Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

Pensionen – kvinnors kvitto på ojämställdheten

Pensionen är det ekonomiska bokslutet över ett yrkesliv. Olika faktorer – frivilliga och ofrivilliga, medvetna och omedvetna – utmynnar i den månadssumma som ska trygga tillvaron som pensionär. I bokslutet framgår smärtsamt tydligt vad och vem som värderas på arbetsmarknaden. För välfärdens kvinnor synliggör pensionen år av orättvisa arbetsvillkor, skeva löner och ett ojämställt familjeliv.

I januari släppte Kommunal rapporten ”Pensionen – en kvinnofälla”. Den visar svart på vitt att kvinnor och män lever i olika ekonomiska verkligheter som pensionärer. Låga löner, omfattande deltidsarbete och perioder med att vara hemma med barn har satt djupa spår i välfärdens kvinnors pension.

Trots ett långt arbetsliv i välfärdens tjänst är sju av tio av Kommunals kvinnliga pensionärer beroende av garantipension, eller det som tidigare hette fattigpension. Ett slags minimipension som egentligen ska vara till för dem som arbetat lite eller inte alls under ett yrkesliv.

I genomsnitt har en Kommunalpensionär som är kvinna 4 000 kronor mindre att leva på i månaden än en Kommunalpensionär som är man. Jämförs en kvinna som är pensionär, och som tidigare har arbetat inom Kommunals yrken, med en genomsnittlig manlig pensionär är skillnaden hela 7 500 kronor i månaden.

Även om pensionssystemets finansiering behöver stärkas krävs det omfattande åtgärder för att göra arbetsmarknaden mer jämställd. Kvinnor i arbetaryrke tjänar sämre än män i arbetaryrken, deltidsarbetet i kvinnodominerade arbetaryrken är utbrett och kvinnor är föräldralediga fyra gånger så länge som män.

I det nya pensionssystemet, som snart fasat ut det gamla, råder livsinkomstprincipen. Det innebär att det som betalas in i ena änden är vad som kommer ut i den andra. Det gör det än viktigare att komma tillrätta med orättsvisa arbetsvillkor, skeva löner och ett ojämställt familjeliv. Annars kommer skillnaderna i vad kvinnor och män får i pension att öka.