Kommunals utredare

Välfärdsvinster, så här gör vi!

I Agendas partiledardebatt 2012 fick Stefan Löfven den direkta fråga ifall Socialdemokraterna ville förbjuda vinster i privata vårdföretag. Hans svar var då att ”Nej, det låter sig inte göras. Vi måste ha tydliga kvalitetskrav, en bättre uppföljning och en tydligt bättre upphandling.”

Löfvens beskrivning av välfärden, och även av välfärdsvinsterna, har sannolikt präglat alla oss som arbetar med välfärdsfrågor länge; att det är så himla komplicerat. För det är komplicerat. Det är många olika branscher, det är olika tillstånd och särskilda tillståndmyndigheter, det är statliga och kommunala huvudmän, det är EU-rätt, lagen om offentlig upphandling, valfrihetssystem och olika ersättningsmodeller, det är svårmätbar kvalitet, olika kvalitetsindikatorer och uppföljningssystem. Och ovanpå detta är det dessutom resursbrist och medborgare med ofta stora behov som ibland har svårt att göra sin röst hörd.

Men så kommer Reepalu och det vackraste vi i Sverige har: det offentliga utredningsmaskineriet. Och döm om min förvåning när Ilmar Reepalu på dagens presskonferens kunde säga det som jag i flera år längtat efter att få höra: Det går! Så här gör vi!

Med 860 sidor utredning har Ilmar Reepalu idag förflyttat frågan om välfärdsvinsterna och relationen mellan offentligt finansierad men privat driven välfärd från det utopiska till det görliga. I skrivande stund har jag ännu inte nagelfarit texten men mina intryck just nu är att så här gör vi! Vi ska inte ha riskkapitalister i vården, i skolan och i omsorgen. Välfärden ska inte vara det mest lönsamma investeringsobjektet för pensionsfonder och spekulanter. Men samtidigt ska vi inte med något alexanderhugg förändra förutsättningarna för de medborgare som idag använder välfärden.

Den provisoriska utopin är den bästa. Låt oss genomföra Reepalus förslag. Nu.

tisdag 8 november 2016

Av Oskar Taxén

KATEGORIER: Äldreomsorg, Hemtjänst, Hemtjänst, Välfärd

TAGGAR: Vinster i välfärden