Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

Äldreomsorg – att värna det medmänskliga i det mellanmänskliga

”Det är som om vi har försökt konstruera ett system för att människor inte ska behöva vara goda” sa ordförande för Demensförbundet, Stina-Clara Hjulström, i den debatt om äldreomsorg som Kommunal och Akademikerförbundet SSR arrangerade tillsammans i Almedalen.

Debatten utgick ifrån den förbundsgemensamma rapport som Kommunal och Akademikerförbundet SSR presenterade i början av juni, Matlåda, med eller utan samtal?. I rapporten, som du kan läsa mer om här, beskrivs kedjan från ansökan om hemtjänst hos en biståndshandläggare till hemtjänstpersonalen som har i uppdrag att utföra beviljade hjälpinsatsen i praktiken.

Att omsorg fördelas efter behov – och inte efter storlek på plånbok – är grundläggande för ett jämlikt samhälle och biståndshandläggningen är den process som ska säkerställa att äldre får den vård och omsorg som de behöver.

I rapporten beskrivs ett antal problem med hur det fungerar idag, ett exempel på det är biståndshandläggare som upplever att de är mer styrda av kommunens budget än av den äldres behov. Ett annat är en mycket pressad hemtjänstpersonal, som saknar tid till förflyttningar och som dagligen tvingas prioritera bort hjälpinsatser på grund av tidsbrist. 

Det finns anledning att fundera på om dessa problem är ett uttryck för att vissa kommuner har en dubbel agenda.  Har biståndshandläggningen på vissa orter blivit ett instrument för kommunen att kontrollera att tant Agda inte okynnesduschar på kommunens bekostnad – snarare än ett system för att fördela omsorg till äldre utifrån deras behov?

Formuleringen ovan kanske låter raljant, men faktum är att det som ofta glöms bort är att det i äldreomsorg finns en mycket liten risk för överkonsumtion. Många anhöriga och personal som arbetar med äldre kan snarare vittna om otaliga fall då äldre är ovilliga att ta emot hjälp som de i omvärldens ögon så väl behöver.

Detaljregleringar och kommuners kortsiktiga dumsnålhet styr fel och leder på sikt till att systemet med biståndshandläggning riskerar att lägga krokben för sig självt. Ivern att spara, styra och kontrollera kommer till sitt yttersta uttryck i hemtjänstpersonalens minut-för-minut scheman, som kanske lämpar sig vid ett mekaniskt löpande-band, men som inte hör hemma i en verksamhet som har som enda syfte att tillgodose människors mest grundläggande mänskliga behov.

Orimliga villkor bakbinder personalen och skalar bort det medmänskliga i den mellanmänskliga relation som omsorg är. Det är inte bara att kraftigt underskatta hemtjänstpersonalens kompetens, utan hotar på sikt en generös offentligt finansierad äldreomsorg.

För att värna den offentligt finansierade omsorgen som är en fundamental beståndsdel i ett jämlikt och jämställt samhälle måste detaljregleringar och snäva tidsscheman bort och förtroendet för personalens kompetens återupprättas. System ska inte och kan inte ersätta människors godhet – utan ska möjliggöra den.