Kommunals utredare

Matlåda, med eller utan samtal?

I går presenterade Kommunal och Akademikerförbundet SSR rapporten Matlåda med eller utan samtal. I rapporten beskrivs hur biståndshandläggares och hemtjänstpersonals bristfälliga villkor försämrar omsorgen om äldre, genom att både tid och hjälpinsatser kapas från de äldre i flera led.

I Sverige fördelas omsorg utifrån en behovsprövning. Det innebär att en biståndshandläggare utreder den äldres behov och fattar beslut om vilka insatser som han eller hon har rätt att få. Det är sedan personalen i hemtjänsten som utifrån biståndsbeslutet utför hjälpinsatserna i praktiken.

För att kvalitet i äldreomsorgen ska säkras krävs att hela kedjan från beslut till utförande håller ihop, och att det i alla led finns möjlighet för de olika yrkesgrupperna att arbeta professionellt. En korrekt och rättssäker handläggning är avgörande för en rättvis och rättssäker bedömning av den äldres behov av omsorg. Men om hemtjänstpersonalen inte har inflytande över omsorgen eller realistiska möjligheter att erbjuda de äldre god vård och omsorg undermineras biståndshandläggarnas beslut och i förlängningen hela idén med en behovsprövad tillgång till omsorg.

Villkoren för de som arbetar med äldre går hand i hand med kvaliteten i äldreomsorgen eftersom det är i mötet mellan omsorgstagare och omsorgsgivare som kvalitet uppstår – eller uteblir. Enda sättet att säkerställa att äldre får god omsorg är att se till att de som arbetar i sektorn har möjlighet att ge god omsorg.

I den undersökning som gjordes bland Akademikerförbundet SSR:s medlemmar som arbetar med biståndshandläggning framkom att de ofta har en hög arbetsbelastning. Över hundra omsorgstagare per handläggare är inte ovanligt. Vissa biståndshandläggare berättade också att de känner sig tvungna att helt eller delvis ta hänsyn till kommunens budget, istället för den enskildas behov.

Snäva biståndsbeslut får konsekvenser för omsorgen. En undersköterska i hemtjänsten berättar: 

Vi har ingen marginal, vi snackar ju minutrar. Fått beviljat en matlåda på 12 minuter. Det kan ju hända att du får vänta på röd gubbe och så går det fem minuter. Det finns ingen marginal menar jag.

Av de dryga 1 000 intervjuer som vi har gjort med hemtjänstpersonal kan vi dra slutsatsen att dåliga villkor och tidsmässigt snäva planeringar gör att både tid och insatser aldrig kommer de äldre till del.

Våra resultat visar:

– Tre av fyra som arbetar inom hemtjänsten uppger att äldre som de arbetar med inte har beviljats tillräckligt med hjälptid av biståndshandläggarna. 

–  Av den tiden som beviljats av biståndshandläggarna läggs inte all tid ut på personalens arbetsscheman. Endast knappt hälften menar att tiden som är utlagt på deras arbetsscheman motsvarar den biståndsbeslutade.

–  Slutligen är hemtjänstpersonalens arbetsscheman så snävt tilltagna tidsmässigt att de ibland saknar verklighetsförankring. Ett exempel på det är att var tredje dagligen saknar tid till att förflytta sig mellan omsorgstagarna.

Personalens dåliga villkor får konsekvenser för omsorgen. Var femte som arbetar inom hemtjänsten menar att biståndsbeviljade insatser uteblir minst någon gång i veckan. Och så många som var tredje vittnar om att det förekommer generella tidsminskningar, det vill säga att flera brukare fått kortad hjälptid utan att det har gjorts individuella bedömningar av deras behov.

Vanliga insatser som personalen tvingas prioritera bort är social samvaro, städning och hjälp i samband med dusch. Andra insatser som också nämndes i våra intervjuer var såromläggning, toalettbesök och tid till att lindra oro och ångest.

Ett arbete som går ut på att ta hand om andra människor är aldrig helt förutsägbart och möjligt att på förhand planera, och då särskilt inte i detalj. Oförutsedda situationer uppstår hela tiden. En sådan är om någon äldre är ledsen eller orolig, en annan är om en äldre har ramlat och är i behov av sjukvård. En person som arbetar i hemtjänsten upplever situationerna då omsorgstagare är ledsna och ensamma som extra svåra:

Jag tycker att det är när människor är rädda, ledsna, oroliga och när ångest förekommer hos brukarna. Då krävs det tid att prata, tillaga lite mat. Jag känner att det river väldigt mycket i hjärtat när det är många brukare kvar.

Det finns också anledning att ställa sig frågan: från vem försvinner tid och insatser? I pressade situationer är det lätt att se till den som skriker högst. Det finns en risk för att äldre som inte själva kan föra sin talan och ställa krav – eller som saknar anhöriga som kan göra det åt dem – missgynnas. Det är ett potentiellt jämlikhetsproblem som underminerar det generationskontrakt som innebär att vi i utbyte mot skatt kan förlita oss på att få tillbaka vård och omsorg av samhället när vi själva blir äldre och är i behov av hjälp.

Vi kan också konstatera att politiken inte kliver fram och tar det ansvar den borde; prioriteringar och uppgiften att pussla med alltför snålt tilltagna resurser läggs på den äldres, på hemtjänstpersonalens och på biståndshandläggarnas axlar. Neddragningar görs så långt ut i organisationen att få medborgare – väljare – får kännedom om bristen på resurser i äldreomsorgen och dess konsekvenser.

Det är viktigt att framhålla att det finns stora skillnader i villkor för biståndshandläggare och hemtjänstpersonal beroende på var i landet de arbetar. Det fungerar inte dåligt överallt, men på alltför många orter upplever båda yrkesgrupperna att de saknar grundläggande förutsättningar att kunna arbeta professionellt.

För en bättre omsorg ställer vi krav på att politikerna måste kliva fram och ta sitt ansvar, grundbemanning i äldreomsorgen måste öka och kontinuitet säkras genom god planering och uppföljning av insatser. 

SVT:s reportage om situationen i hemtjänsten:

Hemtjänstens schema – en omöjlig ekvation

”Kränkande mot vårdtagare och personal”

Hemtjänstens ”omöjliga” scheman ska utredas