Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

Om du befinner dig i beslutande position, typ i en kommun, och om du någon gång använt begreppet “Det är en annan påse pengar” bör du avgå. Genast. Det är aldrig en annan påse pengar. Det är bara en flykt från ansvar. Det är samma pengar. Alltid samma pengar. Mina. Dina. Våra pengar. Punkt.

I en paneldiskussion som jag nyligen medverkade i kom det utslitna uttrycket om ”en annan påse pengar” upp. Sammanhanget var Feministisk samling på ABF-huset i Stockholm och frågan handlade om att satsa på välfärden genom bättre arbetsvillkor för undersköterskor, barnskötare, vårdare och skötare kontra att hantera ökade kostnader för sjukskrivningar.

Det finns inga gratisluncher och det finns inte heller någon gratis dumsnålhet i välfärden. Fakta är att kommuner och landsting fullkomligt massproducerar sjukskrivna. Det är nästan så att en tror att det ingår i det kommunala uppdraget, vid sidan om att ordna med vård, skola och omsorg för medborgarna. Ty den största ökningen av sjukskrivningar och högst andel sjukskrivna är i kvinnodominerade yrken inom offentlig sektor. Som av en händelse i de verksamheter som drabbats hårdast av nedskärningar. Att som omsorgspersonal inte kunna ge vård och omsorg i enlighet med sitt samvete är en central arbetsmiljöfråga som om den inte rättas till, leder till antingen sjukskriven personal eller personal som tvingas abdikera från sitt samvete.

Sjukskrivningar kostar. Det kostar i de anställdas vakna nätter, oro, ångest och smärta. Kvinnors låga inkomst och låga pension. Den totala kostnaden för tillfälligt nedsatt arbetsförmåga är 37 miljarder. Ungefär två tredjedelar av alla sjukskrivna är kvinnor. Det innebär att bara kvinnors sjukskrivningar årligen uppgår till en kostnad av 24 miljarder. Det är våra pengar, dina och mina. Som vi antingen kan lägga på sjukersättning (och i bästa fall rehabilitering), eller slippa de kostnaderna och istället satsa på en god arbetsmiljö.

Den summan, 24 miljarder, motsvarar exempelvis 766 000 fler undersköterskor i kommunerna. Det är typ 2 600 fler undersköterskor – i varje kommun. Ja, beräkningen bygger på en hel rad antaganden. Och nej, sjukskrivningarna skulle inte minska till noll, inte ens med arbetsmiljön i den bästa av världar. Men det ger i alla fall en rättmätig bild av att det handla om en jäkla massa pengar – pengar som kan användas till andra och bättre ändamål.

Därtill finns det minst två, förmodligen flera, pikanta detaljer i sammanhanget. Den första är politiskt styrd verksamhet. Politisk styrd som i att det är personer vilka är till bredden fyllda av visioner om hur samhället ska se ut och organiseras som bestämmer. Mig veterligen ingår inte höga sjukskrivningstal i någon av dessa partiers visioner. Men lik väl stannar de vid ord och handlingar lyser med sin frånvaro.

Den andra pikanta detaljen är att de verksamheter som har som sin enda uppgift att värna och förbättra hälsa och välstånd hos medborgarna, är samma verksamheter som inte bara misslyckas i att värna sin egen personals hälsa utan erbjuder en arbetsmiljö som gör människor sjuka. Snacka om förtroendekris.

Det är aldrig en annan påse pengar, det är bara ett sätt för folkvalda politiker att undkomma ansvar. En miniminivå för alla folkvalda bör vara att de kan lyfta blicken över den egna kvartalsbudgeten och börja ta ansvar för samhället som helhet. Om det finns hinder för det, är det de hindren de ska fokusera på att riva istället för att slött hänvisa till att det är ”en annan påse pengar” när samhället ställs inför stora utmaningar.