Kommunals utredare

En liten framgång under ett tragiskt år 2015

Det är några dagar kvar tills år 2015 lämnar plats för 2016 och förpassas till ”dåtid”. Det har varit ett år av tragedier orsakade av terrordåd, ett år av massflykt undan bombningar och politisk skräck. Vi kommer aldrig att glömma det lilla barnet som drunknade på väg till tryggheten i Europa, det ligger livlöst i våra hjärtan och skaver så länge vi lever. Vi kommer aldrig att glömma terroroffren i Paris, Tunis eller Beirut.

De tragiska missödena av medmäniskor är så starka att de inte alltid lämnar utrymme för att tänka på de som är kvar i sönderbombade städer och på orter i Syrien, Irak, Afghanistan, Libyen … Människor som lever och arbetar i ruiner eller bredvid ruiner under mycket stor stress, människor som försöker klara sig så gott de kan trots tyrannier. Människor som vårdar, sörjer om eller utbildar andra människor, som bygger och reparerar gator, som kanske släcker brand, som brukar jorden, som sköter trädgårdar…  Går det att beskriva deras arbetsmiljö? Hur mår de? Går det att relatera deras ohälsa till villkor och miljö i arbetet? Eller, är det överflödigt i förhållande till krigs- och våldtraumat som de ständigt utsätts för?  Jag ställer frågorna, men jag vet inte svaren.

Men jag vågar i varje fall påstå att arbetsmiljö finns så länge det finns arbete. Ibland händer det att arbetsmiljö framställs som ett abstrakt begrepp. Det är märkligt men ändå inte något stort problem. Det stora problemet som jag, under alla år i arbete med frågan, vittnat om är det motstånd som funnits mot att se koppling mellan ökande psykisk ohälsa och arbetsmiljö och arbetsvillkor i kvinnodominerade verksamheter. Att prata om arbetsmiljö i kvinnodominerade verksamheter har inte alltid tagits på allvar. Det lät i mångas öron som ”oseriöst”, som gnäll. Ryggbesvär, slitna axlar, armar och knän i vård- och omsorg kunde lätt bortförklaras med kvinnors biologiska svaghet eller med deras höga ålder.

”Kvinnogöra, kvinnoarbetsmiljö, kvinnoåkommor…”

Men jag upplever att en positiv förändring håller på att ske. Allt fler forskare intresserar sig och de engagerar sig. Forskning visar att ohälsa uppstår i obalansen mellan höga krav i förhållande till försämrade förutsättningar för att utföra arbetet. Ohälsan kan vara fysisk eller psykisk eller både och. Kraven har ökat i vård och omsorgsarbetet och de antas fortsätta öka. Det finns genusskillnad i hur arbetsgivare ser på arbetsmiljön och hur de hanterar den. Det finns skillnader i bedömningen av kvinnors arbetsskador eller arbetssjukdomar jämfört med det motsatta könet. Men forskning visar att biologi svarar för försvinnande liten del av förklaringen. Det är inte individen utan organisationen som står för problemen.

Med hjälp av forskning samt genom inspektioner av kvinnodominerade verksamheter har arbetsmiljöverket skaffat sig en tydligare genusbild. En konkret handling som den samlade insikten lett till är den nya föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) som kommer att gälla från och med 31 mars 2016, den kommer att ersätta de allmänna råden om psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön (AFS 1980:14).

Jag vill betrakta den förändrade synen på kvinnors arbetsmiljö och hälsa som en liten seger, eller en liten framgång.  Förändring börjar med ett erkännande, eller hur?

tisdag 15 december 2015

Av Yeshiwork Wondmeneh

KATEGORIER: Okategoriserade

TAGGAR: AFS 2005:4, arbetsmiljö, Arbetsmiljöverket, hälsa, Yeshiwork Wondmeneh