Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Till försvar för en könssegregerad arbetsmarknad
Jag vill inledningsvis dementera rubriken. Det är nödvändigt med en mer könsintegrerad arbetsmarknad. Av flera skäl. Inte minst för att alla som står inför att välja yrke och utbildning borde göra det valet utifrån intresse och drivkraft, och inte utifrån det förväntade som man eller kvinna.
Men, när lösningen på problemet med jämställda löner blir att fler kvinnor ska arbeta i mansdominerade sektorer och vise versa, är det dags att dra öronen åt sig. Vad är det man implicerar genom att förespråka en sådan lösning?
Först till problemet. Att andelen kvinnor inom en sektor är avgörande för hur hög, eller snarare hur låg, genomsnittslönen är inom det yrket tycks närmast vara en fysikalisk lagbundenhet. Liksom gravitationen förhindrar att vi alla svävar ut i yttre rymden, drar andelen kvinnor i en sektor ned genomsnittslönen.
Delegationen för jämställdhet i arbetslivet konstaterar i sitt slutbetänkande det sakförhållandet på hela arbetsmarknaden. 56 miljarder skulle det kosta att rätta till den snedfördelningen. Mycket pengar, kan tyckas, men inte en orimlig summa sett till lönesumman på hela arbetsmarknaden. Och, kan tilläggas, inte en dag för sent att göra något radikalt åt med tanke på det djupt orimliga i att kön avgör lön. Nu på morgonen presenterade IF Metall en rapport om löner som, inte helt oväntat, visar att genomsnittslönen är lägre på de avtalsområden med en större andel kvinnor.
Nu till lösningen. Förenklat lyder hypotesen att andelen män inom ett yrke måste öka, ty när männen blir fler ökar även kvinnornas löner. Den högre värderingen av mäns arbete används därmed som hävstång för kvinnornas löner. Den starka lagbundenheten tyder på att hypotesen troligen skulle bekräftas och kvinnornas löner de facto skulle öka om männen blir fler.
Men, med en sådan lösning använder man inte bara, utan också spikar fast förhållandet att mäns arbete värderas högre än kvinnors. Det må vara en lösning. Men det är inte utan att det skaver att en kvinna i kvinnodominerad sektor måste få fler manliga kollegor för att hennes arbete ska värderas korrekt, det vill säga högre. Först när en man står bredvid och utför samma arbetsuppgift kan vi se bortom hennes kön och värdera hennes arbete korrekt. Här skulle man kunna lägga till ett antal rader om mannen som norm och kvinnan som det avvikande. Eller bara kort och gott konstatera att vi fortsatt är väldigt ingrodda i våra föreställningar om hur kön tillåts påverka lön.
Maja-Malin Ekelöf, utredare på IF Metall, presenterar rapporten ”Skilda löner. Löneskillnader mellan kvinnor och män 2009 och 2013.”
Utredningsenheten
