Kommunals utredare

Energiomställning nu!

Institutet för Internationell Ekonomi, IIES, höll ett stjärnspäckat seminarium förra veckan med anledning av sitt 50-årsjubileum. Närvarande på dagens andra diskussion, med växthuseffekten som tema, var bland andra Sir Nicholas Stern, av panelen benämnd ”Nick” och mest känd som författare till Sternrapporten 2006, som fick stort genomslag i sin uppmaning till politikerna att agera. Som sällskap i panelen var flera ledande forskare inom fältet och samtalet modererades av ekonomen Klas Eklund.

De var genomgående överens om situationens allvar och att det skulle vara billigare att göra någonting idag snarare än imorgon, någonting Stern formulerade som att ifall vi gör allt vi kan ”spelar vi rysk Roulett med en kula i magasinet snarare än två.” De var också överens om att inte tillräckligt mycket händer politiskt idag – samt svårigheten inneboende i, som Chicago-fysikern Moyer uttryckte det, att västvärlden måste göra sig av med ”100 energislavar”. Hon syftar då på den energikonsumtion som går åt i vardagen och den korrelation vi hittills inte har lyckats bryta mellan tillväxt och energiförbrukning. Förhållandet är ungefär 1:1 – mellan förbättrad levnadsstandard och ökad energianvändning finns idag ett likhetstecken.

Än så länge inga konstigheter med andra ord. Vad som var värt att ta med sig var diskussionen om koldioxidskatter där en hel del skepsis uttrycktes. Ekonomernas argument är att om vi prissätter koldioxidutsläpp korrekt så löser det sig. Visst är det sant, men de skatter som skulle krävas för att minska oljekonsumtionen där faten produceras för runt två dollar och säljs för över hundra är oerhörda och knappast politiskt genomförbara. Skatter skulle därför kunna vara ett sätt att komma åt ”marginalkolet”; dvs. det kol som skulle bli olönsamt att bryta vid en lägre vinst – men frågan är om det på sikt skulle vara tillräckligt för att vi faktiskt lämnar upphittat kol i marken vilket är nödvändigt för vår överlevnad.

Det innebär absoluta begränsningar av utsläpp, att vi bryter sambandet mellan energikonsumtion och tillväxt men också att vi i absoluta mått minskar vår energikonsumtion. Moyer formulerar det som att ”that basically means no cars”, men det kanske är ett pris vi är beredda att betala för att inte jordens medeltemperatur ska stiga med 18 grader? Go miljöminister Lena Ek säger vi, även om hennes inlägg efter samtalet igår saknade konkretion. Vi saknar också betoningen av den offentliga sektorns viktiga roll i detta arbete. Inte bara som vara modell för hur miljöeffektivisering kan gå till, som många kommuner har visat. Utan också bemärkelsen att offentlig konsumtion har möjligheten att vara välfärdshöjande utan att öka koldioxidkonsumtionen. Tvärtom: utökad kollektivtrafik och mer tid för omvårdnad skulle inte bara höja vår gemensamma levnadsstandard utan också minska vår energiförbrukning. Om fler åker kollektivt närmar vi oss Moyers mål, och ifall den ökade offentliga konsumtionen går ut över BNP-tillväxt kanske inte det är så farligt ändå: vi vet att korrelationen mellan förändring i BNP och välbefinnande inte är 1:1.