Kommunals utredare

Förändrad assistansersättning – ännu en översyn av ersättningssystemet.

Det är inte första gången en utredning lämnar förslag om ändringar i utformningen av ersättning för personlig assistans. Trots flera ändringar fortsätter kostnaderna att öka. Under våren presenterade assistansersättningsutredningen sitt betänkande om en förändrad assistansersättning, SOU 2014:9. Kommunal anser att flertalet av utredningens förslag är bra och att de leder till en förbättrad situation för både brukare och anställda inom personlig assistans. Negativt är att utredningen inte innehåller en konsekvensanalys av sina förslag ur ett arbetstagarperspektiv.

När lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, trädde ikraft 1994 var målgruppen för insatsen ungefär 6 000 personer, med i genomsnitt 40 assistanstimmar i veckan till en beräknad kostnad av 2,4 miljarder kronor (prop. 1992/93:159). Målgruppen blev mycket större än vad lagstiftarna hade tänkt sig, se diagram 1. År 2013 var antalet brukare närmare 16 000, vilket är 10 000 fler än det var tänkt. En viktig orsak till ökningen är att flera nya grupper har tillkommit.

Ökningen av antalet brukare och antalet timmar per brukare har resulterat i allt högre statliga utgifter för assistansersättning, se diagram 2. Utredningen visar att statens utgifter för assistansersättning, i löpande priser, har ökat från cirka 3,5 miljarder kronor år 1994 till 28 miljarder kronor år 2013.

Diagram 2. Procentuell förändring av antalet brukare, timmar per brukare och schablonen i fasta priser, åren 1997–2013.

Regeringen och riksdagen har tillsatt flera utredningar som alla har lämnat förslag på åtgärder för att bromsa kostnadsutvecklingen. Den nya utredningen föreslår inte en ny modell för assistansersättning – timschablonen blir kvar. Det ska däremot bli tydligare hur ersättningen är fördelad på löne- och lönebikostnader respektive övriga kostnader. När det gäller brukare med stora behov ska de i samband med ordinarie behovsbedömningen kunna bli beviljade en högre ersättning genom en tilläggsschablon. Enligt förslagen ska ersättningen även täcka arbetsgivarens kostnader när den ordinarie assistenten är sjuk. Det skulle kunna leda till ökade incitament för arbetsgivare att bedriva ett förebyggande arbetsmiljöarbete.

Andra förslag påverkar relationen mellan brukare, anordnare och personliga assistenter. Det kommer bland annat att bli förbjudet för brukaren att själv vara anställd som arbetsledare för sin egen assistans. Ett annat förslag är att alla anordnare ska teckna ett skriftligt avtal med brukaren om assistansens kvalitet och brukarens inflytande. Sådana avtal skulle kunna minska intressekonflikter och problemområden mellan involverade aktörer – brukare, anordnare, anhöriga och personliga assistenter. Tyvärr lämnar utredningen inga konkreta förslag på innehåll i de skriftliga avtalen eller hur tillsynen ska vara utformad. Behovet av att tydliggöra relationerna är stort (Kommunal (2004), Personliga assistenters arbetssituation.

Flera brukarorgansationer är mycket kritiska till utredningens förslag . Även arbetsgivareorganisationer är kritiska till förslagen.

På den kommunala sidan har Sveriges socialchefer lämnat ett mer positivt yttrande.

Assistansersättningens utformning har stor betydelse för medlemmarnas arbetssituation. Det är därför viktigt att ersättningen möjliggör en verksamhet av hög kvalitet, att den är konkurrensneutral mellan anordnare och att den inte påverka lönebildningen. Det ska bli intressant att följa Försäkringskassan rapportering av kostnadsutvecklingen. Ingen utredning har hittills lyckats dämpa kostadsutvecklingen för assistansersättningen.

tisdag 24 juni 2014

Av Anna Spånt Enbuske

KATEGORIER: Arbetsmarknad, Kommunal ekonomi, Välfärd

TAGGAR: LSS, personlig assistans, SOU