Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
I augusti bär timmisarnas hårda arbete äntligen frukt
I helgen var det så kallad löningshelg. Majoriteten av det svenska folket fick ut sin lön i fredags och det fick även jag. Denna gång skedde något märkligt vid det sedvanliga lönekuvertöppnandet: min 22-åriga systers reaktioner.
För det första var hon otroligt nöjd, nästan övernöjd. ”Jag är rik den här månaden!”, sa hon och det stämde. Massor av pengar hade trillat in på lönekontot. Men lyckan berodde inte på summan som hon hade fått (okej, den var faktiskt större än vanligt), utan på tidpunkten. Äntligen hade det blivit augusti, månaden som inte bara innebär frukt och bär från skog och åkrar utan också då somarens hårda arbete för alla timanställdavikarier äntligen bär frukt. Hennes hårda arbete på äldreboendet hade lönat sig. Sommartorkan var äntligen över.
För det andra, och det här var det märkligaste av allt, var det helt obegripligt för henne, hur jag, som hade jobbat i knappt tre veckor, redan hade fått ut min lön. ”Ska inte du få ut din lön i september, funkar det inte så?”, sa hon och jag skakade på huvudet.
”Jag jobbar inte som timanställd”, sa jag.
Total sinnesförvirring rådde och jag var tvungen att förklara skillnaden för en 22-åring (!).
En heltidsanställd, som sällan arbetar på timmar, får vanligtvis ut sin lön samma månad, även om månaden inte riktigt är slut än. Arbetsgivaren gör helt enkelt antagandet att arbetstagaren kommer att jobba ungefär åtta timmar om dagen, månaden ut. Det här betyder att arbetstagaren redan samma månad vet exakt hur mycket pengar som kommer in på sitt konto och kan planera sitt liv därefter.
För en deltids- och timanställd är verkligheten allt som ofta inte densamma. Det hen jobbar ihop den här månaden trillar in på kontot nästa månad. I många fall skapar det osäkerhet för arbetstagaren. Dels för att hen med säkerhet inte vet om att hen garanteras de timmar som står på schemat, men också för att hen, som i min systers fall, måste vara utan lön den första månaden.
Deltids- och timanställningar är väldigt vanligt inom vård och omsorg. Det har nästan blivit en förutsättning, med tanke på olika arbetsskift, turer och för att kunna anställa vikarier under sommaren. Och visst kan det tyckas vara bra för arbetsgivaren. Arbetsmarknaden blir mer flexibel och min syster får tjäna pengar under sommaren. Det sorgliga är dock att hon inte ens fattar, än mindre kan föreställa sig en värld där människor lever under anställningsvillkor som motsvarar ”heltid”. Hon tillhör helt enkelt den generationen som redan från början hamnat under otrygga anställningsvillkor och som aldrig fått uppleva någonting bättre. Där normen är att få ut sin lön nästa månad.
Turligt nog arbetar Kommunal fullt ut med att göra heltid som norm. Senast 2017 ska alla i avtalet med SKL, som slöts innan sommaren, ha en plan på hur andelen medarbetare som arbetar heltid ska öka.
Förhoppningsvis kommer det en dag då en 22-åring som jobbar på ett äldreboende kan rynka åt begreppet ”lön nästa månad” och säga ”för sjutton gå med facket, heltid är faktiskt norm!”.
Utredningsenheten
