Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Rapportsläpp: dags att styra upp den personliga assistansen!
Idag lanserade kommunal sin nya rapport Arbete på samma villkor som andra – dags att styra upp den personliga assistansen. Huvudbudskapet i rapporten är att vi vill se en ökad professionalisering av yrke och bransch. De personliga assistenterna behöver därför få samma villkor och omfattas av samma lagar och regler som andra anställda på arbetsmarknaden. Så är inte fallet idag då assistenter omfattas av en mängd olika undantag och därför till exempel har en väsentligt sämre anställningstrygghet.
Vid lanseringen i morse deltog, förutom jag själv, Ann-Marie Begler (Försäkringskassan), Maria Persdotter (RBU) och Lenita Granlund (Kommunal). Det blev ett mycket intressant samtal utifrån Kommunals förslag, både mellan deltagarna men även med den namnkunniga publiken: bland annat företrädare från samtliga arbetsgivarorganisationer och LSS-reformens fader Bengt Westerberg.
Rapportens förslag kan som sagt sammanfattas med behov av en ökad professionalisering. Mer konkret föreslås i rapporten:
- att personliga assistenter ska omfattas av samma arbetsrättsliga lagar och regler som alla andra anställda. Det innebär att tillämpningsområdet för arbetstidslagen och lagen om anställningsskydd (LAS) behöver ändras så att samtliga personliga assistenter omfattas.
- att alla kollektivavtal bör utformas med anställningsformer enligt LAS. Idealt bör det endast finnas ett slags avtal för samtliga assistenter, oavsett arbetsgivare. Genom en sådan förändring skulle de anställdas villkor säkras samtidigt som dagens skilda konkurrensförutsättningar mellan offentlig och privat drift korrigeras.
- att anordnarnas arbetsgivaransvar tydliggörs i lag. Det innebär att det i LSS bör anges att kommuner och privata anordnare har en skyldighet att anställa brukarens val av assistent men att det med denna skyldighet också följer samma arbetsrättsliga ansvar som på den övriga arbetsmarknaden.
- att det införs nya krav på anordnare för att beviljas tillstånd att bedriva assistans. Anordnare som inte klarar av att ta sitt arbetsgivaransvar bör helt enkelt inte få bedriva assistans. Kommunal föreslår också att det som krav för tillstånd bör införas en skyldighet att säkerställa att alla assistenter har villkor enligt kollektivavtalen, likt den modell som nu utarbetas på upphandlingsområdet.
- att egna arbetsgivares undantag från tillståndsplikt avskaffas.
- att utbildningskrav införs för personliga assistenter. Barn och fritidsprogrammet, inriktning socialt arbete med programfördjupningen vård och omsorg samt specialpedagogik 1 och 2, bör vara ingången till yrket.
- att anhörigassistansen bör minska till förmån för professionell assistans. Det gäller generellt men särskilt för assistansberättigade där anhörigassistans inte främjar lagens mål. Det behöver införas en möjlighet att besluta att viss assistans ska ges av professionell personal.
- att systemförändringar genomförs så att det skapas en tydligare styrning av anordnarnas verksamhet. Det kan antingen ske genom en förbättrad samverkan mellan Försäkringskassan och Inspektionen för vård och omsorg eller genom att huvudmannaskapet förändras och kommunerna ensamma tar ansvar för insatsen.
- att den så kallade 1,4 procentsregeln för schablonersättningen avskaffas. Denna regel var ett desperat försök från regeringen att hantera kostnadsutvecklingen men innebär ett allvarligt ingrepp i den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Panellisterna instämde i mycket av Kommunals beskrivningar. Såväl Maria Persdotter som Ann-Marie Begler ansåg emellertid inte att yrket personlig assistent riktigt vara att jämföra med andra yrken. Utan att närmare precisera ansåg Maria Persdotter därför att det var irrelevant att prata om samma villkor som andra. Lenita Granlund förtydligade att personlig assistent givetvis är ett särskilt yrke (vilket yrke är inte speciellt?) men att det som Kommunal föreslår ju handlar om de arbetsrättsliga strukturerna på arbetsmarknaden. Dessa måste förändras så att villkoren och förutsättningarna blir samma som i andra yrken. Från ett fackligt perspektiv är detta självklara krav som uppenbarligen dock möter visst motstånd.
En annan invändning mot rapportförslagen kom från arbetsgivarhåll och handlade om förutsättningarna för att kunna ta på sig ett större arbetsgivaransvar. Arbetsgivarföreträdarna menade att 1,4 % -regeln i praktiken omöjliggör detta eftersom man saknar ekonomiska marginaler. Här delar Kommunal uppfattningen att denna regel i och för sig ska bort men vi anser att förutsättningarna också idag ser olika ut för olika utförare. Att hävda att företag med mer än 100 anställda, som har idag ca 80 % av assistansmarknaden, inte klarar av att ta ett fullt arbetsgivaransvar är ur facklig synvinkel ett orimligt förhållningssätt.
Sammantaget var det ett mycket givande seminarium. Diskussionerna lär fortsätta. Kommunal har dock med den nya rapporten tydligt satt ner foten kring hur vi vill se ett förändrat regelverk och en ny styrning av den personliga assistansen.
Utredningsenheten
