Beslut om arbetssjukdomar kan bero på synen på arbetsmiljön

Igår publicerade AFA Försäkring rapporten Allvarliga arbetsskador och långvarig sjukfrånvaro -2016. Rapporten visar bl.a. att yrkesgruppen undersköterskor, vårdbiträden och personliga assistenter har flest antal godkända allvarliga arbetsolycksfall bland kvinnor. Bland alla, oavsett kön, kommer denna yrkesgrupp på andra plats efter metallarbetare. Som allvarliga betraktas arbetsolycksfall som leder till sjukskrivning i mer än 30 dagar och/eller till mediciniska invaliditer. Förutom arbetsolycksfall beskriver statistiken även färdolyckor och arbetssjukdomar.

Arbetssjukdomar är särskilt intressanta, eftersom de är indikatorer för risker i arbetsmiljön som bidrar till ohälsa och sjukskrivning, men som av försäkringen upplevs som svåra att bedöma. Enligt rapporten har antalet godkända arbetssjukdomar minskat över tid. Det är större minskning för kvinnor, som 2014 hade enbart några tiotal godkända arbetssjukdomar.

Överlag har anställda i kvinnodominerade yrkesgrupper mycket svårare att få sina arbetssjukdomar godkända, jämfört med män inom mansdominerade yrkesgrupper. Kvinnor i yrkesgruppen undersköterskor, vårdbiträden och personliga assistenter, m.fl. hade 58 godkända arbetssjukdomar under perioden 2010-2014, medan motsvarande för manliga metallarbetare var 617. Bilden nedan visar att nästan hälften av de godkända arbetssjukdomarna för män är orsakade av buller och vibration, medan den enskilt stora och godkända diagnosen för kvinnor, en femte del, är skelettets och rörelseorganens sjukdomar.

Källa: AFA Försäkring

Statistiken väcker en tanke om varför det är relativt så få kvinnor som får sina arbetssjukdomar godkända. En förklaring kan vara att arbetsmiljön i kvinnodominerade verksamheter bedöms fortfarande efter industrinormen. Det är troligt att buller och vibrationer från industrins maskiner och verktyg utgör en form av ”riskernas höjdpunkt” och formar en psykologisk barriär mot bättre insikter om riskerna i arbete med människor. Vård- och omsorgsarbetet ställer helt andra fysiska, sociala och psykologiska krav än arbetet med maskiner. Konsekvenserna av felaktigheter i vård- och omsorgsproduktionen är inte defekta varor utan kan t.ex. vara ensamma, ledsna eller vanvårdade individer.

Anställda i vård och omsorg anpassar sig efter servicestagarens behov och förutsättningar. I arbetet förekommer ofta tunga lyft, vridna kroppsställningar, buller och monotona toner, otillräcklighet, samvetsstress och jäkt. Dessa är riskfaktorer, vars konsekvenser inte alltid visas som öppna sår. Spontana stöd till omsorgstagare som är på väg att ramla innebär att ta emot tyngder som inte är jämnt fördelade. Det är ett exempel på hur skada kan uppstå i muskler eller leder. Ofta saknas det möjlighet till återhämtning. Buller i förskolan och ljud i monotona toner som förekommer i olika delar av omsorgsverksamheten och som kan pågå under hela arbetsdagen kan både negativt påverka hörseln och kan försvåra vila och återhämtning.

Men under de senaste decennierna har de psykiska diagnoserna ökat snabbare än de fysiska och mer bidragit till ökad sjukskrivning hos anställda inom kvinnodominerade verksamheter. Förändringen har sammanfallit med förändringar i verksamheternas organisation och i medborgarnas ökade krav på både kvalitet och tillgänglighet i vård och omsorg.

Det saknas inte forskning som analyserar arbetsmiljöriskerna i kvinnodominerade verksamheter och de allvarliga konsekvenser för hälsan detta kan innebära, men fortfarande är det relativt mycket få vård- och omsorgsarbetare som får sina arbetssjukdomar godkända. Troligen hänger detta delvis samman med synen på de kvinnodominerade verksamheterna, på värderingen av arbetet med människor.

torsdag 9 juni 2016

Av Yeshiwork Wondmeneh

KATEGORIER: Äldreomsorg, Arbetsmiljö, arbetsmiljöHälsa, Okategoriserade

TAGGAR: AFA Försäkring, Arbetssjukdomar, arbetsskador, sjukfrånvaro, Yeshiwork Wondmeneh

Kommunals utredare