Kommunals utredare

En dyster högkonjunktur

I dagarna har såväl LO  som SKL  levererat sina ekonomiska prognoser för de närmaste åren. Prognoserna visar att Sverige är i en högkonjunktur och att denna kommer att fortgå de närmaste åren. Ja, bilden som LO och framför allt SKL målar upp av svensk ekonomi är … dyster.

Det kan verka lite märkligt att LO och SKL mitt i en högkonjunktur beskriver en dyster bild av utvecklingen i ekonomin. Orsaken till detta är naturligtvis inte de närmaste årens BNP-utveckling, utan båda hänvisar till en av grundpelarna i svensk ekonomi – finansieringen av välfärden. På kort sikt påtalar de problemet med ökade utgifter i på grund av antalet asylsökande, medan de på längre sikt lyfter fram ökade kostnader med anledning av den demografiska utmaningen, dvs. att andelen äldre ökar.

SKL menar att det kommer att uppstå ett glapp mellan intäkter och kostnader på 70 miljarder åren 2016 och 2019. På längre sikt hänvisar de till sin rapport ”Framtidens utmaning” (2010) där de beräknar att behovet av resurser till välfärden år 2035 motsvarar en ökning av kommunalskatten på 13 kronor.

LO återger i sin tur Konjunkturinstitutets beräkningar att staten behöver höja skatterna med cirka 130 miljarder för att finansiera det offentliga åtagandet fram till år 2020. Någon bedömning eller kalkyl om finansieringen av välfärden på längre sikt redovisas inte i LOs prognos men de påtalar att den demografiska försörjningskvoten stiger och att det kommer att kräva skattehöjningar. LO menar dock att kostnaderna de närmaste åren har formen av en ”utgiftspuckel” och att det är bättre att finansiera den delen med lån istället för att göra tillfälliga förändringar i skatterna.

Är det överhuvudtaget rimligt att vara dyster över det ekonomiska läget i en högkonjunktur? Jag skulle i detta läge säga att det är det. Jag håller med LO och SKL att läget är bekymmersamt, men inte av de orsaker som nämns ovan. Finansieringen av välfärden på grund av att andelen äldre ökar är inget stort problem. Det är en utmaning men inget som vi inte klarar av att hantera. Det finns dock en utmaning när det gäller välfärden och det är det stora rekryteringsbehovet under de närmaste 5-10 åren. Ett rekryteringsbehov som beror på pensionsavgångar men också på grund av många välfärdsarbetare går på knäna för att bemanningen är alldeles för låg.

Det smått ironiska i detta är att det som däremot är bekymmersamt i svensk ekonomi är arbetslösheten. Trots en högkonjunktur beräknas arbetslösheten ligga kring 6,5 procent år 2017. (Både SKL och LO påtalar givetvis detta i sin rapport men de lyfter fram finansieringen.) Att vi inte i en högkonjunktur kan få ner arbetslösheten till en lägre nivå, där har vi den stora anledningen till att vara dystra.

fredag 29 april 2016

Av Torbjörn Dalin

KATEGORIER: Kommunal ekonomi, Välfärd

TAGGAR: arbetslöshet, ekonomi, finansiering, välfärd