Kommunals utredare
Fakta, analyser och kommentarer
Ja till bättre äldreomsorg – men är det verkligen en lagändring som behövs?
I lördags föreslog äldreminister Maria Larsson (KD) på DN-debatt en ändring i Socialtjänstlagen för att ge kommuner möjlighet att avskaffa biståndshandläggningen. Detta skulle innebära att en äldre person som är i behov av stöd i vardagen skulle kunna vända sig direkt till en hemtjänstutförare, istället för en av kommunens biståndshandläggare. Men skulle en ny lag komma tillrätta med de brister som vi ser i äldreomsorgen?
Biståndshandläggning är myndighetsutövning som ska säkerställa att samhällets resurser går till dem som har behov av stöd och hjälp. Grundprincipen är att behovet, och inte exempelvis ekonomiska förutsättningar, ska vara styrande. Biståndshandläggning är således en metod att rättssäkert fördela omsorg efter behov. Att göra om lagen för att tillåta en enklare form av biståndshandläggning behöver inte nödvändigtvis hota den viktiga grundprincipen, det beror helt på hur det nya förslaget ser ut. Att flytta resurser från byråkrati till faktisk omsorg är bra, men får aldrig ske på bekostnad av jämlikhet och rättssäkerhet.
Maria Larsson motiverar en ny lag med att den skulle öka äldres självbestämmande och minska kommunernas administration. Sedan 2006 får kommunerna bevilja enklare hjälpinsatser av servicekaraktär utan att det görs en individuell biståndsbedömning. Enligt Socialtjänstlagen ska den äldre ges inflytande i biståndsprocessen och vara med och påverka hemtjänstinsatsernas utformning, genomförande och även ha möjlighet att vara med och bestämma när hemtjänstpersonalen ska göra sina besök. Att äldre saknar inflytande i praktiken beror således inte på att det saknas sådana bestämmelser.
I våras presenterade Kommunal tillsammans med Akademikerförbundet SSR en rapport om biståndshandläggning och hemtjänst. I den beskrivs hur brister i våra respektive medlemsgruppers arbetsvillkor, biståndshandläggare och hemtjänstpersonal, försämrar omsorgens kvalitet och leder till att äldre berövas omsorg som de har rätt till.
Biståndshandläggarens uppgift är att utreda den äldres behov, fatta ett biståndsbeslut och regelbundet följa upp och uppdatera det beslutet, så att den äldre har rätt hjälpinsatser utifrån aktuellt behov. I praktiken innebär biståndshandläggarnas höga arbetsbelastning att de inte har möjlighet att göra grundliga utredningar. Beslut fattas baserat på telefonsamtal istället för hembesök och den regelbundna uppföljningen av biståndsbesluten uteblir i vissa fall helt.
Hemtjänstpersonal ska ge vård och omsorg utifrån biståndshandläggarens beslut. Detaljstyrning på minutnivå, snäva tidsscheman och förflyttningstider som saknar verklighetsförankring gör det till ett svårt, och i vissa fall omöjligt uppdrag. Genom att vända ut och in på sig själva, hoppa över rasten, springa lite snabbare och pussla med tider och hjälpinsatser får personalen det trots allt oftast att fungera, och äldre får den hjälp som de behöver, dock på bekostnad av omsorgens kvalitet och personalens hälsa.
Innan ett nytt lagförslag initieras skulle det kanske vara värt att testa att ge personalen, både biståndshandläggare och hemtjänstpersonal, förutsättningar att följa befintliga lagar. Det personalen i första hand behöver är inte en ny lagtext, utan bättre villkor. Trots allt är det så att oavsett vilket lagförslag riksdagen klubbar igenom kommer äldre att få god omsorg först när personalen får förutsättningar att ge äldre god omsorg.
Utredningsenheten
