Kommunals utredare

Kommunals yttrande över Ds 2016:8 – Hälsoväxling för aktivare rehabilitering och omställning på arbetsplatserna

Kommunal har beretts möjlighet att yttra sig över remissen Hälsoväxling för aktivare rehabilitering och omställning på arbetsplatserna och har framfört synpunkter. Nedan presenteras Kommunals yttrande både i en sammanfattning och hela texten.

Sammanfattning

• Kommunal ställer sig allmänt positivt till att regeringen signalerar om att ta tag i den ökande sjukfrånvaron. Ökade ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare kan antas bidra till ökad medvetenhet om sjukfrånvarons kostnader.
• Kommunal anser dock att färre och stabilare sjukskrivningar även kan uppnås genom att förutsättningarna för ett friskare arbetsliv förbättras och säkerställs, vilket talar för att ekonomiska drivkrafter i första hand borde riktas till förebyggande av risker i arbetet.
• Vidare anser Kommunal att det är osäkert om förslaget kommer att skapa drivkrafter för satsningar på rehabiliteringsåtgärder som kan leda till snabbare återgång till arbete. Kommunal menar att arbetsgivare som har svårigheter att förebygga risker i arbetet troligen har också svårigheter att rehabilitera för återgång till arbete.
• Kommunal anser att förslaget om medfinansiering kan innebära risker för att arbetsgivare i ännu större utsträckning än idag väljer att anställa på begränsad tid, vilket skulle bidra till villkorsförsämringar, som i sin tur leder till ökad ohälsa och sjukfrånvaro.
• Kommunal anser att promemorian underskattar risken för bortselektering som kan drabba försäkrade som har sjukdomar som leder till ett större antal sjukperioder och som omfattas av regeln om särskilt högriskskydd, men som i prememorian exkluderas från undantaget om att sjukpenning eller rehabiliteringspenning som lämnats till arbetstagaren inte medräknas i avgiftsunderlaget.
• Kommunal anser att risk för försämringar i kollektivt avtalade försäkringar måste förebyggas, eftersom den skulle ha allvarliga konsekvenser för arbetstagare. Det skulle  leda till ännu större ekonomiska klyftor och hälsoklyftor, som i sin tur på sikt skulle leda till högre sjukskrivning.
• Förvisso skulle kvalitativt bra och snabbare omställnings- och rehabiliteringsutredningar förbättra den svåra situation som många försäkrade idag hamnar i. Men Kommunals uppfattning är att arbetsgruppen underskattar många försäkrades svårigheter att få arbete på resten av arbetsmarknaden vid uppsägningar p.g.a. att arbetsgivaren inte kan erbjuda anpassat arbete. Svårigheten kan förklaras av begränsning i rörlighet hos arbetstagare i yrken som inte kräver högskoleutbildning. Detta är ett problem som borde lösas inom arbetsmarknadspolitiken.
• Kommunal föreslår att den nya föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö kvalitetssäkras och förankras i alla verksamheter och tillämpas systematiskt i arbetsmiljöarbetet. Detta kan kräva expertstöd och Kommunal menar att företagshälsovården kan fylla expertstödfunktionen, under förutsättning att företagshälsovården är oberoende, kvalitetssäkrad och branschkompetent.

Något måste göras

Kommunal delar arbetsgruppens bedömning om att det idag finns många arbetsgivare som inte lever upp till det arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar som lagen ålägger dem. Detta resulterar i långvarig sjukfrånvaro, som förutom mänskligt lidande även leder till stora ekonomiska förluster för de drabbade. För verksamheter och för samhälle innebär ohälsan att pengar som borde gå till verksamhetens utveckling istället går till ökade sjukskrivningar. Medlemmar i Kommunal drabbas av arbetsrelaterad ohälsa i större utsträckning än flera andra grupper på arbetsmarknaden- detta gäller inte bara det nuvarande läget utan handlar om flera decenniers erfarenhet av hög sjukfrånvaro och sjuknärvaro. Kommunal ställer sig därför positivt till att regeringen signalerar om att ta tag i den ökande sjukfrånvaron. Ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare kan antas bidra till ökad medvetenhet om sjukfrånvarons kostnader.

