Kommunals utredare

Positivt är att ”gnälla” för utveckling

 

Ibland kan det kännas olustigt att beskriva fakta som inte visar positiva bilder. Känslan av olust är särskilt stor, när det handlar om situationer som kan förändras, situationer som inte är naturlagar, utan beslut eller icke beslut som ligger i människans egen makt. Men å andra sidan, hur kan man förändra situationer som behöver förändras, om man inte visar på det som försämras eller det som går åt fel riktning än det önskvärda?

Mina grubblerier handlar om fakta som beskriver arbetsmiljön i välfärdstjänstesektorn och denna gång utgår jag från Arbetsmiljöverkets nya statistikrapport Arbetsmiljön 2015. Rapporten bekräftar redan kända risker i arbetsmiljön som bidrar till arbetsrelaterad ohälsa.

Vård- och omsorgsanspersonal finns bland de tio yrkesgrupper som har högst andel, som i arbetet upplever höga krav i kombination med låg kontroll, så kallad hög anspänning. Denna riskfaktor ligger bakom ökande psykosocial ohälsa inom kvinnodominerade yrken.

Större andel i olika yrkesgrupper i vård och omsorg och skola upplever också oftare än andra att arbetet är psykiskt påfrestande. Gemensamt för anställda i vård och omsorg och skola är att de arbetar med människor; de producerar stöd, tröst, sjukvård, utveckling, trygghet och mm. Vård- och omsorgstagare är ofta i beroendeställning gentemot anställda och relationen mellan dem bygger på tillit och förtroende, som i sin tur förutsätter kontinuitet. För att leva upp till de professionella kraven behöver anställda ha tillräckliga resurser. Resurser kan handla om tid, kompetens, sociala stöd eller materiella nödvändigheter.

Tidspress har diskuterats ofta och i arbetsmiljörapporten kan det bl.a. indirekt noteras i avsnittet som redovisar hur vanligt anställda arbetar trots att de är sjuka; det gäller inte enbart om sjuknärvaro på arbetsplatsen utan kan t.ex. handla om arbete hemma, vilket är förekommande inom yrken där arbetet kan skötas på distans. Sju av tio av de som Arbetsmiljöverket frågat, hade arbetat vid ett eller fler tillfällen det senaste året trots att de varit sjuka. Skälen till arbete trots sjukdom varierar och bilden nedan visar att det främsta skälet för kvinnor är att de inte vill belasta sina kollegor.

Källa: Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljön 2015.

Kommunals egen studie om sjuknärvaron, som 2015 publicerades i rapporten Friskt liv i sikte, visade också likande resultat. Hälften av de som gått till jobbet trots att de inte känt sig friska hade gjort det för att inte belasta sina kollegor. Något högre andel uppgav att ekonomin var ett skäl bakom sjuknärvaro på jobbet.

Tidspressen, som är en konsekvens av otillräcklig bemanning, leder m.a.o. till sjuknärvaro eller till att många arbetar trots att de är sjuka. Tillsammans med andra riskfaktorer bidrar tidspress till en obalans och därmed till ökad risk för psykosocial ohälsa, som i sin tur leder till ökad sjukfrånvaro. Mänskligt lidande detta innebär för drabbade individer och ekonomiska konsekvenser både för individ och samhälle borde inte accepteras, som om de vore naturlagar. Därför är det nödvändigt att problemen belyses upprepade gånger, tills krafter samlas för att förändra förhållandena.

Kommuner och landsting har stor potential för att vända utvecklingen åt en positiv riktning.