Kommunals utredare

Advokatbyråer ska inte avgöra krav vid upphandling

I veckan deltog jag i en debatt på Upphandlingsdagarna i Stockholm. Temat var ”Hållbarhet till varje pris”? angående vilka sociala och miljömässiga krav som kan ställas vid offentliga upphandlingar.

Jag förde fram min uppfattning att man måste skilja på vad man köper och hur man köper där utrymmet för att bestämma vad är stort så länge man gör det på rätt sätt. Man måste genomföra upphandlingen på ett öppet, transparent och icke-diskriminerande vis och man måste ta hänsyn till att de krav man ställer är proportionella i förhållande till de syften man vill uppnå.

Jag fick mothugg från Helena Rosén Andersson, delägare på Lindahls advokatbyrå i Göteborg, som förde fram en delvis annan uppfattning. Hon ansåg att man bör utgå från de lagar som gäller i Sverige och inte kräva mer än detta. Hon såg problem med att ytterligare krav riskerar att fördyra upphandlingarna, och dessutom göra processen krånglig. Hon varnade för att vi är på väg mot en situation med just hållbarhet till varje pris – där priset riskerade att bli för högt.

Debatten var intressant om man sätter den i perspektiv till den stora makt som advokatbyråerna har i upphandlingsfrågorna. Många kommun- och landstingspolitiker vill idag ställa krav på hållbarhet, miljömässighet, sysselsättningsfrämjande åtgärder, kollektivavtal, personalövertagande osv. Men eftersom det finns en juridisk osäkerhet kring vad man får kräva och hur man ska göra vänder man sig till de stora advokatbyråerna för att få spetskompetens i frågorna. Byråerna avråder då ofta från att ställa dessa krav. Man anför då ofta som skäl att just osäkerheten kring kravens laglighet ökar ”överklaganderisken”, något som man av olika skäl vill hålla nere.

Denna utveckling är enligt min mening värd att uppmärksamma. Advokatbyråerna gör precis det som kan förväntas av dem – de beskriver den ”säkra” vägen. Men därmed kan de aldrig klandras och behöver heller inte stå till svars för sina bedömningar. Efter att läst en hel del rättsutredningar gjorda av de stora advokatbyråerna kan jag konstatera att det förekommer att man uttrycker sig på sätt som man inte har täckning för. Och alltid i den riktningen som talar för att kommunen eller landstinget inte ska ställa ett visst krav.

Och detta är politik! Vad som är samhällekonomiskt effektivt, kvalitet i välfärdstjänsterna, vilka arbetsrättsliga krav som ska gälla vid upphandling av färdtjänst eller kollektivtrafik, de är frågor som inte advokatbyråer borde ha med att göra. Det är politiska övervägningar och jag menar att dagens situation leder till ett märkligt resultat där det blir svårt att ställa beslutsfattarna till svars.

Från Kommunals håll har vi sagt, bl.a.  i en artikel i Dagens Samhälle  att vi anser att ett steg för att få en bra belysning av förutsättningarna i en viss upphandling – och vilka krav som därmed är lämpliga – vore en formaliserad ordning för hur relevanta aktörers kunskap ska tas till vara. Det borde vara en självklarhet att man inför och under en upphandling har kontakt med branschens företag och de fackföreningar som organiserar personalen i verkssamheten och för dokumenterade samtal.

Då kan man få igång en diskussion kring vad som vore bra krav, såväl sociala och miljömässiga som på verksamhetens kvalitet. Och jag kan lova – det minskar överklaganderisken!

torsdag 29 januari 2015

Av Oskar Taxén

KATEGORIER: Fackligt arbete, Upphandlingar & driftsformer

TAGGAR: offentlig upphandling, Upphandlingsdagarna