Världens bästa äldreomsorg – utan undersköterskor och vårdbiträden?

Hur får vi världens bästa äldreomsorg 2030? Det var Kommunals huvudfråga i Almedalen 2012. På seminariet Ättestupa eller god vård drev moderatorn Marianne Olsson tesen att personalsammansättningen måste ändras. Om undersköterskor och vårdbiträden ersätts med sjuksköterskor, läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och dietister höjs kvaliteten, menade hon. Dessa högskoleutbildningar är dessutom populära, till skillnad från vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet, så problemet med att hitta personal till äldreomsorgen skulle försvinna.

Idén om färre undersköterskor fick inte medhåll av panelen med Acko Ankarberg (KD), Staffan Werme (FP), Petra Otterblad Olausson (Socialstyrelsen) och Ann Arkeklo (S). De ville se fler sjuksköterskor och läkare inriktade på geriatrik (vård av äldre), men inte på bekostnad av personal med fokus på omvårdnad och omsorg. Acko Ankarberg sa att det både behövs en högre grundbemanning med undersköterskor och mer annan kompetens – sjuksköterskor och läkare som finns med i teamet runt den äldre, inte dyker upp som konsulter då och då.

Högre utbildning som universallösning återkom dock i Almedalen. Några dagar senare utfrågades socialdemokraternas ekonomiska talesperson Magdalena Andersson på ett SNS-seminarium. Hon sa att barnomsorgen professionaliserats genom att ta in fler med högre utbildning och att en liknande utveckling vore bra även i äldreomsorgen. Det uttalandet är problematiskt både när det gäller barnomsorg och äldreomsorg.

Barnomsorgen har höjt sin status, men det kan inte förklaras med att de anställda har mer utbildning. Även om många kommunalpolitiker har ambitionen att göra om barnskötartjänster till förskolelärartjänster, har det inte skett. Tvärtom, totalt har utbildningsnivån snarare sjunkit eftersom fler saknar utbildning för att arbeta med barn. Andelen outbildad personal har ökat från två procent 1999 till drygt fem procent förra året. Samtidigt har andelen förskollärare minskat, från 52 procent 1999 till 49 procent 2011. Andelen lärarutbildade ökat dock från 0,2 till nästan fyra procent så totalt är andelen högskoleutbildad personal i princip konstant. Andelen barnskötare har minskat från 43 till 38 procent.

En mer trolig förklaring till förskolans ökade status är fokuseringen på förskolans lärandeuppdrag, delvis på bekostnad av omsorgsuppdraget (se Kommunals rapporter Alla andra hämtar tidigt och Sommarlovshetsen ). Förskolans uppdrag har förtydligats i både skollag och läroplan. Det är bra, men det är en missuppfattning att förändringarna kräver en förskola med enbart förskollärare. Kommunal och Lärarförbundet är överens om att högskolefiering är fel väg – både barnskötare med gymnasial yrkesutbildning och förskollärare med högskoleutbildning behövs i förskolan (se Kommunals och Lärarförbundets gemensamma brev till landets kommunpolitiker).

På samma sätt är inte en högre andel högskoleutbildad vårdpersonal en självklar väg till högre kvalitet och status i äldreomsorgen. Kvalitet uppstår i ögonblicket när engagerad personal med bra förutsättningar möter brukaren, sa Anna Johansson (S) på LO:s seminarium Välfärd – en marknadsvara eller medborgerlig rättighet? Hon menade att vi måste utveckla kvalitetsbegreppet för att kunna få svar på vad som är bra välfärdstjänster.

Ett försök att formulera vad som är kvalitet i äldreomsorg görs i boken Omtankar. Praktisk kunskap i äldreomsorgen, utgiven av Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola. Texter av vårdbiträden och undersköterskor om konkreta dilemman i yrket samsas med forskartexter som försöker sätta ord på ett yrkeskunnande som inbegriper förmågan att skapa trygghet, förtroende och känsla av sammanhang. Omsorg om äldre kräver en i högsta grad praktisk kunskap – att kunna samtala, iaktta och känna efter, men också förhandla, lirka och småluras. Den kunskapen utvecklas genom möten med bra förutsättningar, och reflektion kring dessa möten. Den vårdande relationen måste lyftas fram, och undersköterskor och vårdbiträden som den ena parten i relationen inte avvecklas utan ges större utrymme i diskussionen. Som vårdbiträdet Carolina Lindström skriver:

”Hur ska vi kunna ge Helga, Ines, Erik och alla de andra vårdtagarna bra omsorg och vård? Kommunpolitiker styrs av marknadsekonomiska strukturer och termer, biståndshandläggarna av kroppsliga diagnoser och schablonmallar, och verksamhetscheferna skall se till att det går med vinst. Vi som är ute på fältet och ska se till att de gamla får en dräglig tillvaro har minst att säga till om när det gäller beslut om vårdtagarnas behov.”

torsdag 9 augusti 2012

Av Ulrika Lorentzi

KATEGORIER: Äldreomsorg

TAGGAR: Alla andra hämtar tidigt, Almedalen, Omtankar-praktisk kunskap i äldreomsorgen, Sommarlovshetsen

Kommunals utredare