Pensionen – ojämställdhet i praktiken

Margareta är 77 år gammal och har arbetat nästan hela sitt yrkesliv inom äldreomsorgen. I pension får hon 9 300 kronor i månaden. Ett bokslut över ett yrkesliv. En summa som med smärtsam tydlighet visar vad och vem som värderas på arbetsmarknaden. För välfärdens kvinnor synliggör pensionen år av orättvisa arbetsvillkor och skeva löner.

Margareta har under större delen av sitt yrkesliv arbetat heltid inom äldreomsorgen. Först som vårdbiträde och sedan som undersköterska. På grund av problem med höfterna, som delvis beror på allt spring i trappor när hon arbetade inom hemtjänsten, var hon tvungen att gå i pension vid 63 års ålder.

Sedan hennes sambo gick bort för några år sedan, minns Margareta allt sämre och behöver nu själv hemtjänst. Margaretas dotter berättar att ”trots att min mamma vårdat andra människor under större delen av sitt liv, har hon svårt att ta emot hjälp”.

Margareta får 9 300 kronor i pension varje månad. Hyran ligger på 3 800 kronor. Utöver det har hon kostnader för telefon och el på cirka 800 kronor. Hemtjänsten ligger på 1 800 kronor. Utöver det tillkommer utgifter för färdtjänst, mediciner och läkarbesök. Hemtjänsten har ett ICA-kort där det sätts in 1 000 kronor varje månad som de handlar mat för till Margareta. När alla nämnda utgifter är betalda, finns cirka 1 000 kronor kvar som ska räcka till ytterligare matinköp, kläder och andra nödvändigheter som livet kräver.

Margaretas dotter tycker att hennes mamma behöver fotvård då och då, eftersom mammans fötter är ”hemska”. Och att Margareta ska gå till frissan någon gång ibland. Men då säger alltid hennes mamma ”Herregud, det har jag inte råd med!”. Och det har egentligen inte Margareta. Som tur är finns det ett konto med pengar som Margaretas sambo lämnade efter sig när han gick bort för några år sedan. Där går Margaretas dotter in och hämtar pengar varje månad för att täcka upp för de utgifter som Margaretas pension inte räcker till.

Det här är bara en av alla de orättvisa livshistorier som Kommunals pensionerade kvinnor tecknar. För trots att många av de kvinnor som arbetat inom Kommunals yrken har ett långt arbetsliv bakom sig har de låga pensioner. Omfattande deltidsarbete, låga löner och kanske inte orken att arbeta fram till 65 års ålder har satt sina spår i pensionsutbetalningarna.

Det är dags att arbetsgivare och politiker tar sitt ansvar för att förbättra kvinnors förutsättningar på arbetsmarknaden. De ojämställda lönerna och dåliga arbetsvillkoren måste rättas till. För det kan väl ändå inte vara meningen att välfärdens kvinnor ska tvingas leva på sin partners besparingar för att klara sig ekonomiskt på ålderns höst?

onsdag 25 mars 2015

Av Anna-Karin Wall

KATEGORIER: Arbetsmarknad, Jämställdhet

TAGGAR: Annakarin Wall, pension

Kommunals utredare