Kommunals utredare

Är det okej med 8 procents vinst i välfärden?

Häromdagen publicerade SVT en artikel som erfor ”att regeringens utredare, förre socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu, siktar in sig på ett förslag som begränsar företagens vinstuttag till åtta procent av investerat kapital plus inflationen.” Carola Lemne, VD för Svenskt Näringsliv, kommenterade nyheten   och menade att Svenskt Näringsliv ”kan aldrig acceptera att politiker ska bestämma vad som är rimlig lönsamhet för ett privat företag.”

Svenskt Näringslivs talepunkt togs givetvis upp av deras nyvunna vänner Sverigedemokraterna. Partiets ekonomiska talesperson Oscar Sjöstedt säger till Aftonbladet att det är ”fullständigt orimligt att lagstiftaren ska sitta och lagstifta om privata företags vinstmarginal.”

Låt mig först ge synpunkter på uppgiften som SVT erfar, dvs. de 8 procenten, innan jag kommenterar Svenskt Näringsliv och deras vänner.

Ett tillåtet vinstuttag på 8 procent låter högt för en verksamhet som innehåller så liten risk. Som jämförelse kan det vara värt att nämna att Urban Bäckström, som också är Carola Lemnes företrädare på posten som VD på Svenskt Näringsliv, när han var riksbankchef konstaterade han att den historiska genomsnittliga avkastningen på aktier ligger runt 7 procent. Det vore därför mycket märkligt om Välfärdsutredningen skulle landa i att 8 procent vore ett rimligt tak för vård och omsorg. Det är dock positivt om utredningen diskuterar en begränsning som gäller investerat kapital. Det är just det investerade kapitalet som det är rimligt att få avkastning på. Men givetvis behövs det såväl insyn som regelverk för att säkerställa att resurser som ska gå till välfärdstjänster inte plockas ut på andra sätt.

Nu till Svenskt Näringsliv och Sverigedemokraternas uttalande om att det är fel att lagstiftaren ska lagstifta om privata företags vinstmarginaler. Jag tycker det hela är väldigt enkelt. Om företag vill vara verksam inom vår gemensamt finansierade välfärd så har vi givetvis genom våra lagstiftare både möjligheten och rätten att sätta upp vilka regler som ska gälla. Det är inte svårare än så. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att välfärdssektorn skiljer sig från andra sektorer eftersom det inte är en marknad i traditionell mening. Ekonomiska incitament (exempelvis vinstdrift) som teoretiskt skulle fungera vid perfekt konkurrens får oönskade effekter inom välfärden, inte minst på personalens arbetsvillkor.

Det är nog inte en allt för djärv gissning om jag avslutningsvis konstaterar att vi nog kommer att få höra en hel del om och kring Reepalus utredning i höst.

torsdag 1 september 2016

Av Torbjörn Dalin

KATEGORIER: Okategoriserade

TAGGAR: Svenskt Näringsliv, välfärden, Vinster i välfärden