Vem bör jobba inom äldreomsorgen?

Jag har tidigare skrivit en blogg om det framtida rekryteringsbehovet inom äldreomsorgen . Bara att täcka upp för pensionsavgångarna inom branschen de närmaste 20 åren behövs anställas närmare 200 000 personer . Det är väldigt många personer. Vem som kommer att vilja arbeta inom äldreomsorgen framöver är en mycket relevant fråga. Men kanske ännu viktigare är kanske vem som bör arbeta inom äldreomsorgen i framtiden.

Alla pratar om kvalitet inom äldreomsorgen, speciellt efter förra höstens avslöjanden om förhållandena på Carema. Omsorgspersonalens kompetens och arbetsmiljö är två av de mest avgörande faktorerna. Mot den bakgrunden är det bekymmersamt att vi inte riktigt har vetat hur utbildningsbakgrunden ser ut bland de som jobbar inom Kommunals största välfärdsbranscher, äldreomsorg och barnomsorg. Statistik beställd av SCB visar nu att 41 procent av de som idag arbetar inom dessa två branscher har gått vård- och omsorgsprogrammet alternativt barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet, 10 procent har ingen gymnasiekompetens alls och 49 procent har annan gymnasial utbildning. Det är alltså många som saknar utbildning inom dessa branscher.

Den centrala frågan är; ska vem som helst tillåtas arbeta med vård och omsorg om våra barn och äldre? Eller bör det krävas praktiska och teoretiska förkunskaper? Det är framförallt i storstadsområdena där outbildad personal rekryteras, trots brist på erfarenhet av omsorg av svårt sjuka äldre. Jag vet hur det går till, jag har nämligen själv jobbat inom äldreomsorgen helt utan förkunskaper eller introduktion. Hur kommer kvaliteten inom äldreomsorgen att påverkas om det till stora delar är outbildad arbetskraft som ska ersätta de närmare 200 000 personer som försvinner från arbetsmarknaden de närmaste 20 åren?

Anledningen till det låga söktrycket till vård- och omsorgsprogrammet är inte svåranalyserat – undersköterskeyrket är värdediskriminerat och därmed felavlönat, arbetsbelastningen är ofta tung och deltid utgör normen. Att komma till bukt med ovan nämnda problem är Kommunals största utmaning. Men hur väl kommer vi att lyckas om våra medlemmar tillåts vara utbytbara mot vem som helst som kan plockas in från gatan? Det kanske är dags att sätta ner foten och säga; nej, jag måste ha rätt utbildning för att arbeta inom äldreomsorgen.

onsdag 12 september 2012

Av Emma Ölmebäck

KATEGORIER: Äldreomsorg, Arbetsmarknad

TAGGAR: arbetsmiljö, barnomsorg, rekryteringsbehovet

Kommunals utredare