Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
“Att arbeta med dementa är som att arbeta med känslor som går runt i ett par skor”
Undersköterska är en pussel-profession. Dessa fantastiska kvinnor, för ja, det är oftast kvinnor som är undersköterskor, måste i varje omsorgsmöte lägga ett komplext pussel för att se, bekräfta och tillmötesgå varje människas unika behov. De behöver i sin yrkesroll agera detektiver, psykologer, fastighetsskötare, tankeläsare, försvarare och väktare. De har inte bara förmågan att växla mellan alla dessa rollen. Utan de kan också se när det ska göras. Och hur. Allt för att den äldre ska få en så bra dag som möjligt.
I går besökte jag och en kollega Hälleborgs äldreboende i Västerås. Där arbetar undersköterskan Pamela Palevik och hennes kollegor. De har alla hand om äldre som har en demenssjukdom, vilket adderar ett lager av komplexitet till yrkesutövandet.
“Att arbeta med dementa är som att arbeta med känslor som går runt i ett par skor”, beskriver Pamela.
“Hur jag mår avgör hur pensionärerna mår. De känner av direkt om jag är stressad. Jag kan gå in i ett rum och göra exakt samma sak som dagen innan, men om jag är stressad, då känner de av det och blir oroliga.”
”Jag tror att jag aldrig fått så många frierier som när jag kom tillbaka från semestern.” fortsätter hon skrattande. “Jag var pigg, utvilad och glad, och då blev pensionärerna också glada.”
Att hantera våldsamma och aggressiva personer är vardag för personalen. Slag, bett och att få saker kastade efter sig förekommer ofta. Pamela beskriver hur det nyligen kom en frukostbricka farande mot henne som en frisbee när kom in i en äldre kvinnas lägenhet.
Hon poängterar att personalkontinuiteten är avgörande för att verksamheten ska fungera. ”Under sommaren blir det alltid problem, eftersom det kommer in vikarier som ofta saknar relevant utbildning och kunskap. Så fort det kommer in ny personal skapar det oro bland de äldre. Och blir en orolig, blir alla det, så det gäller att hinna se vad som är på gång i tid för att kunna lugna ner situationen. För det krävs att vi som arbetar känner de boende, och att vi har kompetens för att arbeta med personer som har en demenssjukdom.”
“Det tar tid att lära känna en ny person som flyttar in. Men när jag väl gjort det kan jag med en blick se vilket humör den personen är på.” Hon nämner ett exempel på hur väl hon känner de boende: “För någon dag sedan kom en av våra pensionärer och ställde sig bakom mig i köket. Jag anade på hans andning att han ville ha hjälp med att gå på toaletten. Och när jag frågade honom var det också det han ville ha hjälp med”, avslutar hon.
Mötet med Pamela och hennes kollegor är som ett paraply i den hagelskur av larmrapporter som vanligtvis når mig ifrån äldreomsorgen. Det är det arbete som hon, och hennes tusentals kollegor runt om i landet utför, som i alla fall får mig att tänka; att det här med att bli gammal och behöva hjälp, det kanske inte behöver bli så tokigt ändå. Det är hög tid att deras arbete får det erkännande det förtjänar och att det ger avtryck i form av högre löner och bättre arbetsvillkor.
Pamela Palevik, undersköterska.
Utredningsenheten
