Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

Sveriges välfärdsmodell är inte självklar eller statisk

Den generella välfärden bidrar till ett jämlikt och jämställt samhälle. Välfärden skapar mer jämlika livschanser eftersom alla människor, oavsett bakgrund, får tillgång till utbildning, vård och omsorg efter behov.

Fortsätt läsa

För ett jämlikt och jämställt samhälle är det nödvändigt att alla människor som har omsorgsansvar även kan förvärvsarbeta och försörja sig. Den svenska välfärdsmodellen, som skapar förutsättningar för det, brukar kallas en försörjar-/ vårdarmodell.

Välfärden i Sverige omfattar alla medborgare och fördelas efter behov, inte efter köpkraft. Alla som betalar skatt bidrar till finansieringen. Stödet för den gemensamt finansierade välfärden är starkt.

I länderna i Europa har de gemensamma lösningarna utvecklats på olika sätt. I de liberala välfärdsstaterna finns en statligt gemensamt finansierad basvälfärd för de fattigaste medan de andra köper välfärdstjänster för egna pengar på en marknad.

I de konservativa länderna finns stöd till en traditionell familj där en person, oftast en man, förvärvsarbetar medan den andra, oftast en kvinna, är hemma och tar hand om barn och äldre släktingar. Den traditionella familjemodellen, enförsörjarmodellen, innebär i praktiken att kvinnor tvingas välja mellan att förvärvsarbeta och kunna försörja sig själv eller att få barn och bli beroende av sin man. Det får konsekvenser. Flera av dessa länder har problem med att det föds för få barn. Därför har vissa valt att anta nya politiska reformer, som föräldraförsäkring och barnomsorg, som underlättar för medborgarna att både försörja sig och ta omsorgsansvar.

Ofta saknas dock ett helhetsgrepp och stödet till enförsörjarmodellen finns kvar. I sådana blandade system, till exempel i Frankrike, styrs ofta familjer med lägre inkomster in i stöd till en traditionell enförsörjarmodell medan familjer med högre inkomster har råd att välja barnomsorg som gör det möjligt för båda föräldrarna att förvärvsarbeta.
Konsekvensen blir att de kvinnor som står längst ifrån arbetsmarknaden hamnar ännu längre ifrån den medan medelklassens kvinnor kan leva jämställt och vara ekonomiskt oberoende. Det blir en ojämlik jämställdhet.

Sveriges välfärdsmodell är inte självklar eller statisk. Den utvecklas och förändras hela tiden genom olika politiska beslut. Det finns både nyliberala och konservativa kritiker av välfärdsmodellen. De nyliberala kritikerna förespråkar en kraftigt bantad gemensamt finansierad basvälfärd riktad till de mest utsatta medan de medborgare som vill ha en välfärd av god kvalitet får betala själva genom egna försäkringar eller tilläggstjänster, alltså en marknadsorienterad modell.

På senare år har tilliten till den svenska välfärden minskat. Minskade resurser, privatiseringar och nya styrformer har gjort det svårare att nå de välfärdspolitiska målen om jämlik välfärd av hög kvalitet som fördelas efter behov. Kommunal ser en utveckling med fler osäkra anställningar och en ökad andel outbildade, både hos offentliga utförare och privata utförare, även om andelen är högre hos privata. I vård och omsorg, där personalkontinuitet och rätt kompetens är avgörande för kvaliteten, är detta en direkt skadlig utveckling. Det behövs en organisation och styrning som ger kommunalarna en rimlig arbetssituation och som möjliggör ett bättre arbetssätt.

I jämförelse med andra välfärdsmodeller står sig den svenska välfärdsmodellen dock fortsatt väl. Men, den svenska välfärdsmodellen förändras. Den kan avvecklas eller utvecklas. Det är vi tillsammans, genom våra politiska representanter, som väljer vilken välfärdsmodell som vi vill ha. Det valet kommer att påverka hur jämlikt och jämställt samhället är.

Inlägget är en omberarbetning av ett avsnitt ur Kommunals jämställdhetspolitiska program ”Jämlik jämställdhet”.