Kommunals utredare

Den omöjliga diskussionen

I förra veckan arrangerade Forum för Health Policy en workshop på temat How should Health Care respond to the growing patient role? En välbesökt tillställning som lockade både politiker, forskare, förvaltningstjänstemän och profession. Det starkaste intrycket som jag tar med mig är hur omogen diskussionen om patientcentrering fortfarande är.

Professor Richard B. Saltman inledde med att prata under rubriken Trends in clinical and policy related decisions about health and healthcare in other health systems in response to the new role of the patients. Han konstaterade att patientcentrering inte är något nytt i sjukvårdssammanhang, diskussionen har pågått sedan tidigt 1990-tal, men att hälso- och sjukvården är en koloss svår att förändra. Det återstår insatser för att möta patienternas behov och preferenser.

Docent Paula Blomqvist presenterade en rapport från Uppsala universitet – Patientcentrering i Sverige – aktuella initiativ . Rapporten går igenom de senaste årens reformer och analyserar hur de påverkat patientcentreringen, rapportförfattarna menar att huruvida vårdvalsreformerna lett till positiva effekter i detta avseende är en öppen fråga.

”Vi vet exempelvis att yngre, mer välutbildade personer har lättare att artikulera sina behov än äldre och att de i högre utsträckning gör aktiva val av vårdgivare och behandling. När det gäller informationen till patienterna om olika vårdgivare måste den anses bristfällig. Som regel saknas relevant, jämförbar och uppdaterad kvalitetsinformation som kan ligga till grund för patienternas val. Vårdanalys visar dessutom i en ny rapport att svenska patienter i betydligt lägre utsträckning än i andra länder upplever att deras vård är samordnad – en central kvalitetsaspekt ur ett patientcentreringsperspektiv som alltså inte tycks ha förbättrats genom vårdvalet.”

Det är nu jag börjar räkna. Hur många sekunder ska det ta denna gång? Det tar cirka tio sekunder sedan rycker det i armen på en äldre herre i kostym längst bak i rummet: ”Så du menar att vi ska backa tillbaka 30 år i tiden till när vi inte fick välja vårdcentral?” Nu hamnade vi där igen! Det verkar vara stört omöjligt att prata om för- och nackdelar med utförarvalfrihet utan att hamna i ytterligheterna att vi ska tillbaka till 80-talet alternativt att dagens vårdvalssystem är helt oproblematiskt. Om målet är ökat inflytande för patienten (även de oartikulerade patienterna som inte gör aktiva val) och utvärderingar  visar att vårdval i flera avseenden inte leder dit så borde det vara tämligen okontroversiellt att för en konstruktiv diskussion om behovet av reformer för att nå målet.

I rapporten Lapptäcke utan sömmar  lyfter Kommunal särskilt upp gruppen sjuka äldre och deras behov av en primärvård som svarar mot behovet av samordning med de kommunala omsorgsinsatserna. En grupp med stora vårdbehov men med dåliga förutsättningar att navigera i dagens valfrihetssystem inom primärvård och hemtjänst. Det vore önskvärt att flytta den polariserande debatten om utförarvalfrihet till att handla om hur dessa patienter ska få ett större inflytande över innehållet i vården och omsorgen samt om hur professionen ska få ökade möjligheter att möta deras behov. Men det verkar vara en omöjlig diskussion.

tisdag 17 februari 2015

Av Emma Ölmebäck

KATEGORIER: Hälsa

TAGGAR: patientcentrering, sjukvård, valfrihet