Kommunals utredare

Skolan behöver även praktisk kompetens!

Häromdagen försökte min pappa förklara för mina barn vad han har sysslat med som civilingenjör i elektroteknik. Barnen föreslog att han dragit elledningar och så.

– Njae, sa pappa, jag kan inte det praktiska så bra, men jag kan räkna ut hur de ska dras.

Jag vet inte om barnen blev så imponerade men skillnaden mellan en yrkesutbildad elektriker och en högskoleutbildad civilingenjör går att beskriva. Det är tydligt att den praktiska kompetensen är något annat än den teoretiska och att de kompletterar varandra. Det är betydligt svårare att förklara skillnaden mellan en yrkesutbildad barnskötare och en högskoleutbildad förskollärare eller fritidspedagog, och på vilket sätt de kompletterar varandra. Samma sak med en yrkesutbildad undersköterska jämfört med en högskoleutbildad sjuksköterska.

Kommunals yrkesgrupper ses ofta bara som ”personal”, ”vuxna” eller ”händer” i omsorg och skola – inte som yrkesutbildade professioner. Därför är det glädjande att Skolverket i sin senaste lägesbedömning, som publicerades 2 maj, har med måttet ”årsarbetare med utbildning för arbete med barn” i förskolan. Skolverket konstaterar att 94 procent av förskolans 90 500 årsarbetare har utbildning för arbete med barn. Det står också att andelen förskollärare är 53 procent. Vilken utbildning de andra 41 procenten har står inte. En koll i Skolverkets statistik visar att barnskötarna är den klart största gruppen, 38 procent av årsarbetarna i förskolan.

I den korta texten om fritidshemmen i lägesrapporten står det däremot inget om vilken personal som arbetar där, bara att de blir allt färre. Hösten 2012 går det 20,1 barn per årsarbetare på fritidshem. För tjugo år sedan, 1990, var den siffran 8,3. Det konstateras också att fritidshemsgrupperna fortsätter växa. Idag är genomsnittet 40 barn per fritidshemsgrupp. Lite statistikletning på Skolverkets hemsida visar att inte nog med att det saknas ”händer” på fritidshemmen, de händer som är där sitter i allt högre utsträckning på människor utan rätt utbildning. En fjärdedel av årsarbetarna saknar utbildning för att arbeta med barn.

Ett kapitel i lägesbedömningen heter Professionen. Här hade man kunnat tänka sig en beskrivning av de olika professionerna som arbetar i skolan – vilka praktiska och vilka teoretiska kompetenser som behövs, hur de kompletterar varandra. Men icke. Professionen är lärare – lärare och förskollärare. Det handlar om tillgång på lärare och förskollärare, lärares tidsanvändning, lärares kompetensutveckling… Barnskötare nämns en gång, med anledning av att förskolelyftet har utvidgats till att även omfatta barnskötare och annan pedagogisk personal från 2013. Inte ens fritidspedagoger, som ju ändå har högskoleutbildning, omnämns.

Både Skolverket och Skolinspektionen har larmat om utvecklingen på fritidshemmen. Många fritidshem når inte sina mål. De kan inte heller utveckla den potential som finns i verksamheten att bidra till att skolan når sina mål. De här slutsatserna nämns inte alls analysen i Skolverkets lägesbedömning 2013. 

I höstas släppte Kommunal rapporten Har någon sett Matilda? Vad fritidshemmen är och vad de skulle kunna vara. Trots hyfsat genomslag fick utvecklingen på fritidshemmen inte fäste i debatten om skolan. Irriterat inser jag att jag känner samma frustration som jag mött i berättelser från Kommunals medlemmar som jobbar på fritidshem, enkätsvaren från föräldrar som har barn på fritidshem och rapporter och forskning om fritidshem: Fritidshemmen är en bortglömd och nedprioriterad verksamhet, inte bara i varje skolas prioriteringar i sin budget utan även i den politiska diskussionen.  

Svältföddheten på en bredare diskussion om vad skolans uppdrag är och vilka kompetenser som behövs för att nå målen blir tydlig när jag blir glad för att Gustav Fridolin (MP) i en debattartikel nämner andra yrkesgrupper än lärare, fast syftet med deras existens för honom inte handlar om elevers behov utan endast att lärare ska kunna vara lärare.

På det seminarium som Kommunal hade i höstas om situationen på fritidshemmen sa Skolverkets generaldirektör Anna Ekström att rapporten Har någon sett Matilda? bekräftar Skolverkets bild av fritidshemmen. Hon hänvisade till nobelpristagaren James Heckmans forskning om icke-kognitiva färdigheter. Heckman visar att färdigheter som motivation, förmåga till samarbete och socialt samspel är avgörande för att klara både studier och framtida arbetsliv. Alltså just sådana färdigheter som fritidshemmen har i uppdrag att utveckla, och barnskötare har en praktisk kompetens att arbeta med i ett arbetslag tillsammans med fritidspedagoger.

– Jag jobbar där det är tungt och trasigt socialt och jag brukar säga att det barnen skulle ha fått runt middagsbordet hemma ska de få hos oss på fritids. Men numera går inte det, vi släcker bara eldar hela tiden.

Så sa barnskötaren Malin Nordin på seminariet. Precis som de andra barnskötare jag talat med som arbetar på fritidshem, beskriver hon hur ständiga nedskärningar har gjort det omöjligt att utföra det arbete hon kan och vill göra.

Skolan består inte av fritt flygande klassrum. Det som händer på fritids, i korridorer, i matsalen, på raster, påverkar också eleverna. Det är hög tid att både Skolverket och den politiska diskussionen tar med utvecklingen på fritidshemmen både som en bidragande orsak till problemen i skolan och som en potentiell del av lösningen.

måndag 6 maj 2013

Av Ulrika Lorentzi

KATEGORIER: Välfärd

TAGGAR: Anna Ekström, barnskötare, fritidshem, Malin Nordin, profession, skola, Skolverket, Ulrika Lorentzi