Kommunals utredare

Vita jobb – även i grön sektor

Stockholms Stadshus meddelade här om veckan att de tänker införa en upphandlingsmodell som kallas Vita jobb i början av nästa år. Idén med modellen är det precis så bra som det låter; att stävja svarta jobb och att främja vita jobb som ger rätt lön, ersättning och arbetstider i linje med branschens kollektivavtal.

Enligt Dagens Nyheter berättar borgarrådet Roger Mogert att alla Stockholm stads upphandlade entreprenader, så som städning, sophämtning, byggprojekt och äldreomsorg ska omfattas av modellen. Syftet är att alla tjänsteföretag som utför någon form av kommunal verksamhet ska följa de flesta av villkoren i kollektivavtalen mellan fack och arbetsgivare. Modellen innebär att huvudentreprenören ansvarar för att även underleverantörer följer samma regler, och gällande lagar. Varje år görs upphandlingar för mångmiljardbelopp, då måste det gå rätt till. I dag göder vi dessvärre en svart sektor och får på många områden ganska dålig valuta för våra skattepengar.

Vita jobb har utarbetats i samarbete mellan kommuner och fackföreningar som drabbats av svartjobb. I modellen ingår att utföraren måste tillåta kontroll av att kraven följs. De berörda facken går in som konsulter för kommunens räkning och kontrollerar att kraven följs i de upphandlade verksamheterna. På så vis kommer fackföreningarnas branschkunskap och befintliga organisation kommunerna tillgodo. Personligen tycker jag att det är både rimligt och smart. De lagar och det system med kollektivavtal som reglerar arbetsmarknaden i Sverige ska följas, för att man som företagare ska få ta del av det gemensammas resurser genom att leverera till offentlig sektor. Det är vad vita jobb handlar om.

Gott så.

Men vi behöver mer. Det räcker inte att tjänsteföretagen omfattas av Vita jobb. Det borde också ställas krav på att leverantörer av varor, så som livsmedel, lever upp till motsvarande krav. Det skulle innebära att även producenter som levererar råvaror till måltider inom äldreomsorg och på förskolor måste erbjuda löner och villkor i linje med branschens kollektivavtal, för att få leverera. Likaså skulle de bemanningsföretag som leverantörerna eventuellt använder behöva göra det samma.

Det skulle förändra vardagen för många lantarbetare. Inte minst för migrant-lantarbetare. Det vill säga många av de som jobbar inom odling och djuruppfödning hos leverantörer och underleverantörer till Stockholms stad. En del av dem skulle nämligen att få bland annat mångdubblade löner och samtidigt reducerad arbetstid, om kollektivavtalsliknande villkor tillämpades även i deras företag.

Mycket gott så.

Men vi behöver ännu mer. Jag tycker att det vore både rimligt och smart att övriga krav som det offentliga ställer på livsmedelsproduktionen också ställs i den offentliga konsumtionen, närmare bestämt i de offentliga måltiderna.

Det är inte bara vår arbetsmarknadsmodell som kan bidra till hög kvalitet i livsmedelsproduktionen. Kvaliteten utgörs också av politiska krav på djurskydd, arbetsmiljö, livsmedelssäkerhet och miljöskydd. Det handlar om krav som både Kommunal och det offentliga värnar i livsmedelsproduktionen.

Men för att de här kraven ska vara effektiva och leda dit de syftar, behöver det ligga produkter som producerats enligt dessa krav på tallrikarna i de offentliga måltiderna. Dessvärre gör det väldigt sällan det i dagsläget, och det har stor betydelse för livsmedelsproduktionen. Varje dag serveras tre miljoner offentliga måltider i Sverige, och varje år köper svensk offentlig sektor livsmedel för 8,7 miljarder kronor.

Problemet med att inte ställa krav i offentlig upphandling av livsmedel som motsvarar de etiska, sociala och ekologiska kraven på den svenska livsmedelsproduktionen, är att offentlig sektor accepterar och till och med främjar sådana produktionsmetoder och förhållanden som inte tillåts i Sverige.

Då ligger det nära till hands att fråga sig vad dessa krav syftar till. Men det vet vi, de syftar kort uttryckt till att garantera hög kvalitet och livsmedelssäkerhet och en hållbar livsmedelsproduktion. Och att inte efterfråga denna kvalitet till offentlig verksamhet är kontraproduktivt mot dessa mål. Det blir inte bra när det offentliga å ena sidan sätter upp regler mot något som det å andra sidan väljer att gynna. Det ger fel signaler och det leder till fel resultat.

Alltså, såväl Stockholms stad som landets övriga kommuner plus landstingen, borde ställa krav på sina leverantörer av livsmedel, och på deras underleverantörer, både enligt Vita jobb och enligt de lagar och krav som reglerar livsmedelsproduktionen i Sverige.

Först då går det att få ut maximal effekt och nytta av de system man står bakom.