Kommunals utredare

Fakta, analyser och kommentarer

F-ekonomi på bästa sändningstid?

 

Gästblogg av Anna-Klara Bratt, chefredaktör för webbtidningen Feministiskt Perspektiv

I söndags arrangerade Feministiskt Perspektiv Feministisk Tribunal i Stockholm tillsammans med bokhandeln Hallongrottan. Tack vare feminismens stöttare Benny Andersson fick vi hålla till på anrika Rival med professionella vakter, ljud- och ljuspersonal och loge med frukt och luftkonditionering. Inte i en skokartong på botten av en sjö.

Vi hade mycket prominenta och tongivande gäster. Gudrun Schyman och Margareta Winberg, Tiina Rosenberg och Diana Mulinari med flera – de flesta hade medverkat i den antologi som låg till grund för programmet: Det heter Feminism! 20 anspråksfulla förslag att förändra världen

Feminismen som politiskt projekt har placerats i skuggan och förlorarna är många. Författarna som medverkar fick i uppdrag att tänka nytt, tänka visionärt. Hur få igång debatten om jämlikheten mellan könen igen? Inför nästa val, och i ett längre perspektiv?

Uppdraget visade sig vara givande. Piggare politiska förslag får man leta efter. Några kunde vi sortera in under rubriken Ekonomi. F-ekonomi för att vara mer precis. F-ekonomi som i A-ekonomi. Eller som sociologen och professorn Diana Mulinari sammanfatter det: 

”Tänk om vi hade haft F-Ekonomi? Att låta feminister, i 20 års tid, dag ut och dag in, på bästa sändningstid och med allvarlig stämma, förklara sin syn på ekonomin och arbetet. Detta skulle vara en originell, nyskapande och modig satsning från Sveriges Television.”

Det är en svindlande tanke. Alla skrattade upprymt när förslaget presenterades på Tribunalen, så avlägset och ändå – egentligen minst lika rimligt som att sätta fokus på aktiemarknadens minsta svägningar. Ett program om hur svensken lärde sig att älska marknden, för att tala med Stanley Kubrick.

A-ekonomi startade för tjugo år sedan och sedan dess har exempelvis facken skaffat sig stora aktieportföljer och vi har alla blivit spekulanter genom vår premiepension. När jag var chefredaktör på tidningen Arbetaren instiftade vi också en spalt som hette A-ekonomi i betydelsen Arbetar-ekonomi. Vi tyckte det var roligt, men efter något år blev vi kontaktade av jurister på SVT. De tyckte inte att det var roligt.

Feminismen befinner sig i ett tufft läge. Det är inte alls så att ”alla är feminister” nu för tiden. Sociologen Carin Holmberg föreslår i samma antologi att vi ska bilda De Hushållsansvarigas Fackförening. Hon menar att feminismen dras med problemet att det inte finns någon uttalad motpart.

”I dag utspelar sig hushållskonflikter i enskilda hem mellan två personer. Men genom De Hushållsansvarigas Fackförening blir det en offentlig konflikt och en offentlig angelägenhet”.

Jag ville genast gå med i DHF när jag läste hennes text och hörde henne förklara sin idé i söndags. Gå med i DHF och samla tankarna till F-Ekonomi på bästa sändningstid. Har känt mig upprymd ända sedan dess. Jag menar, det är lätt att tänka sig en massanslutning, utan att ens behöva nämna det livsfarliga F-ordet. Det är nämligen inte krångligare än så.

Frågan är ju bara vad motparten ska kalla sig? Patriarkatet känns ju lite outdated.

Anna-Klara Bratt

Här kan ni se debatten om F-ekonomi från Rival i söndags: