Vem är inte en potentiell anhörigvårdare/anhörigomsorgsgivare?

Det var en klar och solig morgon i slutet på förra veckan när jag satte mig på pendeltåget norrut för att delta i ett möte som skulle hållas på temat ”Arbetsgivare för anhöriga ”. På vägen dit ångrade jag lite grann att jag inte hade tänkt mig för innan jag åtog mig uppdraget, med tanke på att jag ligger efter i mina övriga åtaganden. Men efter en kort monolog kom jag ändå fram till att det enda rätta var att fortsätta framåt med en öppen och nyfiken inställning och förvärva nya insikter och infallsvinklar.

Anhörigfrågan är en engagerande fråga för Kommunal som bland annat under 2011 har lanserat den uppmärksammade rapporten av Ulrika Lorentzi Hänger din mammas trygghet på dig?

Arrangörernas avsikt med mötet som jag gick på var att sammanföra arbetsgivare och andra samhällsaktörer och öppna ett forum för en bredare dialog om villkoren för förvärvsarbetande anhörigvårdare/ anhörigomsorgsgivare/anhörigstödjare. På svenska språket finns inte ett samlat begrepp som skulle kunna beskriva alla som förvärvsarbetar samtidigt som de ger omsorg till gamla föräldrar, svärföräldrar, till sjuka eller funktionshindrade närstående. Begreppsfrågan tar bland annat Marta Szebehely upp i sin artikel Anhörigomsorg till vilket pris? där hon relaterar det till den anglosaxiska beteckningen ”working carers”.

Både i Kommunals rapport och i Marta Szebehelys artikel framgår att antalet anhöriga som ger omsorg till närstående har ökat successivt under flera decennier. Ökningen av anhöriginsatser går hand i hand med minskningen i den offentligt finansierade äldreomsorgen och med ökningen i andelen omsorgsbehövande äldre i befolkningen. Naturligtvis kostar detta samhället i form av uteblivna skatteinkomster (både skatt på löneinkomst och konsumtionsskatt som till exempel moms) då över 100 000 förvärvsarbetande helt eller delvis lämnat arbetsmarknaden. Också de anhöriga förlorar ekonomiskt på sina insatser.

Mötet hade mottot ”ett anhörigvänligt arbetsliv” och lyfte fram en rad olika aspekter däribland att ge ”anhörigskapet” lika formell status som föräldraskapet. Idag är det många arbetsgivare som på olika sätt underlättar för sina anställda i dessas stressfulla vardag som delar sig mellan förvärvsarbetet och omsorgen om närstående. Dock är detta inte alla anhöriga förunnat eftersom det brukar avgöras av enskilda chefers välvilja och formaliseringen skulle leda till att alla fick stöd.

Även anhöriganställning diskuterades och representanter från Gävle kommun berättade att kommunen arbetar aktivt för att vara en anhörigvänlig kommun dels för att höja sin attraktivitet som arbetsgivare, och dels för att bemöta den framtida bristen på arbetskraft.

I dialogen belystes de dilemma som eventuell formalisering av ”anhörigskapet” och anhöriganställningar skulle föra med sig. Givet att majoriteten av anhörigomsorgsgivarna är kvinnor är risken stor för att jämställdheten skulle backa ytterligare några steg. Vidare skulle anhöriganställning på deltid eller i tidsbegränsandeformer ytterligare försvåra kampen för heltider och tillsvidareanställningar.

Frågan är stor och den berör hela befolkningen eftersom många redan är anhörigomsorgsgivare och alla är potentiella sådana. En dialog i denna fråga kan betraktas som en fortsättning på debatten om jämställdheten, om välfärdens resurser och om äldreomsorgens framtid, fast ur ett lite annorlunda perspektiv.

torsdag 13 mars 2014

Av Yeshiwork Wondmeneh

KATEGORIER: Äldreomsorg, Jämställdhet, Välfärd

TAGGAR: anhörigomsorg, anhörigvård

Kommunals utredare