Riskförebyggande i första hand

Kommunal anser dock att lägre och stabilare sjukskrivningar kan effektivt uppnås genom att förutsättningar för ett friskare arbetsliv förbättras och säkerställs, vilket talar för att ekonomiska drivkrafter i första hand borde direkt riktas till förebyggande av risker i arbetet.

Bakom decennier lång arbetsrelaterad ohälsa hos anställda inom skattefinansierade och kvinnodominerade verksamheter ligger upprepade organisatoriska förändringar som har genomförts utan systematiska arbetsmiljöriskbedömningar och konsekvensanalyser.

Personaltätheten, i förhållande till medborgarnas krav på kvalitet och tillgänglighet, är låg och otillräcklig. Bemanning av verksamheten med allt fler personer utan utbildning för yrket bidrar med ökad stress för personal som befinner sig i en redan pressad situation. Med andra ord har både numerärt lägre och kvalifikationsmässigt bristfällig bemanning bidragit till stress och ohälsa.

Ohälsan i vård och omsorgsarbetet yttrar sig inte enbart i sjukfrånvaron utan också i sjuknärvaro. Sjuknärvaro på jobbet vid fler än fem tillfällen under ett år är relativt vanligt hos medlemmar i Kommunal[1], vilket enligt forskning är en källa till framtida sjukfrånvaro.

Kommunal menar att det behövs en kraftsamling för riskförebyggande och hälsofrämjande insatser. En investering i anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor skapar ett mer hållbart och friskare arbetsliv, som i sin tur bidrar till ett friskare liv. Det behövs satsningar som bidrar till ökad professionalism, ökad arbetsmotivation, tydligare yrkesidentitet och yrkesstolthet.

Svårighet att rehabilitera

Kommunal delar arbetsgruppens analys att stora ökningar i sjukfrånvaro på en arbetsplats inte kan förklaras med annat än faktorer i arbetsmiljön. Men vi ställer oss tveksamma till att arbetsgivare som inte klarar av att förebygga risker skulle klara av rehabilitering för en effektiv återgång till arbetet. Kommunal menar att arbetsgivare som brister i sitt arbetsmiljöansvar kan även uppfattas ha allvarliga brister i kostnadsmedvetenhet och i verksamhetsstyrning. Risken är att sådana arbetsgivare kanske väljer kortsiktiga lösningar för att hantera de ökade kostnader som förslaget skulle medföra.

Risk för ökade tidsbegränsade anställningar

Kommunal anser att förslaget om medfinansiering kan innebära risker för att arbetsgivare i ännu större utsträckning än idag väljer att anställa på begränsad tid. En femtedel av anställda i vård och omsorg är tidsbegränsat anställda, men det finns variationer som beror på yrkestillhörighet. Till exempel var andelen bland undersköterskor, personligaassistenter och vårdbiträden totalt 25 procent år 2015.[2] Detta betyder att allt fler anställda utsätts för anställningsotrygghet som bl.a. innebär att allt fler arbetar efter splittrade scheman och att de får lägre löner än tidsbegränsat anställda. Förutom detta påverkar den höga andelen tidsbegränsade anställningarna även kontinuiteten i vård och omsorg, vilket innebär en kvalitetsförsämring för vård- och omsorgstagare. Kommunal menar att tidsbegränsade anställningar skapar obalans mellan krav och resurser och bidrar till de höga sjukskrivningstalen.

Försäkrade med större antal sjukperioder

Kommunal anser att arbetsgruppen underskattar risken för bortselektering som kan drabba försäkrade som har sjukdomar som leder till ett större antal sjukperioder och som omfattas av regeln om särskilt högriskskydd, men som i prememorian exkluderas från undantaget om att sjukpenning eller rehabiliteringspenning som lämnats till arbetstagaren inte medräknas i avgiftsunderlaget. Det kan inte utesluta att arbetsgivare kan betrakta denna grupp som en riskgrupp och väljer att inte anställa dem.

