Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

Hos Almega är man troende – resten av oss vill ha fakta

I mitten på maj gick remisstiden ut för Socialdepartementets utredning Framtidens valfrihetssystem – inom socialtjänsten (SOU 2014:2). Utredningen väckte viss uppståndelse då utredaren föreslog att det skulle bli obligatoriskt för alla kommuner att erbjuda valfrihet mellan minst två utförare (utförarvalfrihet) inom hemtjänsten.

Kommunal lämnade en kritisk remiss då förbundet ansåg att utredningen saknade såväl vetenskapligt underlag för beskrivningen av dagens situation som konsekvensanalys av de förslag som presenterades. En sammanfattning av remissen publicerades i form av en gemensam debattartikel med LO. Jag skrev även en egen kommentar vad gäller de juridiska förutsättningarna för att erbjuda utförarvalfrihet.

När andras remisser nu publiceras är mönstret tydligt, de flesta tunga remissinstanser delar Kommunals kritik. I mer eller mindre inlindat språk säger man detsamma: utredningen ger ingen ökad kunskap och saknar grund för sina förslag. Några nedslag:

SKL Trots att det inte har gått att visa på några större effekter vad gäller kvalitet och effektivitet efter att ha infört valfrihetssystem enligt LOV väljer utredaren att föreslå att valfrihetsystem genom upphandling införs i samtliga kommuner inom hemtjänst för såväl yngre som äldre personer utifrån fördelarna för brukarna. SKL delar inte denna uppfattning bl.a. för att det i utredningen inte framkommer att just upphandling av valfrihetssystem skulle stödja detta (hela yttrandet).

Statskontoret avstyrker utredningens förslag om att införa en lagstadgad skyldighet för kommuner att införa valfrihetssystem inom hemtjänsten. Det underlag och den analys utredningen presenterar ger inte tillräckligt stöd för förslaget (hela yttrandet).

Myndigheten för vårdanalys är inte övertygad om den bedömningen som utredningen gör att förväntade effekter avseende kostnader, kvalitet och effektivitet kommer att få ökat genomslag i takt med att valfrihetssystem etableras och att fler brukare gör aktiva val (hela yttrandet).

Riksrevisionen har tidigare konstaterat att varken regering eller Socialstyrelsen besitter nödvändig kunskap om konsekvenserna av de avtal som kommunerna sluter med utförarna inom privat äldreomsorg. Dessa avtal är avgörande för kommunernas möjligheter att ställa krav och följa upp verksamheten. Saknar de statliga aktörerna kunskap om hur äldreomsorgsmarknaden fungerar finns risk att reformer genomförs utan att tillräckligt beslutsunderlag har inhämtats. Av betänkandet framgår att statens kunskaper om de kommunala marknaderna fortfarande är bristfälliga, bl.a. när det gäller kunskapen om brukarnas inställning till möjligheten att välja i enlighet med LOV. I betänkandet framgår att de undersökningar som finns vad gäller valfrihetssystemets påverkan på kvalitet pekar åt olika håll. Det finns därför en risk att staten förlitar sig i allt för stor utsträckning på olika brukarundersökningar vilket inte är tillräckligt för att förstå hur valda marknadslösningar bidrar till att de övergripande målen i socialtjänstlagen nås (hela yttrandet).

Efter att tagit del av dessa instansers kritik av utredningen blir det närmast skrattretande, alternativt sorgligt, att läsa Almegas svar på vår debattartikel. Den näringspolitiska chefen, Ulf Lindberg spar där inte på krutet utan slår fast att vi från facket visar ”förakt för enskilda individers egna vilja”. Jag kan inte förstå Almegas position som någon annan än att de inte är intresserade av fakta. De är troende.