Kommunals utredare

Att var fjärde äldreboendeplats försvunnit tycks bara gå politiker förbi

Jag har tidigare bloggat om att det är pengarna som styr äldreomsorgen istället för de äldres behov. Det får en rad konsekvenser, de allra svåraste konsekvenserna blir för de allra äldsta och de allra sköraste; de som har behov av att få en plats på ett äldreboende. Är det värdigt?

Det leder till att både de äldre som vårdas i hemmet och de som bor på äldreboenden är betydligt sjukare i dag än tidigare. Komplexiteten i äldreomsorgen har ökat men villkoren för äldreomsorgspersonalen har inte följt med i utvecklingen. När äldre får boendeplats för sent kan inte personalen göra ett gott arbete.

En i äldreomsorgspersonalen berättar:

De är ofta så sjuka och så långt gångna i sin demens att jag som vårdgivare bara kan ta hand om “skalet”. Jag är utbildad för, och sitter på en massa kunskap om, hur man kan bibehålla bland annat kognitiv förmåga och stötta i vardagen så att de kan klara sig längre själva. Då brukar de oftast leva längre och få bättre livskvalité även på slutet.

Vården och omsorgens kvalitet blir sämre när äldre flyttar in i så dåligt skick att det inte längre är möjligt att kommunicera med dem. Det finns inte tid att bygga upp en trygg relation med den äldre, eller med dennes anhöriga. Det i en situation som i sin natur präglas av oro och sorg eftersom en nära familjemedlem står inför sin sista tid i livet.

En annan i äldreomsorgspersonalen berättar:

Det känns svårt att hinna bygga upp ett förtroende med den gamla och med anhöriga. Om det finns särskilda önskemål för den gamla [inför döden] så känns det tråkigt att börja prata om det direkt innan man ens hinner lära känna varandra.

Att tidpunkten för när äldre flyttar in på ett särskilt boende skjutits upp ger avtryck i statistiken. För de allra flesta som flyttar till ett särskilt boende är det den sista flytten man gör i livet innan man dör. Boendetid är därmed en indikator på i vilket skick de äldre är när de flyttar till ett särskilt boende; en person som bor där i mer än ett år har sannolikt ett bättre hälsotillstånd vid flytten än en person som bara bor där i några dagar.

Hälften av de äldre levde år 2006 750 dagar eller mer på särskilt boende, år 2012 hade det sjunkit till 600 dagar. Störst skillnad över tid är det för de tio procent som bor allra kortast tid. I en studie av boende på Kungsholmen bodde de 2006 100 dagar eller kortare. År 2012 hade den boendetiden minskat till åtta dagar (!) eller kortare. Boendetiden för äldre som bor kortast tid på ett särskilt boende har således kraftigt minskat.

En flytt är alltid påfrestande, och särskilt för en person som är skör och äldre. När möjligheten att flytta in på ett särskilt boende skjuts upp för länge kan flytten i sig innebära en risk.

Att var fjärde äldreboendeplats försvunnit tycks bara gå politikerna förbi. Äldre, deras anhöriga och personalen känner av det in på bara kropp och själ.

Under Almedalsveckan i Visby kommer rapporten ”Skäligt är inte gott nog – en rapport om äldres boende” att presenteras.

Följ bloggarna med problembeskrivning och lösningsförslag som kommer presenteras löpande under hashtaggen #SkäligtÄrInteGottNog

torsdag 16 juni 2016

Av Anna Werkelin Ahlin

KATEGORIER: Äldreomsorg, Hemtjänst, Välfärd

TAGGAR: #skäligtärintegottnog