Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

”Idag är det pengarna som styr verksamheten”

Först när Amelia Adamos dementa mamma fick hjälp av hemtjänsten 14 gånger varje dag fick hon möjlighet att flytta till ett äldreboende. Inte tidigare. Ungefär två år efter det att mamman skulle behövt flytta, enligt Adamos bedömning. Två år av en offentlig omsorg som inte räcker till. I flera debattartiklar, nu senast Göteborgs Posten skriver hon att hon känner sig lurad. Att samhället inte fanns där för hennes mamma när hon behövde det. Istället för en fungerande biståndshandläggning, hemtjänst och erbjudande om plats på ett äldreboende ledde den uteblivna offentliga omsorgen till att Amelia Adamo själv fick ta hand om sin mamma. ”Vi smygs in i vården”, citeras hon i artikeln.

För att få flytta till ett särskilt boende krävs ett biståndsbeslut från en handläggare på kommunen, ofta kallad biståndshandläggare. Ingenstans i lagen står det att kommunens ekonomi ska överordnas de äldres behov. Många är de som vittnar om att så fungerar det alltför ofta i praktiken.

Vilka är då de här biståndshandläggarna? De som jag stött på i mitt arbete är många gånger yngre tjejer. Nyutexaminerade från socionomutbildningen. På sitt första jobb med visioner om ambitioner att ge alla äldre en god vård om omsorg, utifrån behov – inte kommunbudget. De har ofta en mycket pressad arbetssituation med en hög arbetsbelastning.

I studier av biståndshandläggarnas arbete framkommer det att budget väger tungt i beslutsprocessen, och ibland till den grad att handläggarna tvingas kompromissa med sin övertygelse om vad den äldre egentligen är i behov av.

Var tredje biståndshandläggare uppger att kommunens budget väger lika tungt som den äldres behov vid biståndsbedömningen och var tionde menar att kommunens budget väger tyngst. I en enkätundersökning som Akademikerförbundet SSR har gjort skriver en biståndshandläggare:

Upplever att de lokala riktlinjerna (där “skälig levnadsnivå” nyligen har tolkats om på grund av nya budgetdirektiv) mer används som en lag än som en vägledning av cheferna som kräver allt mer insyn i vårt dagliga bedömningsarbete. De individuella behoven har blivit lidande.

Citat från biståndshandläggare, Akademikerförbundet SSR:s medlemsenkät (2016)

De lokala riktlinjerna tolkas om – inte utifrån att behoven har förändrats – utan behoven justeras för att passa kommunens budget. Det är på tvärs med lagens intentioner. På tvärs med vad som ger en god omsorg. På tvärs med alla de som arbetar i äldreomsorgen – både biståndshandläggare och omsorgspersonal – som vill gå till jobbet varje dag för att ge de äldre som de träffar en bra dag. Ett leende. En varm hand. Med en försäkran om att vi finns här för dig, när du inte klarar det själv.

Idag är det pengarna som styr verksamheten, man ska prioritera enligt cheferna i tidsbrist eller personalbrist. Det är i verkligheten så att de med engagerade och krävande anhöriga får bättre vård även om personalen helst vill måna om den som inte har någon anhörig eller engagerad anhörig.

Personal i äldreomsorgen, ur medlemsenkäten (2016)

Att biståndshandläggarna bakbinds av kommunens budgetdirektiv påverkar alla verksamheter i äldreomsorgen. Men eftersom boendeplatser är en stor kostnadspost för kommunerna riskerar ett alltför stort hänsynstagande till kommunens ekonomi att särskilt drabba äldre som är i behov av vård och omsorg dygnet runt. Alltså de som är de allra sköraste. Att Amelia Adamo går ut i debattartiklar och ställer krav på politiken är ingenting annat är välkommet. Men hur många fler finns det där ute som är i samma situation och som inte har tillgång till kändisskap, kontakter eller för den del det svenska språket. Budget före behov är ett allvarligt hot mot jämställdhet och jämlikhet.

Under Almedalsveckan i Visby kommer rapporten ”Skäligt är inte gott nog – en rapport om äldres boende” att presenteras.

Följ bloggarna med problembeskrivning och lösningsförslag som kommer presenteras löpande under hashtaggen #SkäligtÄrInteGottNog