Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Vem ska bestämma i hemtjänsten?
På Dagens samhälles debattsida skriver idag Annelie Nordström, förbundsordförande i Kommunal, tillsammans med Heike Ekers, Akademikerförbundet SSR, och Curt Persson, Pensionärernas riksorganisation, om Äldrecentrums nya rapport “Vem ska bestämma vad i hemtjänsten?”.
Rapporten har tagits fram av Ingrid Hjalmarsson på Äldrecentrum som gjort en djupdykning i systemet för att fördela och bevilja hemtjänst – den kommunala biståndshandläggningen. Rapporten tar sin utgångspunkt i att hur hemtjänst och äldreomsorg fördelas har en avgörande betydelse för personalens arbetsvillkor och för vilken vård och omsorg som äldre får. Och det faktum att många äldre, biståndshandläggare och hemtjänstpersonal inte är nöjda med den nuvarande situationen och de konsekvenser som det medför.
Rapporten baseras på en omfattande litteraturgenomgång, men beskriver också några exempel från olika delar av landet där biståndshandläggningen och hemtjänsten har organiserats annorlunda.
Ett sådant välkänt exempel är Linköping där den mer traditionella biståndshandläggningen har frångåtts till förmån för en förenklad variant när det gäller enklare hjälpinsatser av servicekaraktär, som exempelvis städning av hemmet. När äldre Linköpingsbor på grund av hög ålder och nedsatt förmåga behöver hjälp tar de kontakt direkt med en av hemtjänstutförarna, istället för att vända sig till kommunens biståndshandläggare. Det formella beslutet tas fortfarande av en biståndshandläggare, men den initiala överenskommelsen görs direkt mellan den äldre och hemtjänstutföraren. Fördelen är att äldre får mer inflytande över vilken hjälp som beviljas och kommunens administration minskar, vilket ger utrymme för biståndshandläggarna att ha en mer vägledande roll och de kan dessutom lägga mer tid på uppföljning för att säkerställa att den äldre verkligen får den hjälp som han eller hon behöver.
I Lidköping finns ett annat hyllat exempel som också beskrivs i rapporten. Där har man satsat mycket på förebyggande insatser och på förändringar som ska underlätta vardagen för äldre. Äldreomsorgen är organiserad i hemvårdsgrupper som har ett begränsat geografiskt ansvar. I hemvårdsgrupperna samarbetar olika professioner i ett välutvecklat teamarbete. Det är snarare regel än undantag att äldre har sammansatta och komplicerade behov på grund av olika sjukdomar och funktionsnedsättningar. Samordningsbrister mellan kommuner och landsting, och också mellan olika aktörer inom kommunen och landstinget, ger ett svåröverblickbart system där kroppens sammansatta behov finfördelas i små beståndsdelar för att pressas in i en stuprörsorganisation. Med ett teamarbete som samlar olika yrkeskategorier och kompetenser finns helt andra förutsättningar att se till hela människans behov och också hur dessa samspelar och hänger ihop med varandra. För det gör nämligen kroppen – även om det kan vara svårt att förstå utifrån hur vården och omsorgen på vissa håll är organiserad.
Rapporten pekar också på det som är helt avgörande för en välfungerande hemtjänst av hög kvalitet; nämligen att personalen som arbetar inom hemtjänsten får förutsättningar att göra ett professionellt arbete. Idag saknar personalen många gånger de förutsättningarna. Det krävs egentligen inte någon expertkunskap för att identifiera vad som saknas, utan många gånger – alldeles för många gånger – är det så grundläggande som tillräckligt med tid, flexibilitet i meningen att personalen ska kunna påverka och anpassa insatserna efter den äldres dagliga behov och inte minst personalkontinuitet. Omsorg utförs i en relation. För att skapa trygghet och bygga förtroende i den relationen krävs personalkontinuitet. Det kan inte poängteras nog vilken betydelse det har för hemtjänstens kvalitet.
Anna Werklin Ahlin
Utredningsenheten
