade 2015 uppger att de allvarligt har funderat på att lämna arbetet – betydligt fler än 2005, och fler i Sverige än i resten av Norden. De flesta som har besvarat enkäten har arbetat länge inom äldreomsorgen, så vad är det som gör att så många känner att de inte längre orkar eller vill stanna kvar?  I rapporten undersöker vi den frågan genom att titta på hur anställningsvillkor, arbetsbelastning, handlingsutrymme och möjligheten till stöd i arbetet har förändrats under perioden och hur olika problem hänger samman med viljan att lämna jobbet.

Trots att det handlar om försämringar på flera områden så vill jag gärna vara optimistisk. Om vi vet vad det är som gör att äldreomsorgens anställda inte vill stanna kvar i yrket är det också fullt möjligt att göra något åt det. Med politisk vilja, mer resurser till äldreomsorgen och organisationsförändringar som minskar arbetsbelastningen och ökar personalens inflytande i vardagen kan den negativa utvecklingen vändas.

Ibland kan vi också titta på hur det ser ut i våra grannländer för att få idéer. Ett sådant exempel är hur man lägger arbetsscheman. I den svenska äldreomsorgen arbetar 45 procent av de anställda delade turer minst någon gång i månaden, i Danmark bara 2 procent. I Sverige arbetar mer än hälften av alla i äldreomsorgen både dag och kväll, och både vardag och helg. I Danmark är det bara 10 procent som arbetar den kombinationen av skift. En annan skillnad mellan länderna är att heltidsnormen är betydligt längre i Sverige än i Danmark –  och även om deltidsarbete är ännu vanligare i Danmark än i Sverige är det mycket färre i Danmark som arbetar ofrivillig deltid.

I båda länderna kan äldre få äldreomsorg under dygnets alla timmar, men uppenbarligen finns det stora skillnader i hur man bemannar för att möta de äldres omsorgsbehov. De här skillnaderna avspeglas också i hur de anställda anser att arbetstiderna stämmer överens med deras familjeliv och andra aktiviteter: mycket bättre i Danmark än i Sverige. Och hur väl arbetstiderna passar med privatlivet har i sin tur ett tydligt samband med om man vill stanna kvar i yrket eller inte!

Med andra ord: om man kan undvika delade turer i Danmark (och för den delen också i resten av Norden) så borde det gå att göra det i Sverige också. Och om man kan man hitta andra sätt att lägga arbetsscheman som bättre passar de anställdas familjeförhållanden och privatliv så kommer betydligt fler att vilja och kunna arbeta kvar i äldreomsorgen. Det borde gå!

Nästa vecka kommer Anneli Stranz att blogga om arbetssituationen för personal inom äldreboenden, och veckan efter bloggar Rebecka Strandell hemtjänstens arbetsvillkor.

Rapporten Vem ska arbeta i framtidens äldreomsorg? publiceras på www.socarb.su.se den 15 februari 2017 och diskuteras samma dag på ett seminarium på Kommunal. Studien har finansierats av forskningsrådet Forte.