Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Ny SNS-rapport väcker hopp om en intressant välfärdsdebatt
Häromåret var jag på ett seminarium om äldreomsorg där grundfrågan var Hur ska vi slippa avspolningsbara plastgolv i äldreomsorgen? Diskussionen handlade om vilka ersättningssystem och skattesubventioner som säkrar möjligheten för rikare människor (”vi”) att ha råd att med egna privata pengar ”toppa upp” en äldreomsorg som inte ansågs hålla måttet. Tanken om en offentligt finansierade äldreomsorg av hög kvalitet som möter brukarnas behov var helt apart i sammanhanget.
Jag kom och tänka på avskyn för de avspolningsbara plastgolven på SNS seminarium igår om Konjunkturrådets rapport 2014. Hur får vi råd med välfärden? Utgångspunkten för seminariet och rapporten var en helt annan. En av rapportförfattarna, nationalekonomen Jesper Roine, beskriver grundtanken på bloggen Ekonomistas:
”Sammantaget tror vi att det finns stora möjligheter att även framöver finansiera en universell och i huvudsak kollektivt finansierad välfärdsmodell. En sådan modell har fungerat väl och vi pekar också i rapporten på en rad skäl till varför många delar av modellen till och med kan tänkas bli ännu viktigare i framtiden”
Enligt rapportförfattarna har vi råd med en offentligt finansierad generell välfärd som möter de flestas behov och att det finns goda skäl att hålla fast vid den modellen. Det vi behöver diskutera är hur modellen ska säkras.
Kan fördelarna med marknadssystem överföras?
Välfärdsstaten har tre roller – den organiserande, den finansierande och den producerande rollen. Rapportförfattarna menar att välfärdstatens grundläggande mål har tydliga samband med den organiserande och den finansierande rollen, men att det inte är lika uppenbart att det måste vara den offentliga sektorn som producerar. De förordar ett pragmatiskt förhållningssätt som med fokus på att ”säkerställa att utförandet sker på bästa möjliga sätt för användare och skattebetalare”.
Rapporten är pedagogisk och ärlig när den beskriver att valet står mellan två ofullkomliga system – ett byråkratiskt system som inte självklart styr mot kostnadseffektivitet och ett ofullkomligt marknadssystem där användaren av tjänsten (enskilda medborgare) är skild från den som betalar (det politiska systemet). Många av fördelarna med ett marknadssystem bygger på att den som köper också är den som betalar – det blir ett direkt utbyte. Rapportförfattarna frågar sig ”om några av fördelarna kan överföras till utförandet av välfärdstjänster utan att kravet på allmän och lika tillgång för hela befolkningen äventyras”.
Frågan blir hängande i luften utan svar. Min förhoppning är att debatten framöver kommer handla om detta; om marknadslösningar kan förenas med kravet på allmän och lika tillgång till välfärd och hur vi säkerställer att utförandet sker på bästa möjliga sätt för användare och skattebetalare. Det är mycket intressantare än hur de rika ska få slippa plastgolv.
Ps. Rapporten presenterades även på gårdagens DN debatt
fredag 17 januari 2014
Av Ulrika Lorentzi
Utredningsenheten