Risk för ökade ekonomiska klyftor och hälsoklyftor

I kapitalet om konsekvenser, avsnitt 7.2.1 Sysselsättning och tillväxt, resonerar arbetsgruppen att det inte kan uteslutas att de kollektivavtalade försäkringarna påverkas av förslaget i en riktning som kan innebära villkorsförsämring för arbetstagare, bl.a. i form av sämre skydd vid sjukdom. Arbetsgruppen antar att detta kan inträffa som en konsekvens av att arbetsgivarparter i sektorer där sjukfrånvaron är hög får ökade kostnader som en följd av förslaget, vilket i sin tur kan leda till att de skulle tänkas önska omförhandla avtalsförsäkringen för att göra den mindre fördelaktig för arbetstagare. Kommunal anser att detta är en högst oönskad konsekvens som skulle förstärka de ekonomiska klyftorna som redan är stora som en följd av ohälsa. Främst skulle detta missgynna arbetstagare i kvinnodominerade sektorer där ohälsan är utbredd som en följd av sämre arbetsmiljö och arbetsvillkor.

Omställning genom ökad rörlighet

I sin fortsatta konekvensbedömning i avsnitt 7.3 antar arbetsgruppen att arbetsgivare, som en följd av ett stärkt kostnadsansvar för sjuk- och rehabiliteringspenning kommer att genomföra nya omplacerings- och rehabiliteringsutredningar på långa sjukfall och att det i sin tur skulle leda till att fler sjukskrivna arbetstagare kommer att bli uppsagda tidigare än vad som nu sker. Arbetsgruppen förutsätter att uppsägning ska vara sakligt grundad och de påpekar att det är viktigt att den sjukskrivne via Arbetsförmedlingen, samordningsförbund och eventuella kollektivavtalsbaserade omställningsförsäkringar kan få hjälp till annat arbete.

Kommunal anser att anställda som arbetar inom yrken utan krav på högskoleutbildning har ofta begränsad rörlighet på arbetsmarknaden. Dessutom är många sjukskrivna arbetstagare inom vård och omsorg ofta förslitna av både psykiskt och fysiskt belastande arbetsmiljö att de inte kan ta anställning inom verksamheter som ställer lika höga krav på fysiska och psykiska ansträngningar. Kommunal menar att utslagning ur arbetslivet och därigenom ekonomisk marginalisering, ökad ohälsa och utanförskap för individen, samt förlorad arbetskraft för samhället borde förebyggas genom aktivare och mer innovativ arbetsmarknadspolitik. Det krävs effektiva verktyg för att tidigt identifiera risker för inlåsning och insatser i vuxenutbildning som skapar förutsättningar för ökad rörlighet och längre arbetsliv.

Kvalitetssäkrat arbetsmiljöarbete med stöd av företagshälsovården

Slutligen föreslår Kommunal att den nya föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö kvalitetssäkras och förankras i alla verksamheter och tillämpas systematiskt i arbetsmiljöarbetet. Detta kan kräva expertstöd och Kommunal menar att företagshälsovården kan fylla expertstödfunktionen, under förutsättning att företagshälsovården är oberoende, kvalitetssäkrad och branschkompetent. Idag används företagshälsovården endast i liten utsträckning till förebyggande arbetsmiljöinsatser på arbetsplatser[3].

[1] Friskt liv i sikte? En rapport om sjuknärvaron i välfärdstjänstesektorn. Kommunal (2015).

[2] Flexibilitetens pris. En rapport om anställningstrygghet i privat och offentlig vård och omsorg 1987-2015. Kommunal (2015).

[3] Schmidt & Sjöström (2015). Användning av företagshälsovård i kommunar och landsting. IVL-rapport c125.